GB 50/Glasriket lever, trots allt...

Sista helgen i april är det traditionsenlig uppstart av utställningar och andra aktivitéter i glasriket. En till antalet sysselsatta alltmer tynande glasindustri visade upp sig från sin bättre sida. Med en stor del av den enklare och maskinella produktionen förlagd utomlands, är det numera bara det rena och svåraste hantverket som finns kvar på hemmaplan inom koncernen Orrefors/Kosta-Boda. Och visst är det en helt annan känsla i det glas som kommer från mästarnas glasblåsarpipor än det som kommer till maskinellt. En hel del glas går heller inte att tillverka i maskiner utan kräver skickliga hantverkare för att få fram. Under årets vernissage-helg nöjde vi oss med att besöka Kosta och Skruf. Bilderna är från det vi mötte där.

Tillverkningen av exklusiva servisglas ligger kvar i Kosta.

Posten till Ludvig Löfgrens "Gorilla" blåses upp.

Efter ytterligare anfång av glas, formas posten för att därefter blåsas i en form.

I det nyöppnade Kosta-Boda Art Gallery, där formgivarnas exklusivare konstglas presenteras, hittade jag de här tre vasmodellerna av Ingegerd Råman. Det var prover som bara tillverkats i dessa enstaka exemplar, och som av någon anledning aldrig kommit i produktion (jag tror annars att den här retro-stilen på glas är väldigt gångbar idag). De är från hennes Orrefors-tid 2000-2010 och handblåsta med gråblå färg i ett underfång samt omvikt kant, den vänstra vasen har kanten vikt inåt. De är tunna vaser och av mycket hög kvalitét.

____________

Resan under helgen fortsatte till Skruv och Skrufs glasbruk. Ägaren Kent Elm bjöd på kaffe med våffla och i hyttan blåstes stora, runda Dagg-vaser för Svenskt Tenn. Design Carina Seth Andersson. Bildserien nedan visar förenklat hur man gör vid tillverkningen i hyttan. När vasen är klar där knackas den av från pipan och läggs på bandet i kylugnen för långsam avsvalning. Därefter slipas och poleras kanten, ett arbete som utförs av Kent Elm själv. Men denna dag får vi bara se arbetet i hyttan, Kent har fullt upp med att grädda våfflor och koka kaffe.

Efterbearbetningen var inte igång under helgen, men en del glas fanns framme. Ur kylröret vandrade t.ex "Munskänken" sakta fram...

Hemliga skåpet?
 

//

GB 42/MYTBILDNINGEN KRING ORREFORS - DEL 4.

Myten lever vidare...

Skärmklipp ur Antikrundan 16/1 2014.

Som ni själva kan se lever myten om att Simon Gate experimenterade fram det första graalglaset tillsammans med Knut Bergqvist vidare. Tyvärr basunerades detta ut inför hela svenska folket i kvällens Antikrundan, via texten som visades i samband med det fina slottsglaset. Vad ska man säga? Man slutar aldrig att förvånas. Men programmet som helhet var bra, och att man också framförde att det var Knut Bergqvist som blåst glaset, var också bra. Jag tror ingen har kunnat göra såna här fantastiska slottsglas efter honom. För den som läser enbart denna del, kan det vara bra att informera sig om bakgrunden i del 1, 2 och 3 av dessa bloggposter gällande Orrefors. Rekommenderad läsning är också "Kärlek till glas - Agnes Hellners samling av Orrefors glas" under kapitlet "Till graalglaset fick jag idén..." (en återgivning av Knut Bergqvists nedtecknade berättelse). Även Orrefors jubiléumsbok "Etthundra år av svensk glaskonst" samt Ricke/Gronerts "Glas in Schweden 1915-60 är bra informationskällor i ämnet.

Även i Antikmagasinet som följde i Kunskapskanalen (och som också var väldigt intressant och givande) fanns en del faktafel och tveksamheter. Bo Knutsson sa där (en ren felsägning) att det var min namne och min fars kusin Nisse Bergqvist, som var med om att ta fram arielglasen. Han menade säkerligen Nisses far och Knuts bror Gustav Bergqvist, vilken var den som blåste och drev arielglas vid slutet av 1930-talet tillsammans med konstnärerna Hald, Lindstrand och Öhrström. Graal no 221 visades också i Antikmagasinet, men hade nu bytt formgivare från Gate till Hald, också det en trolig felsägning från Knutsson eftersom han på sin hemsida uppger Gate. Jag vill inte klandra någon, att säga fel när man sitter i en treveinspelning är förlåtligt. Men som jag skrev i del 2 av de här "Orreforsmyterna", så är graal no 221 med stor sannolikhet formgiven av Knut Bergqvist själv. Inte Gate och absolut inte Hald (då han troligen inte kommit till Orrefors när graal no 221 tillverkades). Orrefors arkiv uppger Knut Bergqvist för graal no 221, och även fotens likhet med foten på Knuts graalkpokal på Glasmuséet i Växjö, talar starkt för att det förhåller sig så.

Även de första Triton-vaserna 1916-20 (en modell visades också i Antikmagasinet) är signerade med Knut Bergqvists signatur KB, tillsammans med Gates SG. Detta trots att det är i huvudsak sliparbetade vaser och att hyttarbetet inte är speciellt komplicerat vad jag kan se. Vad säger detta om Knut Bergqvists betydelse för formgivningen i sammanhanget?

Vidare pratades det om centrifugeringstekniken och att den uppfanns på Orrefors. Något som glaskännare i Skruv nog inte håller med om. Mera om detta i en kommande blogpost. Annars var väl de båda programmen i stort  ganska informativa.

GB 41/MYTBILDNINGEN KRING ORREFORS - DEL 3.

FRITZ BLOMQVIST - ETT FÖRSÖK TILL EN MERA SANSAD SYN PÅ HANS INSATS VID ORREFORS

Som jag skrivit tidigare tycker jag att Harald Eklund och Maja Witting, i artiklarna om det tidiga graalglaset (utgivna i bokform DET TIDIGA GRAALGLASET), övervärderar Fritz Blomqvists roll under Orrefors tidiga år, samt undervärderar Knut Bergqvist. Den som tidigare tvivlat på Bergqvists roll vad gäller formgivningen får vatten på sin kvarn kan man kanske säga. Man har genom sina artiklar fått Blomqvist att framstå i en, som jag ser det, oförtjänt positiv dager. Och detta på ganska osäkra (ofta rent spekulativa och odokumenterade grunder) om hans delaktighet i formgivningen. Därmed har man lyckats  trycka in ytterligare en person i spekulationerna kring upphovsmannaskapet av formerna för de tidiga graalglasen, förutom Gate och Bergqvist. Jag ska här ta upp några saker (utöver det jag påpekat i tidigare två blogposter i ämnet) som jag tycker visar att slutsatsen man drar, att Blomqvist skulle varit av betydelse även för de tidiga graalglasens former, är ytterst tveksam. Tyvärr tror jag (som jag även tidigare skrivit) att dessa artiklar fått betydelse för attribueringen av formerna för ett antal tidiga graalglas som sålts under de senaste åren,  och där man (som jag kan bedöma det utifrån de fakta som finns att tillgå) felaktigt gett Blomqvist äran även för formen. Frågan seriösa bedömare framöver bör fundera kring är därför: Har härmed ytterligare en myt kring Orrefors och de tidiga graalglasen skapats?

