GB 41/MYTBILDNINGEN KRING ORREFORS - DEL 3.

FRITZ BLOMQVIST - ETT FÖRSÖK TILL EN MERA SANSAD SYN PÅ HANS INSATS VID ORREFORS

Som jag skrivit tidigare tycker jag att Harald Eklund och Maja Witting, i artiklarna om det tidiga graalglaset (utgivna i bokform DET TIDIGA GRAALGLASET), övervärderar Fritz Blomqvists roll under Orrefors tidiga år, samt undervärderar Knut Bergqvist. Den som tidigare tvivlat på Bergqvists roll vad gäller formgivningen får vatten på sin kvarn kan man kanske säga. Man har genom sina artiklar fått Blomqvist att framstå i en, som jag ser det, oförtjänt positiv dager. Och detta på ganska osäkra (ofta rent spekulativa och odokumenterade grunder) om hans delaktighet i formgivningen. Därmed har man lyckats  trycka in ytterligare en person i spekulationerna kring upphovsmannaskapet av formerna för de tidiga graalglasen, förutom Gate och Bergqvist. Jag ska här ta upp några saker (utöver det jag påpekat i tidigare två blogposter i ämnet) som jag tycker visar att slutsatsen man drar, att Blomqvist skulle varit av betydelse även för de tidiga graalglasens former, är ytterst tveksam. Tyvärr tror jag (som jag även tidigare skrivit) att dessa artiklar fått betydelse för attribueringen av formerna för ett antal tidiga graalglas som sålts under de senaste åren,  och där man (som jag kan bedöma det utifrån de fakta som finns att tillgå) felaktigt gett Blomqvist äran även för formen. Frågan seriösa bedömare framöver bör fundera kring är därför: Har härmed ytterligare en myt kring Orrefors och de tidiga graalglasen skapats?

För det första så utelämnar Eklund/Witting en del viktiga fakta som talar emot att Blomqvists insatser tidigare undervärderats. Man menar t.ex att Blomqvist kom till Orrfefors före Gate, men Gate började faktiskt som konstnärligt smakråd för Orrefors samma år 1915 (även om han inte var på plats mer än kortvarigt, vilket ju även Blomqvist verkar ha varit) som Eklund/Witting anger som troligt år för starten av Blomqvists engagemang.

Fritz Blomqvist gjorde troligen värnpliken 1915-1916.

Det är sannolikt så att Blomqvist efter avslutande av studierna vid Tekniska skolan 1915 kom till Orrefors och arbetade där under en månad. När månaden var slut började hans värnpliktstjänstgöring och den var vid denna tid 250 dagar + 3x30 dagars repetitionsövningar, inallaes 340 dagar. Det är också sannolikt att han efter denna återkom till Orrefors vid två tillfällen, vilket minst två uppgifter tyder på. Den ena lämnad av Agnes Hellner och den andra av Albert Ahlin. Inget av detta framkommer i Eklund/Wittings analys av Blomqvist, trots att man åtminstone vetat om det Agnes Hellner skrivit. Eklund/Wittings antagande att Blomqvist skulle varit dominerande som formgivare före Gate kom till Orrefors ter sig därför som osannolikt. Man verkar ta för givet att Blomqvist varit anställd betydligt mera än den enda månad 1915 som två källor uppger varit fallet. Det troliga och mest sannolika är istället att han hela hösten 1915 samt våren 1916 gjorde sin värnplikttjänstgöring. Detta framkommer inte alls i det Eklund/Witting skriver, trots att uppgifterna i den bok (Kärlek till glas) som man själva refererar till, visar att det förmodligen förhåller sig så. Flera uppgifter visar också att man förmodligen kopierade mycket av modellerna de första åren, både till mönster och form. Agnes Hellner och Knut Bergqvist skriver båda två om detta. Och om någon stod för formerna under de allra först åren så är det nog i första hand Knut Bergqvist. Det medföljande brevet från Ahlin till ägaren konsul Ekman, där han beskrev ett rikt format Galléglas som skickats till honom, ger nämligen Knut Bergqvist äran som den största konstnärliga kraften. "det största konstnärliga ansvaret ligger hos Knut Bergqvist, därnäst hos Blomqvist som ritat mönstret och sist hos Wollman som utfört arbetet" (dvs etsningen av mönstret på glaset). 