För det första så utelämnar Eklund/Witting en del viktiga fakta som talar emot att Blomqvists insatser tidigare undervärderats. Man menar t.ex att Blomqvist kom till Orrfefors före Gate, men Gate började faktiskt som konstnärligt smakråd för Orrefors samma år 1915 (även om han inte var på plats mer än kortvarigt, vilket ju även Blomqvist verkar ha varit) som Eklund/Witting anger som troligt år för starten av Blomqvists engagemang.

Fritz Blomqvist gjorde troligen värnpliken 1915-1916.

Det är sannolikt så att Blomqvist efter avslutande av studierna vid Tekniska skolan 1915 kom till Orrefors och arbetade där under en månad. När månaden var slut började hans värnpliktstjänstgöring och den var vid denna tid 250 dagar + 3x30 dagars repetitionsövningar, inallaes 340 dagar. Det är också sannolikt att han efter denna återkom till Orrefors vid två tillfällen, vilket minst två uppgifter tyder på. Den ena lämnad av Agnes Hellner och den andra av Albert Ahlin. Inget av detta framkommer i Eklund/Wittings analys av Blomqvist, trots att man åtminstone vetat om det Agnes Hellner skrivit. Eklund/Wittings antagande att Blomqvist skulle varit dominerande som formgivare före Gate kom till Orrefors ter sig därför som osannolikt. Man verkar ta för givet att Blomqvist varit anställd betydligt mera än den enda månad 1915 som två källor uppger varit fallet. Det troliga och mest sannolika är istället att han hela hösten 1915 samt våren 1916 gjorde sin värnplikttjänstgöring. Detta framkommer inte alls i det Eklund/Witting skriver, trots att uppgifterna i den bok (Kärlek till glas) som man själva refererar till, visar att det förmodligen förhåller sig så. Flera uppgifter visar också att man förmodligen kopierade mycket av modellerna de första åren, både till mönster och form. Agnes Hellner och Knut Bergqvist skriver båda två om detta. Och om någon stod för formerna under de allra först åren så är det nog i första hand Knut Bergqvist. Det medföljande brevet från Ahlin till ägaren konsul Ekman, där han beskrev ett rikt format Galléglas som skickats till honom, ger nämligen Knut Bergqvist äran som den största konstnärliga kraften. "det största konstnärliga ansvaret ligger hos Knut Bergqvist, därnäst hos Blomqvist som ritat mönstret och sist hos Wollman som utfört arbetet" (dvs etsningen av mönstret på glaset). 

Vad gäller Blomqvists anställning så citerar jag ur Agnes Hellners berättelse, som även Eklund/Witting refererat till men inte vad gäller denna uppgift som finns i direkt anslutning till deras citat:
"Härigenom fick man tag i en yngling vid namn Fritz Blomqvist. Han skulle visserligen snart ut och exercera, men hade dessförinnan en ledig månad som han var villig att tillbringa på bruket mot fritt vivre och 50 kr kontant. Det arbete han åstadkom..." (kopior av mönster från amerikanska tidningar)". "Men dessa passade ej alls; man ville inte ha dem. Ett par gånger återkom Blomqvist till Orrefors på kortare besök."
Och i noterna: "När månaden förgått avreste herr Blomqvist till excersisplatsen. Han erbjöd sig att därifrån leverera ritningar till glas, men man avstod från detta anbud."

En uppgift som finns i en bok (har dock nu inte bokens namn eller författare, kan vara Erik Wettergren eller Arthur Hald, texten har jag som avscannad bildfil från min nu bortgågne farbror Olle) ger också mera klarhet i detta. Där kan man läsa att Albert Ahlin gett uppgiften att Fritz Blomqvist varit anställd en månad 1915 för att överföra mönster till galléglas, samt därefter en månad vardera 1916 och 1917, för att överföra mönster till graalämnen. Även Dag Widman skriver i boken SVENSKT GLAS, utgiven 1995: "Under somrarna 1915 och 1916 arbetar också en ung man från Tekniska skolan i Stockholm, Fritz Blomqvist, som förlagetecknare vid bruket."

Det här ger en lite annan bild av Blomqvist än den Eklund/Witting visar. Flera källor samstämmer ganska bra (och de stämmer också med Eklund/Wittings egna studier i Orreforsarkiven, där man kunnat finna en hel del skisser med mönster för graalämnen som uppges ha Blomqvists signatur). Och med tanke på att värnpliktslängden vid tiden kan man nog sannolikt dra slutsdatsen att Blomqvist efter första månaden (troligen sommaren eller förhösten 1915) inte återkom till Orrefors förrän tidigast sommaren eller hösten 1916. Och att hans anställningar 1916 och -17 förmodligen inte rörde sig om mer än den månad som Ahlins uppgift visar och att de gällde att överföra mönster till graalämnen. Hellners båda "kortare besök" kan mycket väl vara de två anställningsmånaderna under 1916 och 1917, som Ahlin uppger. Uppgiften från Eklund/Witting, där Ahlin i ett brev daterat januari 1917 undrar om man inte kan låta Blomqvist lära sig fotografera, behöver iofs inte betyda att han är anställd vid den tidpunkten, utan kan istället mycket väl vara en tanke efter att han frågat om arbete, och att man då funderat kring vad han skulle kunna göra för nytta.

Blomqvist tecknar mönster till graalämnen 1916 och -17.

De första proven till graalglas tillverkade Knut Bergqvist kring 28 juli 1916 (det tredje glaset av dessa har i botten signeringen "28. juli 1916". Och han visade dom inte för någon förrän efter (minst) en månad enligt vad han själv skriver. Ingen av betydelse (förutom han själv) bör alltså känt till dom före september 1916. Och av brevet från Ahlin till Gate i november samma år, kan man utläsa att Ahlin inte känt till dom förrän någon gång under hösten, och att Gate inte heller känt till att man gjort glas i den nya tekniken före detta brevs datering. Tillverkningen av graalglas bör därför ha startat tidigast i september 1916 och senast november. Blomqvists anställning gällde enligt Ahlin att överföra mönster till graalämnen, och detta kan alltså logiskt sett inte ha skett före september månad 1916. Troligen var då Blomqvist anställd en månad under hösten för att utföra de uppgifterna. Innan dess hade han kopierat eller ritat mönster för Galléglas under en månad 1915, för att sedan göra sin värnplikttjänstgöring. Med ledning av de uppgifterna tycker jag inte att man med någon större trovärdighet kan påstå att Blomqvist skulle varit någon slags dominerande kraft vad gäller den tidiga formgivningen på Orrefors? Sanningen är förmodligen någon helt annan. Den mängd glas, både gallé, graal och andra typer, som i Agnes Hellners samling sägs ha Knut Bergqvist som ensam eller delaktig upphovsman, visar på en annan bild. Som exempel kan nämnas att Knut Bergqvist anges som ensam upphovsman till 22 st glas av annan typ än gallé eller graal i den Hellnerska samlingen.

Inte heller i Knut Bergqvists berättelse kan man finna något som motsäger det som skrivits om Blomqvist utifrån andra källor. Han nämner i sin beskrivning av dessa första år vid Orrefors, över huvud taget inte att han arbetat med Blomqvist (eller ens hans namn i något annat sammanhang han skriver om). Vilket tyder på att det troligen endast var hans mönster som användes på galle´- och graalglasen, och att Blomqvist varken varit någon formgivarkraft eller arbetat några längre sammanhängande perioder på Orrefors. I de fall Blomqvists signatur finns på glasen så är det med stor sannolikhet fråga om mönsterkompositioner, och som det ser ut användes mönster av Blomqvist även efter han hade slutat. I det avseendet tror jag man kan säga att han undervärderats.