Vad gäller Blomqvists anställning så citerar jag ur Agnes Hellners berättelse, som även Eklund/Witting refererat till men inte vad gäller denna uppgift som finns i direkt anslutning till deras citat:
"Härigenom fick man tag i en yngling vid namn Fritz Blomqvist. Han skulle visserligen snart ut och exercera, men hade dessförinnan en ledig månad som han var villig att tillbringa på bruket mot fritt vivre och 50 kr kontant. Det arbete han åstadkom..." (kopior av mönster från amerikanska tidningar)". "Men dessa passade ej alls; man ville inte ha dem. Ett par gånger återkom Blomqvist till Orrefors på kortare besök."
Och i noterna: "När månaden förgått avreste herr Blomqvist till excersisplatsen. Han erbjöd sig att därifrån leverera ritningar till glas, men man avstod från detta anbud."

En uppgift som finns i en bok (har dock nu inte bokens namn eller författare, kan vara Erik Wettergren eller Arthur Hald, texten har jag som avscannad bildfil från min nu bortgågne farbror Olle) ger också mera klarhet i detta. Där kan man läsa att Albert Ahlin gett uppgiften att Fritz Blomqvist varit anställd en månad 1915 för att överföra mönster till galléglas, samt därefter en månad vardera 1916 och 1917, för att överföra mönster till graalämnen. Även Dag Widman skriver i boken SVENSKT GLAS, utgiven 1995: "Under somrarna 1915 och 1916 arbetar också en ung man från Tekniska skolan i Stockholm, Fritz Blomqvist, som förlagetecknare vid bruket."

Det här ger en lite annan bild av Blomqvist än den Eklund/Witting visar. Flera källor samstämmer ganska bra (och de stämmer också med Eklund/Wittings egna studier i Orreforsarkiven, där man kunnat finna en hel del skisser med mönster för graalämnen som uppges ha Blomqvists signatur). Och med tanke på att värnpliktslängden vid tiden kan man nog sannolikt dra slutsdatsen att Blomqvist efter första månaden (troligen sommaren eller förhösten 1915) inte återkom till Orrefors förrän tidigast sommaren eller hösten 1916. Och att hans anställningar 1916 och -17 förmodligen inte rörde sig om mer än den månad som Ahlins uppgift visar och att de gällde att överföra mönster till graalämnen. Hellners båda "kortare besök" kan mycket väl vara de två anställningsmånaderna under 1916 och 1917, som Ahlin uppger. Uppgiften från Eklund/Witting, där Ahlin i ett brev daterat januari 1917 undrar om man inte kan låta Blomqvist lära sig fotografera, behöver iofs inte betyda att han är anställd vid den tidpunkten, utan kan istället mycket väl vara en tanke efter att han frågat om arbete, och att man då funderat kring vad han skulle kunna göra för nytta.

Blomqvist tecknar mönster till graalämnen 1916 och -17.