Men som det verkar talar allt för att glasen blåsts helt utan någon "fysisk" medverkan från Blomqvist. Om det försigått något samarbete mellan Bergqvist/Blomqvist (typ det Knut skriver om gällande honom och Simon Gate), vilket i så fall också måste ha skett om de många B i Orreforslistorna över graalglas ska stå för Blomqvist, så hade Knut givetvis tagit upp även det i sin berättelse. Däremot uppger han att han arbetat med fru Janke Björck, Simon Gate och Edward Hald. Och både han och Agnes Hellner skriver att Gate var på besök vid Orrefors redan 1915, alltså samma år som  Blomqvist troligen börjat och arbetat en månad med att mestadels kopiera mönster från amerikanska tidskrifter. Ändå drar Eklund/Witting slutsatsen: "Med tanke på att både Gate och Hald under det aktuella året (1917) var mer eller mindre nyetablerade på Orrefors torde de knappast ha hunnit bli de dominerande gestalterna vare sig som mönstertecknare eller formgivare. Fritz Blomqvist hade däremot varit på platsen åtmionstone sedan 1915. Kanske ett av de stora mörkertalen vid en bedömning av Fritz Blomqvist produktion just ligger bland dessa 240 tidiga graalar." En tämligen märklig slutsats, som jag tycker motsägs av flera uppgifter lämnade från olika håll, men som uppenbarligen ändå fått fäste inom antik och auktionsvärlden och då getts stor betydelse för bedömningen av vem som stått för formerna för flera av de tidiga Gallé- och Graalglasen. Att Blomqvists roll vad gäller mönster tidigare undervärderats, verkar dock ganska säkert. Eklund/Wittings artiklar tycker jag klart visar detta. Även Wollman kan ha stått för mönsterkompositioner som förut tillerkänts främst Gate i en del fall. Men när det gäller graalglasens former är deras slutsatser överdrivna som jag uppfattar det.  

Vad beträffar de 240 graalarna som Eklund/Witting refererar till, så utgår man från åtta graalglas i den Hellnerska samlingen och som haft Fritz Blomqvits initialer FB på glasen (dock hittar jag bara 7 i boken, det åttånde är troligen ett osignerat som Eklund/Witting åsyftar och där man hittat en förlaga på mönsterkompositionen i arkivet signerad FB), och vars nummer finns bland 240 glas från 1917 som det saknas uppgifter om i Orreforsarkivet gällande upphovsman till formen. De övriga 181 från 1917 finns dock dokumenterade formgivaruppgifter för och inget av dom uppges härröra från Fritz Blomqvist, såvida inte B i arkiven står för Blomqvist istället för Knut Bergqvist, vilket är helt uteslutet med tanke på att väldigt få av dessa även har Blomqvists signatur FB på glasen. Även andra fakta talat tydligt för att man kan utesluta spekulationen om att B skulle kunna stå för Blomqvist, som jag ser det. T.ex att Knut inte alls nämner honom i sin berättelse, vilket han i så fall borde eftersom han både blåst och drivit alla dessa graalglas, inklusive de 233 som har ett B arkiven.

Ytterligare något att ta hänsyn till är att en av de de skisser på glas som finns bevarade efter Knut Bergqvist (se föregående blogpost), och som mycket troligt är från hans tidiga Orreforsår, har en i princip exakt form av graal no 464 från 1917 (en av de 240 graalar från 1917 som saknar formgivaruppgifter i arkiven). Att det som Eklund/Wittings teoretiserar om, skulle finnas något slags mörkertal gällande Blomqvists produktion där graalglas utan uppgift i arkivet från 1917 skulle kunna vara hans skapelser, är inte så troligt som jag ser det. Inga fakta eller andra uppgifter talar för detta. Nu kan vi istället se att ett av dessa graalglas utan uppgift om formgivarskap, återfinns på en skiss utförd av Knut Bergqvist, vilket i så fall mera pekar på att flera av dom, kan ha Knut Bergqvist som upphovsman. Knuts egna berättelse styrker också att det mycket väl kan vara så (även om Eklund/Witting ser en märklig möjlighet att tolka det som något annat, se föregående blog-poster). Vill man få ytterligare klarhet i detta så borde det undersökas huruvida Knut Bergqvists andra skisser eventuellt överensstämmer med kända graalglas från de här tidiga åren. Som jag bedömer det har de skisser som finns bevarade efter Knut, tydliga likheter med en del av de graalglas som tillverkats de här tidiga åren, både till former och dekorativa detaljer i hänklar handtag och andra påklipp.  

Agnes Hellner uppger annars i sin kortkatalog, Knut Bergqvist och Fritz Blomqvist gemensamt för graal 162, 169, 205, 209, 223 och 552 från 1917.  Allt tyder då på att Bergqvist i dessa fall stått för formen och att man använt mönster av Blomqvist. Vad skulle det annars kunna vara? Bergqvist har ju av de dokument som finns att tillgå att döma, inte stått för annat än de tidiga graalglasens former. Och Blomqvist har ju från flera håll uppgetts ha ritat mönster, under korta perioder. 1915 mest kopierat sådana från amerikanska tidskrifter. Utöver dessa Hellner-graalar från 1917 så uppger hon att Knut Bergqvist stått för formgivarskapet för 11 tidiga Galléglas från 1915 och -16, antingen i samarbete med Wollman, Gate eller Blomqvist. Mycket sannolikt står Bergqvist då för formen och de andra huvudsakligen för mönstret. Även från 1918, -19 och -20 finns flera graalglas där Bergqvist står som delaktig upphovsman i den Hellnerska samlingen. Allt detta överensstämmer också bra med det Knut skriver i sin berättelse om de tidiga Orreforsåren, precis som det stämmer väl in med förekomsten av B (Bergqvist) i Orreforsarkivens liggare över graalglas. Så både jag och säkerligen många andra som känner till de här faktauppgifterna (och ser att de även stämmer in i ett logiskt sammanhang beskrivet från flera olika källor) undrar storligen vad som är haken till att man uppnebarligen inte vill se det som det mesta talar för, att teknikens uppfinnare och den som blåste och drev alla dessa graalglas, Knut Bergqvist själv, är den som också stått för formgivningen av de flesta glasen under de tidiga åren? Är det Knuts bakgrund, att ha börjat arbeta vid 11-12 års ålder med fast anställning i hyttan och att han inte gått på de fina konstsskolorna, som  är problemet, eller vad?

Jag tror alltså att Eklund/Witting vinklar det här allt för mycket mot Fritz Blomqvist. Både genom att framställa uppgifter tagna ur sitt samanhang och genom att utelämna faktauppgifter som är av vikt för att förstå helheten. Att man inte heller verkar ha haft intresse av att gå på djupet med Knut Bergqvists roll, och även till en del ger en ofullständig beskrivning av hans insatser, är otillfredställande som jag ser det. Men som jag skrivit i tidigare blog-poster (GB 39 och GB40) är skrifterna intressanta för fortsatta diskussioner (varav det jag skriver här kan ses som ett bidrag till) och de pekar även på¨flera omständigheter i övrigt som ger anledning till att revidera den förutvarande uppfattningen och historieskrivningen.

Tillägg 2014 01 11:

Jag har hittat ytterligare uppgifter som jag menar styrker min uppfattning om Blomqvists anställning samt formgivningen vid Orrefors. På sidan 28 i boken om Gate och Hald, av Arthur Hald, citerar jag följande: "Man hemförde diverse alster tillverkade vid Val St. Lambert, Baccarat och Josephinehütte i Schlesien. Man kopierade dessa och...". Vidare: "Fransmannen Gallés etsade överfångsglas togs också som förebild." Ytterligare: "Man fick tag i en yngling vid namn Fritz Blomqvist, som efter olika förebilder tecknade mönster till glas av Gallé-typ." Slutligen: "Ahlin gjorde flera försök även om han inte tänkte sig att heltidsanställa någon konstnär utan endast någon, som vid sidan av sitt vanliga arbete skulle göra ritningar till glas."