De första proven till graalglas tillverkade Knut Bergqvist kring 28 juli 1916 (det tredje glaset av dessa har i botten signeringen "28. juli 1916". Och han visade dom inte för någon förrän efter (minst) en månad enligt vad han själv skriver. Ingen av betydelse (förutom han själv) bör alltså känt till dom före september 1916. Och av brevet från Ahlin till Gate i november samma år, kan man utläsa att Ahlin inte känt till dom förrän någon gång under hösten, och att Gate inte heller känt till att man gjort glas i den nya tekniken före detta brevs datering. Tillverkningen av graalglas bör därför ha startat tidigast i september 1916 och senast november. Blomqvists anställning gällde enligt Ahlin att överföra mönster till graalämnen, och detta kan alltså logiskt sett inte ha skett före september månad 1916. Troligen var då Blomqvist anställd en månad under hösten för att utföra de uppgifterna. Innan dess hade han kopierat eller ritat mönster för Galléglas under en månad 1915, för att sedan göra sin värnplikttjänstgöring. Med ledning av de uppgifterna tycker jag inte att man med någon större trovärdighet kan påstå att Blomqvist skulle varit någon slags dominerande kraft vad gäller den tidiga formgivningen på Orrefors? Sanningen är förmodligen någon helt annan. Den mängd glas, både gallé, graal och andra typer, som i Agnes Hellners samling sägs ha Knut Bergqvist som ensam eller delaktig upphovsman, visar på en annan bild. Som exempel kan nämnas att Knut Bergqvist anges som ensam upphovsman till 22 st glas av annan typ än gallé eller graal i den Hellnerska samlingen.

Inte heller i Knut Bergqvists berättelse kan man finna något som motsäger det som skrivits om Blomqvist utifrån andra källor. Han nämner i sin beskrivning av dessa första år vid Orrefors, över huvud taget inte att han arbetat med Blomqvist (eller ens hans namn i något annat sammanhang han skriver om). Vilket tyder på att det troligen endast var hans mönster som användes på galle´- och graalglasen, och att Blomqvist varken varit någon formgivarkraft eller arbetat några längre sammanhängande perioder på Orrefors. I de fall Blomqvists signatur finns på glasen så är det med stor sannolikhet fråga om mönsterkompositioner, och som det ser ut användes mönster av Blomqvist även efter han hade slutat. I det avseendet tror jag man kan säga att han undervärderats.

Men som det verkar talar allt för att glasen blåsts helt utan någon "fysisk" medverkan från Blomqvist. Om det försigått något samarbete mellan Bergqvist/Blomqvist (typ det Knut skriver om gällande honom och Simon Gate), vilket i så fall också måste ha skett om de många B i Orreforslistorna över graalglas ska stå för Blomqvist, så hade Knut givetvis tagit upp även det i sin berättelse. Däremot uppger han att han arbetat med fru Janke Björck, Simon Gate och Edward Hald. Och både han och Agnes Hellner skriver att Gate var på besök vid Orrefors redan 1915, alltså samma år som  Blomqvist troligen börjat och arbetat en månad med att mestadels kopiera mönster från amerikanska tidskrifter. Ändå drar Eklund/Witting slutsatsen: "Med tanke på att både Gate och Hald under det aktuella året (1917) var mer eller mindre nyetablerade på Orrefors torde de knappast ha hunnit bli de dominerande gestalterna vare sig som mönstertecknare eller formgivare. Fritz Blomqvist hade däremot varit på platsen åtmionstone sedan 1915. Kanske ett av de stora mörkertalen vid en bedömning av Fritz Blomqvist produktion just ligger bland dessa 240 tidiga graalar." En tämligen märklig slutsats, som jag tycker motsägs av flera uppgifter lämnade från olika håll, men som uppenbarligen ändå fått fäste inom antik och auktionsvärlden och då getts stor betydelse för bedömningen av vem som stått för formerna för flera av de tidiga Gallé- och Graalglasen. Att Blomqvists roll vad gäller mönster tidigare undervärderats, verkar dock ganska säkert. Eklund/Wittings artiklar tycker jag klart visar detta. Även Wollman kan ha stått för mönsterkompositioner som förut tillerkänts främst Gate i en del fall. Men när det gäller graalglasens former är deras slutsatser överdrivna som jag uppfattar det.  