Detta tycker jag också styrker att man till en början kopierade och använde samtida glas som förebilder i formgivningen. Och även här onämns Blomqvist som mönstertecknare och att han använde förebilder vid detta arbete. Att Ahlin enligt uppgifterna i boken inte heller avsåg att heltidsanställa någon konstnär tycker jag är ytterligare något som stämmer med övriga samstämmiga uppgifter om att Blomqvist troligen bara arbetade under korta perioder vid Orrefors. Före Blomqvist hade också glasmålaren och etsaren Heinrich Wollman anställts enligt uppgifterna i boken, och han "började arbeta i denna genre, de sk. konstglasen (Galléglasen)". Wollman var till skillnad från Blomqvist också delaktig rent praktiskt i produktionen, då han alltså etsade de mönster man tog fram, på både galléglasen och de av Bergqvist tillverkade ämnena som så småningom skulle bli graalglas. Mycket tyder på att Blomqvist gjorde värnplikten från sommaren-hösten 1915 till sommaren 1916. Att man dessutom började samarbeta lite mera med Gate under våren 1916 (han hade redan hösten 1915 varit på besök för att informera sig om glasblåsning, då Ahlin fastnat för hans omslag till "25-öres romaner", och gjorde några ritningar på försök som han tog med sig till Orrefors under våren 1916, och nu stannade han en hel månad enligt uppgift) samt Hald från senare delen av 1917, motsäger spekulationen att Blomqvist skulle varit någon slags dominerande formgivarkraft vid den här tiden. Även ett kortare samarbete med fru Jancke-Björk kom till under 1916 (varav några alster också ställdes ut vid första utställningen 1916) som man kan läsa i boken om Gate-Hald. Också det stämmer dåligt med teorin om att Blomqvist skulle varit någon formgivarkraft av betydelse. Han borde i så fall blivit omnämnd på ett mera tydligt sätt (utöver att ha tecknat mönster) av de olika källor vi har att referera till.

GB 40/MYTBILDNINGEN KRING ORREFORS - DEL 2.

Tveksamma eller felaktiga attribueringar av tidiga graalglas.

Som ni kunde läsa i föregående bloggpost så verkar det slentrianmässiga attribueringsmönstret för de tidiga graalglasen från Orrefors fortsätta. Varumärket SGraal (med S i ligatur med G) spelar fortfarande en stor roll i vem man attribuerar de tidiga graalglasen till. Det inregistrerade varumärket ses uppenbarligen som ett mera säkert tecken på vem som formgivit vad, än uppgifterna som finns i Orrefors arkiv, och andra informationer.




Registreringsnummer 19761 hos Patent och Registreringsverket, registrerat 17 april 1917, förnyat 1930. För glas, porslin, keramiska föremål, kataloger och trycksaker. "Ett G och ett S sammanflätade till ett monogram direkt följt av bokstäverna raal ur det mindre alfabetet, varvid såväl G:et som som bokstäverna hava möjligast kvadratisk form".

I Orrefors jubiléumsbok 1998 skriver Dag Widman: "Från början signerades dessa glas noggrant och förses med beteckningen SGraal, alltså med en ligatur av Simon Gates initialer. Detta har inneburit att man hittills tillskrivit Gate formen och i allmänhet mönstret på samtliga graalglas, vilka inte tydligt bär Edward Halds signatur. Detta är inte korrekt. I graalglasförteckningen på Orrefors står B, alltså Knut Bergqvist som upphovsman fram till nr 208, där man återfinner signaturen B+G, alltså Bergqvist och Gate tillsammans. Först vid nummer 225 återfinns ett ensamt G! Därefter kommer G oftare under året 1917 och mot slutet också fem H, som står för Hald. Bergqvists signatur dominerar helt." Vidare: "Ligaturen förekommer på graalglasen in på 1920-talet och används även då Edward Hald är den signerade upphovsmannen."

Ändå fortsätter mytbildningen och de tveksamma attribueringarna, och man kan undra hur länge detta ska fortgå inom antik och auktionsvärlden? Om man någonsin kommer att ta till sig den kunskap som funnits ett bra tag nu? Kommer man till slut att acceptera de fakta som vi har att tillgå i form av arkivlistor, nedtecknade berättelser och annat, och som allt stämmer in ett ett mönster som pekar på att det är Knut Bergqvist som kraftigt undervärderats vad gäller formgivningen av de tidiga graalglasen? Eller vill man av någon anledning inte se, att det var den (utöver sin oöverträffade skicklighet) ovanligt konstnärligt begåvade glasblåsarmästaren själv, som svarade för en stor del av formgivningen av graalglasen de första åren? Är det inte dags att inse fakta, så att historien om glasriket kan skrivas rätt?

EKLUND/WITTINGS ARTIKLAR

Eklund/Wittings artiklar som nu finns utgivna i bokform av Sveriges glasmuséum "Det tidiga Graalglaset", verkar också ha gett upphov till nya tveksamma attribueringar av formen, och då till Fritz Blomqvist. Man ägnar en stor del till att diskutera Blomqvist, vem han var och vad som finns dokumenterat samt om han skulle ha varit mera delaktig i formgivningen av tidiga graalglas än vad man tidigare trott? Som jag ser det riktar man i allt för hög utsträckning uppmärksamheten på honom och allt för lite på att undersöka/diskutera Knut Bergqvists roll. Men det var förmodligen inte Eklund/Wittings huvudsyfte med artiklarna. Så det får man ha överseende med. Artiklarna är inget vetenskapligt verk utan ett privat projekt, precis som denna blogg. Och läsaren får döma vad som är rätt och fel, rimligt eller orimligt. Ändå måste man se dom som viktiga för den vidare forskningen i ämnet och ett bra diskussionsunderlag för intresserade. Annars hade förmodligen inte Sveriges glasmuséum gett ut dom i bokform? Men ibland kan man undra om det inte vilar en förbannelse över detta ämne med de tidiga graalglasen? Allt verkar fastlåst, och när uppgifter kommer fram som alla pekar på Bergqvists undervärderade roll i formgivningen, då börjar spekulationerna komma om Blomqvist, som jag ser det på mycket lösa grunder.

Man ger t.ex utrymme för en möjlighet att bokstaven B i Orrefors arkiv, gällande formgivarskapet för graalglasen, eventuellt skulle kunna stå för Fritz Blomqvist istället för Knut Bergqvist? En spekulation som jag anser helt orimlig med tanke på den mängd tidiga graalglas som har beteckningen B (hela 233 stycken), samt att flera B står för för gralglas tillverkade både 1918 och 1919, alltså åren efter att Blomqvist slutat sina korta anställningsperioder enligt uppgifter lämnade av disponent Albert Ahlin. Knut Bergqvist skriver i sin egna berättelse, återgiven i boken "Kärlek till Glas", ingenting alls om Fritz Blomqvist. Däremot uppger han i berättelsen sig ha samarbetat med fru Jancke Björk, Simon Gate och Edward Hald. Hade Bergqvist samarbetat med, eller gjort graalglas med former av Blomqvist i den mängd som Orreforsarkiven visar  (utifall B skulle stå för Blomqvist), borde han otvivelaktigt ha nämnt det. Men inte ett ord, eller ens en antydning  om detta finns i hans berättelse. Istället vill han föra fram sin egen roll i formgivarskapet av de tidiga graalarna, något annat kan inte utläsas av det han skriver. Sen kan man givetvis (som Eklund/Witting gör) spekulera kring en viss mening tagen ur sitt sammanhang. Men läser man hela berättelsen faller deras spekulation platt. Dessutom borde betydligt fler av av de graalar som har uppgiften B i arkiven, även ha Fritz Blomqvists signatur FB på glasen. Alla av dom har Bergqvists signatur KB, men bara ett fåtal Blomqvists FB. Något som talar sitt tydliga språk. Inget talar för att B i arkiven står för Fritz Blomqvist.

Eklund/Wittings artiklar,
utgivna av Sveriges Glas-
muséum i Växjö.

De skisser som finns i Orrefors arkiv föreställande ämnen för graalglas (alltså inga färdigformade graalglas) enligt Eklund/Witting, med mönster av Blomqvist, harmoniserar också väl med Ahlins lämnade uppgifter om att han var anställd för att överföra mönster till Galléglas (under en månad 1915) samt till graalämnen (under en månad vardera 1916 och 1917). Att det finns förhållandevis lite förlagor till graalglas  i Orreforsarkivet som kan hänföras till Knut Bergqvist (enligt Eklund/Witting) är heller inget märkvärdigt. Han formade ofta glasen på fri hand vid hyttstolen, utifrån ämnenas utseende och storlek/tjocklek mm. Man hade ämnen liggands på lager och vilka former som gick att få av dom var till en början säkerligen inte så lätt att förutsäga, speciellt inte av den som inte hade erfarenhet av glasblåsning. När Ahlin en gång beskrev ett rikt utarbetat konstglas av Gallétyp som han skickat till konsul Ekman, skrev han i ett medföljande brev att "det största konstnärliga ansvaret ligger hos Knut Bergqvist, därnäst hos Blomqvist som ritat mönstret och sist hos Wollman som utfört arbetet" (dvs etsningen av mönstret på glaset). Även detta talar klart för att Knut Bergqvist under dessa tidiga år med stor sannolikhet hade stor del i formgivningen.

AUKTIONSHUSENS OCH ANTIKHANDELNS ATTRIBUERINGAR

Den slentrianmässiga attribueringen av tidiga graalglas till Simon Gate har även drabbat Edward Hald i några fall (se Graal no 576 nedan). Och under senare år har alltså även Fritz Blomqvist fått äran av formen för en del graalar, trots andra uppgifter i arkiven. Jag visar nedan bara några exempel från de senaste åren, där jag menar att man saknar faktaunderlag för sina slutsatser och attribuerar på mycket tveksamma grunder. Det kostar rätt mycket pengar att få tillgång till Orrefors-arkiven så jag grundar mitt resonemang bl.a på de arkivuppgifter jag hittat, refererade i litteraturen. I något fall har jag även hittat en skiss av Knut Bergqvist, förmodligen från hans tidiga Orreforstid, och som är identisk med formen på ett av graalglasen som man tillskrivit Simon Gate. Vid några tillfällen har jag mejlat auktionsfirmorna och bett dom redovisa fakta för sina attribueringar, men tyvärr har jag inte fått några svar. Och jag tolkar det som ett tecken på att man har väldigt lite (eller inget alls) att komma med. Man verkar enbart förlita sig på varumärket SGraal, vilket bl.a Dag Widman förkastat i Orrefors 100-årsbok.

Länkar till glasen finns i rubrikerna.


BUKOWSKIS


Graal no 576
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger H för formen, Edward Hald.
Kommentar: Formen renare och enklare, ett tecken som pekar mot Hald. Grundformen återkommer i andra graalglas av Hald.

Graal no 145
Attribuerad enbart till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B+G för formen, Bergqvist i samarbete med Gate.
Kommentar: Formen åt Jugend, men tyglad, inga utsvävningar. Konstnären har tyglat glasblåsarglädjen. B+G i samarbete verkar mycket rimligt.

Graal no 312
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: Glasblåsarglädje i övergången mellan kupa och fot. B verkar rimligt.

Graal no 770
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: En graal tillverkad 1919 med enkla, rena former. Nu har Bergqvist och Gate samarbetat några år och Knut säger under en diskussion mellan honom och konstnärerna i sin villa i Orrefors, publicerad i en stor artikel i en dansk dagstidning, att han lärt mycket av Gate vad gäller att tygla formerna för glaset och att hålla tillbaka glasblåsarglädjen. B verkar därför synnerligen rimligt vid denna tid.


STOCKHOLMS AUKTIONSVERK

Graal no 210
Attribuerad till Fritz Blomqvist.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: Formen Jugendstil, B är fullt rimligt, trots avsaknad av stora utsvävningar.

Graal no 294
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: Utsvävningar av glasblåsarglädje i benpartiet. B verkar rimligt.

Graal no 372
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: En bägare i Jugendstil som jag tycker är en form, typisk för Bergqvist vid den här tiden. Uttryck av glasblåsarglädje i handtagets nederdel. B verkar mycket rimligt.

Graal no 229
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv saknar uppgift om no 229.
Kommentar: Nederdel av kupa samt övergången till foten har veckade påklipp som återfinns på andra glas formgivna av Bergqvist, och mera tyder på otyglad hantverksskicklighet än en skolad konstnärs form. B i samarbete med G verkar inte orimligt.

Graal no 332
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B+G, Bergqvist och Gate i samarbete för formen.
Bild saknas i länken.

Graal no 748
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: En bägare med rikligt bearbetat handtag som för tankarna till Knut Bergqvists formgivning. B verkar mycket rimligt.

Graal no 464
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv saknar formgivaruppgift om denna graal.
Kommentar: Sirligt utformade hänklar och rikt dekorerad bottenkant. En odaterad skiss av en i princip identiskt formad vas finns bevarad efter Knut Bergqvist (även den omvikta överkanten som finns på graal no 464, se delförstoring 3 och 4 i länken, återfinns på Bergqvists skiss, dock saknas den veckade dekorationen i nederkanten vilken säkerligen kan vara tillagd av mäster Knut vid tillverkningen i hyttstolen). Glasen på denna skiss och några till, skiljer sig formmässigt från de daterade ritningar och skisser av Bergqvist från Lindefors glasbruk 1929-31, som också finns bevarade. Formerna för tankarna mera till 1910-tal än 1930. De är troligen från hans tidiga Orrefors-år. B verkar mycket rimligt i detta fall.

Glas från skiss, bevarad efter
Knut Bergqvist.

Graal no 464 från 1917.

Knut Bergqvists skiss av glas där
formen för graal no 464 från 1917
återfinns i närmast exakt utförande.
Formerna här påminner starkt om andra
former för tidiga graalglas från
Orrefors, både i grundformer och
sirligt utformade detaljer.

BO KNUTSSON

Graal no 221
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: Grundformen på foten samt de utbuktande "kuggarna" återfinns även på foten av den graalpokal som Knut Bergqvist skänkte till Sveriges Glasmuséum i Växjö 1935, och som återbildas på omslaget till boken med Eklund/Wittings artiklar, och som i sin signering förtäljer: "Orrefors i dec 1916, modell och arbete av Knut Bergqvist, mönstret av Fritz Blomqvist. Utfört i den sk. graaltekniken uppfunnen av Knut Bergqvist." De utbuktande kuggarna återfinns även på två av glasen på Bergqvists skiss ovan, i övergången till glasens fot. Allt pekar mot B (Bergqvist) för formen i detta fall.