Vad beträffar de 240 graalarna som Eklund/Witting refererar till, så utgår man från åtta graalglas i den Hellnerska samlingen och som haft Fritz Blomqvits initialer FB på glasen (dock hittar jag bara 7 i boken, det åttånde är troligen ett osignerat som Eklund/Witting åsyftar och där man hittat en förlaga på mönsterkompositionen i arkivet signerad FB), och vars nummer finns bland 240 glas från 1917 som det saknas uppgifter om i Orreforsarkivet gällande upphovsman till formen. De övriga 181 från 1917 finns dock dokumenterade formgivaruppgifter för och inget av dom uppges härröra från Fritz Blomqvist, såvida inte B i arkiven står för Blomqvist istället för Knut Bergqvist, vilket är helt uteslutet med tanke på att väldigt få av dessa även har Blomqvists signatur FB på glasen. Även andra fakta talat tydligt för att man kan utesluta spekulationen om att B skulle kunna stå för Blomqvist, som jag ser det. T.ex att Knut inte alls nämner honom i sin berättelse, vilket han i så fall borde eftersom han både blåst och drivit alla dessa graalglas, inklusive de 233 som har ett B arkiven.

Ytterligare något att ta hänsyn till är att en av de de skisser på glas som finns bevarade efter Knut Bergqvist (se föregående blogpost), och som mycket troligt är från hans tidiga Orreforsår, har en i princip exakt form av graal no 464 från 1917 (en av de 240 graalar från 1917 som saknar formgivaruppgifter i arkiven). Att det som Eklund/Wittings teoretiserar om, skulle finnas något slags mörkertal gällande Blomqvists produktion där graalglas utan uppgift i arkivet från 1917 skulle kunna vara hans skapelser, är inte så troligt som jag ser det. Inga fakta eller andra uppgifter talar för detta. Nu kan vi istället se att ett av dessa graalglas utan uppgift om formgivarskap, återfinns på en skiss utförd av Knut Bergqvist, vilket i så fall mera pekar på att flera av dom, kan ha Knut Bergqvist som upphovsman. Knuts egna berättelse styrker också att det mycket väl kan vara så (även om Eklund/Witting ser en märklig möjlighet att tolka det som något annat, se föregående blog-poster). Vill man få ytterligare klarhet i detta så borde det undersökas huruvida Knut Bergqvists andra skisser eventuellt överensstämmer med kända graalglas från de här tidiga åren. Som jag bedömer det har de skisser som finns bevarade efter Knut, tydliga likheter med en del av de graalglas som tillverkats de här tidiga åren, både till former och dekorativa detaljer i hänklar handtag och andra påklipp.  

Agnes Hellner uppger annars i sin kortkatalog, Knut Bergqvist och Fritz Blomqvist gemensamt för graal 162, 169, 205, 209, 223 och 552 från 1917.  Allt tyder då på att Bergqvist i dessa fall stått för formen och att man använt mönster av Blomqvist. Vad skulle det annars kunna vara? Bergqvist har ju av de dokument som finns att tillgå att döma, inte stått för annat än de tidiga graalglasens former. Och Blomqvist har ju från flera håll uppgetts ha ritat mönster, under korta perioder. 1915 mest kopierat sådana från amerikanska tidskrifter. Utöver dessa Hellner-graalar från 1917 så uppger hon att Knut Bergqvist stått för formgivarskapet för 11 tidiga Galléglas från 1915 och -16, antingen i samarbete med Wollman, Gate eller Blomqvist. Mycket sannolikt står Bergqvist då för formen och de andra huvudsakligen för mönstret. Även från 1918, -19 och -20 finns flera graalglas där Bergqvist står som delaktig upphovsman i den Hellnerska samlingen. Allt detta överensstämmer också bra med det Knut skriver i sin berättelse om de tidiga Orreforsåren, precis som det stämmer väl in med förekomsten av B (Bergqvist) i Orreforsarkivens liggare över graalglas. Så både jag och säkerligen många andra som känner till de här faktauppgifterna (och ser att de även stämmer in i ett logiskt sammanhang beskrivet från flera olika källor) undrar storligen vad som är haken till att man uppnebarligen inte vill se det som det mesta talar för, att teknikens uppfinnare och den som blåste och drev alla dessa graalglas, Knut Bergqvist själv, är den som också stått för formgivningen av de flesta glasen under de tidiga åren? Är det Knuts bakgrund, att ha börjat arbeta vid 11-12 års ålder med fast anställning i hyttan och att han inte gått på de fina konstsskolorna, som  är problemet, eller vad?