Till vänster foten av graalpokalen på Sveriges Glasmuséum, formgiven av Knut Bergqvist, dec 1916. Till höger foten av vasen graal no 221 från 1917, som enligt Orrefors arkiv även den är formgiven av Knut Bergqvist, men som Bo Knutson attribuerar till Simon Gate.

________________

Det vore önskvärt om den som ev. har andra uppgifter än mina, om de här graalglasen, kan delge dom. Om möjligt i kommentarsfältet då jag tror att en offentlig diskussion vore mycket välgörande.  Även de auktions- och antikfirmor som gjort attribueringarna är välkomna att säga sitt om mitt resonemang och de uppgifter jag presenterar, samt att ev motivera sina attribueringar.

Nils Bergqvist, i januari 2014.

Tillägg gällande Eklund/Wittings artiklar, 2014 01 06:

Även uppgiften som Agnes Hellner lämnar (återgiven i  boken Kärlek till Glas) angående Fritz Blomqvists anställning vid Orrefors, saknas av någon anledning i Eklund/Wittings artiklar. Man citerar visserligen Hellner, men utelämnar fortsättningen: "När månaden gått avreste herr Blomqvist till excersisplatsen. Han erbjöd sig att därifrån leverera ritningar till glas, men man avstod från detta anbud."


Även den uppgiften stämmer väl med de uppgifter om Blomqvists anställningstid, som disponet Ahlin lämnat, att han var anställd en månad 1915 för att överföra  mönster till Galléglas, samt vardera en månad 1916 och 1917 för att överföra mönster till graalglas. Som det verkar av Agnes Hellner var alltså Blomqvist vid denna tid på något sätt engarad inom militären, som rekryt, värnpliktig soldat eller annat. Sverige hade vid denna tid tid under första världskriget infört allmän värnplikt och Blomqvist var sommaren 1915, 21 år gammal och hade precis avslutat sina studier vid Konstindustriskolan. Det är därför rimligt att tro, att hans anställningstid (en månad vardera under de tre åren) mycket väl kan ha infallit i samband med ledighet från hans värnpliktstjänstgöring eller annan utbildning inom militären?

Vidare uppger Eklund/Witting en uppgift som lätt kan tolkas felaktigt om den tas ur sitt ssammanhang. På sidan 64 i den tryckta boken av sina artiklar skriver man: "I Ricke & Gronerts GLAS IN SCHWEDEN 1915-60 anges mästerblåsaren Knut Bergqvist som ensam formgivare (Entwerfer) i 3 fall och som formgivare tillsammans med Simon Gate i 2 fall."
Deras uppgift får Bergqvist att framstå som tämligen ringa, om man inte ser den i sitt sammanhang där det är ett antal specifika graalglas som man studerat utifrån auktionskataloger samt i litteraturen förekommande, och där det finns bilder på själva bottensigneringen. Den rätta uppgiften från Ricke Gronerts GLAS IN SCHWEDEN är annars att man i sina återgivna arkivlistor från Orrefors uppger Bergqvist som ensam formgivare till hela 151 st graalglas under de första åren. Ytterligare 74 st är formgivna av Gate och Bergqvist tillsammans enligt Ricke Gronert och 8 st är formgivna av Bergqvist och Hald i samarbete. Alltså hela 233 st med Bergqvists B!
Detta har man uppenbarligen inte tagit med i studierna av de aktuella glasen, utan enbart jämfört med de glas man i boken uppger signeringen för, vad jag kan se enbart de som finns på bild i boken. Därför kommer man fram till enbart 3 glas av Bergqvist själv och 2 i samarbete med Gate enligt Ricke/Gronert. Av de graalglas som återfinns på bild i GLAS IN SCHWEDEN så uppger Ricke/Gronert (bredvid bilderna) att Knut Bergqvist är formgivare för 5 st (utöver hans pokal från Sveriges Glasmuséum som också avbildas). Ett på bild avbildat graalglas i boken uppges också ha Bergqvist och Gate gemensamt som formgivare, samt även 4 st antingen Bergqvist eller Gate. Dessa fakta ger en helt annan bild av Knut Bergqvists roll för formgivarskapet än den man får om man läser Eklund/Wittings artiklar, vilka jag tycker utelämnar en hel del uppgifter som talar mot deras teorier, och som även i sin helhet på ett lite missvisande sätt undervärderar Knut Bergqvist.

GB 39/MYTBILDNINGEN KRING ORREFORS - DEL 1.

Graalglasets tillkomst samt formgivarskapet av de tidiga graalarna.
Myterna kring graalglaset, dess tillkomst samt formgivarskapet gällande de tidiga graalarna, har sedan länge florerat i media och inom antik- och auktionsvärlden. Jag tror myten nog skapades redan i begynnelsen, när man i samband med att de första graalglasen ställdes ut 1916-17 skrev om "Gates graalglas", trots att han varken ritat mönstren till dekorationerna eller stod för formerna. Det var istället mästerblåsaren Knut Bergqvist själv som sannolikt formgav dessa först utställda graalar (och även ett icke oansenligt antal tillverkade de följande åren). Mönstrena i dom första graalglasen var ritade av Heinrich Wollman och Fritz Blomqvist (i minst ett fall förmodligen av Knut själv) och det var Wollman som etsade dessa på ämnena (som Knut också tillverkat).

Tidig graalbägare.
Knut Bergqvist Orrefors 1916.
Även mönstret troligen av Bergqvist. Ett klarglaslager ligger mellan det innersta rosa-violetta färgskiktet och skiktet med den blå dekorationen som etsats fram. Man gjorde så i de första graalarna har Knut skrivit. Men han tog då fram en överdrivningsmetod så att färglagren hamnade direkt intill varandra, utan klarglas emellan. Detta för att kunna använda upp till 5 färglager, vilket annars medförde problem att etsa sig igenom. Därmed fick den konstnärliga friheten fritt spelrum vad gäller graalglasen på Orrefors. 

Men de artiklar som skrevs i samband med min farfar Knut Bergqvists 70- och 75-årsdagar på 1940-talet, hade ändå gett honom äran för själva tekniken. Självaste landshövdingen kom och gratulerade honom och höll tal om hans betydelse för den svenska konstglasindistrin, och han fick även motta Vasa-ordens medalj för detta. När nye huvudägaren och direktören på Orrefors 1948, Johan Beyer sedan skulle söka patent på graaltekniken, fick farfar först besök av Edward Hald, som ville att han helt enkelt skulle frånsäga sig uppfinnarskapet. Men Hald åkte då ut med buller och bång från bostaden i Strömbergshyttan har min far (som bevittnade det hela) berättat. Strax därefter kom direktör Beyer själv med ett förslag på kontrakt (vilket skrevs under i december 1950), där Orrefors helt enkelt tillerkänner Knut Bergqvist uppfinnarskapet av både graal och ariel, samt köper rätten att söka patent på tekniken för en summa av 2000 kr (minst 35 000 kr omräknat till dagens penningvärde). Utifall Orrefors skulle erhålla patent skulle Bergqvist enligt kontraktet få ytterligare 3000 kr (ca 52 000 kr idag) från Orrefors. Orrefors erhöll dock inget patent. Det man hade var bara det sedan tidigare inregistrerade varumärket SGraal (med S i ligatur med G).

Knut Bergqvist porträtterad av Edward Hald.
"Till Bergqvist från Hald, 1918".

Dessa annars så välkända fakta om Orrefors historia, kom att glömmas bort alltmer när tiden fortskred och Orrefors fick nya ägare i form av Vallenbergkontrollerade Incentive. På Orrefors muséum hade man tagit bort skylten vid Knuts graal no 1, som förtäljde att glaset var hans egna skapelse, mm. mm. Historielösheten tycktes inte ha några gränser på Orrefors och en dolkstöt som skulle få stora konsekvenser för bl.a medias bild kom den 8 mars 1991, när Lars Flygt skickade ut ett meddelande som kan betraktas som ett praktexempel på historieförfalskning. Jag återger det i sin helhet här nedan, med min fars kommentarer i kanten. Varken han eller min farbror Olle i Arvika trodde sina ögon, och de ägnade sedan mycken tid under sina sista år i livet åt att försöka rätta till alla konsekvenser som bl.a detta fatala klavertramp orsakade. Nu hade Knut Bergqvist av Orrefors högsta ledning blivit totalt utraderad ur historien om graalglaset, och än idag finns tråkiga rester av denna (som jag ser det) unket luktande mytbildning kvar, även om farbror Olles envetna arbete har rättat till mycket av de felaktigheter som spridits efter Flygts utskick.

Orrefors jubiléumsbok 1998 var också ett starkt sundhetstecken vad gäller historieskrivningen kring graalglaset, där Dag Widman erkänner Knut Bergqvists insatser (kanske t.om lite för mycket), bådes som innovatör av tekniken och som upphovsman till formerna av de flesta graalglasen 1916-17, samt även en hel del följande år. Den tyska boken "Glas in Schweden 1915-60" av konstprofessorn Helmut Ricke och konsthandlaren Ulrich Gronert (utgiven 1987-88), där man gått på djupet i Orrefors arkiv, var en av källorna som Widman förlitat sig på.

Jag tror inte det var många rätt i den skrivelsen från Orrefors högste ansvarige? Och jag tror det är mera fel än det min far påpekar i högerkanten. "Graal" var ju inte det registrerade varumärket, utan istället "SGraal", med S i ligatur med G, vad jag förstått av handlingar från Patent- och Registreringsverket.

Det finns också dom som fortfarande tvivlar på Knut Bergqvists del i formgivarskapet för de tidiga graalglasen. Jag tänker då på de flesta auktionshus och auktionsfirmor som felaktigt förlitar sig enbart på glasens varumärkes-signering SGraal, S i ligatur med G. Trots att detta visats INTE kunna vara synonymt med att det står för Simon Gate (SGraal finns t.ex även på graalglas som formgivist av Hald). Ändå verkar man slentrianmässigt tillerkänna Gate upphovsmannaskapet för flera tidiga graalglas, trots att de enligt Ricke/Gronert är formgivna av Knut Bergqvist (eller Gate i samarbete med Bergqvist).

Man har även under senare år börjat tillskriva formerna för flera tidiga graalglas till Fritz Blomqvist. Men Blomqvist tror jag i första hand kan tillskrivas mönsterkompositioner, i några fall former av graalar. I de fall hans signatur finns på graalglas, är min personliga uppfattning den att det i nästan samtliga fall rör sig om just mönster. Han var, enligt uppgifter lämnade av disponet Albert Ahlin, endast sysselsatt med att rita och överföra mönster till graalämnen, och detta bara under en månad vardera 1916 och 1917. Innan dess (1915) hade Blomqvist arbetat med att rita mönster till Gallé-glas under en månad enligt uppgifterna lämnade av Ahlin. Efter det slutade han sitt jobb på Orrefors, men hans mönsterkompositioner kan ha använts även senare som det ser ut. Det finns (vad jag vet) inte någon information i Orrefors arkiv som visar att Blomqvist ritade former för graalglas som tillverkats. Men jag kan ha fel och i så fall bör man redovisa de fakta som belägger att det är så. De graalar som kom till hösten 1916, och som inte finns dokumenterade i arkiven, kan dock ha haft former av Blomqvist. Men det blir i så fall enbart en spekulation. Fast i det Knut Bergqvist själv nedtecknat och berättat, finns inte något som talar för Blomqvist som formgivare av tidiga graalglas.

Skisser på glas ritade av Knut Bergqvist, troligen från hans tidiga Orrefors-år.

Mera spekulationer har kommit, nu senast i en bok utgiven av Sveriges Glasmuséum i Växjö, där Harald Eklund och Maja Wittingss artiklar i ämnet "Det tidiga  graalglaset" publiceras. Man vill där framhäva Fritz Blomqvist som mera betydelsefull än man tidigare trott och förmodligen har de delvis rätt i det då främst mönster av honom verkar ha använts på några graalar som tillverkats efter att han slutat. Man spekulerar även om beteckningen B för formgivarskapet i Orrefors arkiv kan stå för honom istället för Bergqvist? Några fakta som visar att det skulle vara så visas dock inte. Inte heller finns Ahlins lämnade uppgifter, om vad Blomqvists arbetade med och de korta perioder under 1915-17 han utförde arbetet, upptagna i Eklunds/Wittings artiklar. Något som kanske hade varit på sin plats att ta in (eller så känner de inte till uppgiften) för att få en bättre bild? Dessutom talar ju faktumet att signaturen B finns i Orreforsarkiven för ett flertal graalglas skapade och formgivna både 1918 och 1919, efter att Blomqvist slutat, mot att B skulle stå för honom. Även mängden graalglas med bokstaven B i arkiven, hela 233 stycken som jag snabbt räknat det till(!!!), talar sitt tydliga språk. Det finns som jag ser det, inte mycket som tyder på att Blomqvist ritade former och mönster till alla dessa under de två månader 1916 resp 1917, som han var anställd på Orrefors efter att graaltekniken kom till.

Iofs kan han ha ritat formerna utanför arbetet, och sedan tagit med sig dom (eller låt oss spekulera om att de till Ahlin relaterade uppgifterna om Blomqvists anställningstid är fel). Men då bara något enstaka graalglas jag sett på bild eller i verkligheten, som i arkiven har beteckningen B eller B+G, även har haft Blomqvists signatur FB på glasen, så verkar det föga troligt. Flera av de 233 i arkiven märkta med B borde i så fall haft FB signerat på glasen. Även Bergqvist borde i så fall ha omnämnt Blomqvist i sina nedtecknade och muntligt berättade uppgifter, som en betydande kraft i formgivarskapet av de tidiga graalglasen. Men hans namn omnämns över huvud taget inte av Knut. Kanske någon som läser detta har andra informationer och kan meddela mig dom?

Så det finns mycket som talar emot Eklund/Wittings spekulativa antagande att B kan stå för Blomqvist, och egentligen ingenting som talar för. Att man vad gäller Blomqvists medverkan till formgivning av graalglas eller inte, i artiklarna bortser från att Knut Bergqvists egna nedtecknade berättelse (om hur han tog fram graalglaset och vidareutvecklade tekniken, publicerad i boken "Kärlek till Glas")inte alls nämner Fritz Blomqvist, är också lite märkligt. Ändå tar man Bergqvist berättelse som motivering för spekulationen att Blomqvist kan ha formgett betydligt flera graalglas (än de få han tillerkänts), genom skrivningen "Till första utställningen av graalglas hos NK 1917 hade Gate varken komponerat former eller mönster; det var långt efteråt som vi gick in för att han skulle komponera mönstren och ägna sig däråt". Eklund Witting utelämnar dock bl.a efterföljande text av Knut (vilken jag tycker underminerar det Eklund/Witting försöker spekulera kring vad gäller Blomqvists roll): "Och då, när ämnena var färdiga, resonerade vi och kom gemensamt överens om vad och vilken form som gick att utföra av dem." Hade Blomqvist haft något väsentligt med formgivningen att göra skulle givetvis Knut ha skrivit om det i sin berättelse. Han ville istället otvetydigt befästa sin egen roll vad gäller formerna av de tidiga graalarna, något annat kan knappast uttolkas av det han skriver. Även Knuts muntliga berättelser kring det här i familjen, talar för att han ville framhålla sin egen roll som betydligt större vad gäller formgivningen i begynnelsen.