Jag tror alltså att Eklund/Witting vinklar det här allt för mycket mot Fritz Blomqvist. Både genom att framställa uppgifter tagna ur sitt samanhang och genom att utelämna faktauppgifter som är av vikt för att förstå helheten. Att man inte heller verkar ha haft intresse av att gå på djupet med Knut Bergqvists roll, och även till en del ger en ofullständig beskrivning av hans insatser, är otillfredställande som jag ser det. Men som jag skrivit i tidigare blog-poster (GB 39 och GB40) är skrifterna intressanta för fortsatta diskussioner (varav det jag skriver här kan ses som ett bidrag till) och de pekar även på¨flera omständigheter i övrigt som ger anledning till att revidera den förutvarande uppfattningen och historieskrivningen.

Tillägg 2014 01 11:

Jag har hittat ytterligare uppgifter som jag menar styrker min uppfattning om Blomqvists anställning samt formgivningen vid Orrefors. På sidan 28 i boken om Gate och Hald, av Arthur Hald, citerar jag följande: "Man hemförde diverse alster tillverkade vid Val St. Lambert, Baccarat och Josephinehütte i Schlesien. Man kopierade dessa och...". Vidare: "Fransmannen Gallés etsade överfångsglas togs också som förebild." Ytterligare: "Man fick tag i en yngling vid namn Fritz Blomqvist, som efter olika förebilder tecknade mönster till glas av Gallé-typ." Slutligen: "Ahlin gjorde flera försök även om han inte tänkte sig att heltidsanställa någon konstnär utan endast någon, som vid sidan av sitt vanliga arbete skulle göra ritningar till glas."

Detta tycker jag också styrker att man till en början kopierade och använde samtida glas som förebilder i formgivningen. Och även här onämns Blomqvist som mönstertecknare och att han använde förebilder vid detta arbete. Att Ahlin enligt uppgifterna i boken inte heller avsåg att heltidsanställa någon konstnär tycker jag är ytterligare något som stämmer med övriga samstämmiga uppgifter om att Blomqvist troligen bara arbetade under korta perioder vid Orrefors. Före Blomqvist hade också glasmålaren och etsaren Heinrich Wollman anställts enligt uppgifterna i boken, och han "började arbeta i denna genre, de sk. konstglasen (Galléglasen)". Wollman var till skillnad från Blomqvist också delaktig rent praktiskt i produktionen, då han alltså etsade de mönster man tog fram, på både galléglasen och de av Bergqvist tillverkade ämnena som så småningom skulle bli graalglas. Mycket tyder på att Blomqvist gjorde värnplikten från sommaren-hösten 1915 till sommaren 1916. Att man dessutom började samarbeta lite mera med Gate under våren 1916 (han hade redan hösten 1915 varit på besök för att informera sig om glasblåsning, då Ahlin fastnat för hans omslag till "25-öres romaner", och gjorde några ritningar på försök som han tog med sig till Orrefors under våren 1916, och nu stannade han en hel månad enligt uppgift) samt Hald från senare delen av 1917, motsäger spekulationen att Blomqvist skulle varit någon slags dominerande formgivarkraft vid den här tiden. Även ett kortare samarbete med fru Jancke-Björk kom till under 1916 (varav några alster också ställdes ut vid första utställningen 1916) som man kan läsa i boken om Gate-Hald. Också det stämmer dåligt med teorin om att Blomqvist skulle varit någon formgivarkraft av betydelse. Han borde i så fall blivit omnämnd på ett mera tydligt sätt (utöver att ha tecknat mönster) av de olika källor vi har att referera till.