Glas ur en serie från Orrefors, formgiven av Knut Bergqvist 1923, såldes genom varuhuset Marshall Field i Chicago.

I princip allt talar alltså för att det är Knut Bergqvist som haft en betydligt större roll i formgivningen av tidiga graalar än vad som hittills varit allmänt vedertaget. Betydligt mindre för att även Blomqvist skulle ha haft det. Bergqvists egna nedtecknade berättelse, hans muntliga beskrivningar av historieförloppet, Orreforsarkivets förteckningar över graalglas, det formmässiga uttrycket med glasblåsarglädje och hantverksmässig/teknisk avancerad virtousitét istället för tyglade former (vilka annars är en skolad konstnärs kännetecken) i en del glas, bevarade skisser på former som sannolikt är från Bergqvists tidiga Orrefors-år, allt är exempel i raden av flera faktauppgifter som stämmer väl överens och pekar mot samma sak. Även Ricker/Gronert kom till den slutsatsen i sin bok "Glas in Schweden 1915-60", detta utan att varken känna till Knuts egna berättelse om graalglaset (vad jag kunnat se) eller skisserna som finns i släktens ägo och som i flera fall visar tydliga likheter med formerna för en del tidiga graalglas. 

Ekelund/Witting spekulerar även kring varför BUS i en del fall börjat ge Knut Bergqvists dödsbo delad droit de suite för en del graalglas, trots att auktionshusen attribuerat dom till Gate eller att det i arkiven står bara G. Detta har sin naturliga förklaring i att det via BUS finns en överenskommelse mellan Gates och Bergqvists dödsbon att dela på densamma, eftersom det i flera fall råder tveksamheter om vem av de båda som stått för formen av de aktuella graalglasen. Även den uppgiften tycker jag hade varit på sin plats att ta med i boken. Eller rättare sagt, hade man undersökt saken mera hade det inte funnits anledning att ta upp den.

Eklund Wittings nu i bokform tryckta artiklar, måste trots det jag påpekat, ses som ett viktigt dokument i den fortsatta diskussionen och forskningen kring de tidiga graalglasens formgivarskap (t.ex bör nog Wollmans roll utredas mera vad gäller mönster). Man visar i artiklarna på flera viktiga omständigheter som ger anledning till att revidera historieskrivningen. Men i spekulationerna kring betydelsen av B i förteckningen över graalglas i Orrefors arkiv, tror jag att man kan avfärda deras tankar helt. Tyvärr tror jag att dessa spekulationer ändå fått vissa följder i form av att man i något eller några fall, vid försäljning under senare år, attribuerat även formen av graalglas till Fritz Blomqvist, trots att arkiven ger Bergqvist äran för den. Mytbildningen och tveksamma attriubueringar fortsätter därmed (Gate-attribueringarna fortgår också som jag tidigare nämnt, trots motstridiga uppgifter från arkiven), grundade på spekulationer istället för de fakta vi känner till, och så verkar det rulla på.

Exempel på glas, formgivna av Knut Bergqvist vid Lindefors 1929-31.

Glasblåsarmästaren själv kan ju inte ha formgett något, verkar vara jargongen som gäller inom auktions- och antikvärlden. Detta trots att Knut Bergqvist bevisligen ritat och formgett (förutom de graalglas han tillerkänts enligt Orrefors-arkiven) serviser och andra glas, både under hans Orreforstid 1914-28 och under åren vid Lindefors 1929-31 (en del skisser och ritningar finns också bevarade). Även tidiga Orrefors-glas i Venetiansk stil har attribuerats till honom. Men när det gäller graalglasens formgivarskap har man låst fast sig för en uppfattning som mera verkar ha med prestige att göra, än logiskt/förnuftsmässigt och faktaunderbyggt resonemang.
 
Nils B/ 


Tillägg gällande Eklund/Wittings artiklar, 2014 01 06:

Även uppgiften som Agnes Hellner lämnar (återgiven i  boken Kärlek till Glas) angående Fritz Blomqvists anställning vid Orrefors, saknas av någon anledning i Eklund/Wittings artiklar. Man citerar visserligen Hellner, men utelämnar fortsättningen: "När månaden gått avreste herr Blomqvist till excersisplatsen. Han erbjöd sig att därifrån leverera ritningar till glas, men man avstod från detta anbud."

Och den uppgiften stämmer också väl med de uppgifter om Blomqvists anställningstid, som disponet Ahlin lämnat, att han var anställd en månad 1915 för att överföra  mönster till Galléglas, samt vardera en månad 1916 och 1917 för att överföra mönster till graalglas. Som det verkar av Agnes Hellner var alltså Blomqvist vid denna tid på något sätt engagerad inom militären, som rekryt, värnpliktig soldat eller annat. Sverige hade vid denna tid tid under första världskriget infört allmän värnplikt och Blomqvist var sommaren 1915, 21 år gammal och hade precis avslutat sina studier vid Konstindustriskolan. Det är därför rimligt att tro, att hans anställningstid (en månad vardera under de tre åren) mycket väl kan ha infallit i samband med ledighet från hans värnpliktstjänstgöring eller annan militär utbildning?

Vidare uppger Eklund/Witting en uppgift som lätt kan tolkas felaktigt. På sidan 64 i den tryckta boken av sina artiklar skriver man: "I Ricke & Gronerts GLAS IN SCHWEDEN 1915-60 anges mästerblåsaren Knut Bergqvist som ensam formgivare (Entwerfer) i 3 fall och som formgivare tillsammans med Simon Gate i 2 fall."
Deras uppgift får Bergqvist att framstå som tämligen ringa, om man inte ser den i sitt sammanhang där det är ett antal specifika graalglas som man studerat utifrån auktionskataloger samt i litteraturen förekommande, och där det finns bilder på själva bottensigneringen. Den rätta uppgiften från Ricke Gronerts GLAS IN SCHWEDEN är annars att man i sina återgivna arkivlistor från Orrefors uppger Bergqvist som ensam formgivare till hela 151 st graalglas under de första åren. Ytterligare 74 st är formgivna av Gate och Bergqvist tillsammans enligt Ricke Gronert och 8 st är formgivna av Bergqvist och Hald i samarbete. Alltså hela 233 st med Bergqvists B! Detta har man uppenbarligen inte tagit med i studierna av de aktuella glasen, utan enbart jämfört med de glas man i boken uppger signeringen för, vad jag kan se enbart de som finns på bild i boken. Därför kommer man fram till enbart 3 glas av Bergqvist själv och 2 i samarbete med Gate. Av de graalglas som återfinns på bild i GLAS IN SCHWEDEN så uppger Ricke/Gronert (bredvid bilderna) att Knut Bergqvist är formgivare för 5 st (utöver hans pokal från Sveriges Glasmuséum som också avbildas). Ett på bild avbildat graalglas i boken uppges också ha Bergqvist och Gate gemensamt som formgivare, samt även 4 st antingen Bergqvist eller Gate. Dessa fakta ger en helt annan bild av Knut Bergqvists roll för formgivarskapet än den man får om man läser Eklund/Wittings artiklar, vilka jag tycker utelämnar en hel del uppgifter som talar mot deras teorier, och som även i sin helhet på ett lite missvisande sätt undervärderar Knut Bergqvist.