GB 39/MYTBILDNINGEN KRING ORREFORS - DEL 1.

Graalglasets tillkomst samt formgivarskapet av de tidiga graalarna.
Myterna kring graalglaset, dess tillkomst samt formgivarskapet gällande de tidiga graalarna, har sedan länge florerat i media och inom antik- och auktionsvärlden. Jag tror myten nog skapades redan i begynnelsen, när man i samband med att de första graalglasen ställdes ut 1916-17 skrev om "Gates graalglas", trots att han varken ritat mönstren till dekorationerna eller stod för formerna. Det var istället mästerblåsaren Knut Bergqvist själv som sannolikt formgav dessa först utställda graalar (och även ett icke oansenligt antal tillverkade de följande åren). Mönstrena i dom första graalglasen var ritade av Heinrich Wollman och Fritz Blomqvist (i minst ett fall förmodligen av Knut själv) och det var Wollman som etsade dessa på ämnena (som Knut också tillverkat).

Tidig graalbägare.
Knut Bergqvist Orrefors 1916.
Även mönstret troligen av Bergqvist. Ett klarglaslager ligger mellan det innersta rosa-violetta färgskiktet och skiktet med den blå dekorationen som etsats fram. Man gjorde så i de första graalarna har Knut skrivit. Men han tog då fram en överdrivningsmetod så att färglagren hamnade direkt intill varandra, utan klarglas emellan. Detta för att kunna använda upp till 5 färglager, vilket annars medförde problem att etsa sig igenom. Därmed fick den konstnärliga friheten fritt spelrum vad gäller graalglasen på Orrefors. 

Men de artiklar som skrevs i samband med min farfar Knut Bergqvists 70- och 75-årsdagar på 1940-talet, hade ändå gett honom äran för själva tekniken. Självaste landshövdingen kom och gratulerade honom och höll tal om hans betydelse för den svenska konstglasindistrin, och han fick även motta Vasa-ordens medalj för detta. När nye huvudägaren och direktören på Orrefors 1948, Johan Beyer sedan skulle söka patent på graaltekniken, fick farfar först besök av Edward Hald, som ville att han helt enkelt skulle frånsäga sig uppfinnarskapet. Men Hald åkte då ut med buller och bång från bostaden i Strömbergshyttan har min far (som bevittnade det hela) berättat. Strax därefter kom direktör Beyer själv med ett förslag på kontrakt (vilket skrevs under i december 1950), där Orrefors helt enkelt tillerkänner Knut Bergqvist uppfinnarskapet av både graal och ariel, samt köper rätten att söka patent på tekniken för en summa av 2000 kr (minst 35 000 kr omräknat till dagens penningvärde). Utifall Orrefors skulle erhålla patent skulle Bergqvist enligt kontraktet få ytterligare 3000 kr (ca 52 000 kr idag) från Orrefors. Orrefors erhöll dock inget patent. Det man hade var bara det sedan tidigare inregistrerade varumärket SGraal (med S i ligatur med G).

Knut Bergqvist porträtterad av Edward Hald.
"Till Bergqvist från Hald, 1918".

Dessa annars så välkända fakta om Orrefors historia, kom att glömmas bort alltmer när tiden fortskred och Orrefors fick nya ägare i form av Vallenbergkontrollerade Incentive. På Orrefors muséum hade man tagit bort skylten vid Knuts graal no 1, som förtäljde att glaset var hans egna skapelse, mm. mm. Historielösheten tycktes inte ha några gränser på Orrefors och en dolkstöt som skulle få stora konsekvenser för bl.a medias bild kom den 8 mars 1991, när Lars Flygt skickade ut ett meddelande som kan betraktas som ett praktexempel på historieförfalskning. Jag återger det i sin helhet här nedan, med min fars kommentarer i kanten. Varken han eller min farbror Olle i Arvika trodde sina ögon, och de ägnade sedan mycken tid under sina sista år i livet åt att försöka rätta till alla konsekvenser som bl.a detta fatala klavertramp orsakade. Nu hade Knut Bergqvist av Orrefors högsta ledning blivit totalt utraderad ur historien om graalglaset, och än idag finns tråkiga rester av denna (som jag ser det) unket luktande mytbildning kvar, även om farbror Olles envetna arbete har rättat till mycket av de felaktigheter som spridits efter Flygts utskick.

Orrefors jubiléumsbok 1998 var också ett starkt sundhetstecken vad gäller historieskrivningen kring graalglaset, där Dag Widman erkänner Knut Bergqvists insatser (kanske t.om lite för mycket), bådes som innovatör av tekniken och som upphovsman till formerna av de flesta graalglasen 1916-17, samt även en hel del följande år. Den tyska boken "Glas in Schweden 1915-60" av konstprofessorn Helmut Ricke och konsthandlaren Ulrich Gronert (utgiven 1987-88), där man gått på djupet i Orrefors arkiv, var en av källorna som Widman förlitat sig på.

Jag tror inte det var många rätt i den skrivelsen från Orrefors högste ansvarige? Och jag tror det är mera fel än det min far påpekar i högerkanten. "Graal" var ju inte det registrerade varumärket, utan istället "SGraal", med S i ligatur med G, vad jag förstått av handlingar från Patent- och Registreringsverket.

Det finns också dom som fortfarande tvivlar på Knut Bergqvists del i formgivarskapet för de tidiga graalglasen. Jag tänker då på de flesta auktionshus och auktionsfirmor som felaktigt förlitar sig enbart på glasens varumärkes-signering SGraal, S i ligatur med G. Trots att detta visats INTE kunna vara synonymt med att det står för Simon Gate (SGraal finns t.ex även på graalglas som formgivist av Hald). Ändå verkar man slentrianmässigt tillerkänna Gate upphovsmannaskapet för flera tidiga graalglas, trots att de enligt Ricke/Gronert är formgivna av Knut Bergqvist (eller Gate i samarbete med Bergqvist).

Man har även under senare år börjat tillskriva formerna för flera tidiga graalglas till Fritz Blomqvist. Men Blomqvist tror jag i första hand kan tillskrivas mönsterkompositioner, i några fall former av graalar. I de fall hans signatur finns på graalglas, är min personliga uppfattning den att det i nästan samtliga fall rör sig om just mönster. Han var, enligt uppgifter lämnade av disponet Albert Ahlin, endast sysselsatt med att rita och överföra mönster till graalämnen, och detta bara under en månad vardera 1916 och 1917. Innan dess (1915) hade Blomqvist arbetat med att rita mönster till Gallé-glas under en månad enligt uppgifterna lämnade av Ahlin. Efter det slutade han sitt jobb på Orrefors, men hans mönsterkompositioner kan ha använts även senare som det ser ut. Det finns (vad jag vet) inte någon information i Orrefors arkiv som visar att Blomqvist ritade former för graalglas som tillverkats. Men jag kan ha fel och i så fall bör man redovisa de fakta som belägger att det är så. De graalar som kom till hösten 1916, och som inte finns dokumenterade i arkiven, kan dock ha haft former av Blomqvist. Men det blir i så fall enbart en spekulation. Fast i det Knut Bergqvist själv nedtecknat och berättat, finns inte något som talar för Blomqvist som formgivare av tidiga graalglas.

Skisser på glas ritade av Knut Bergqvist, troligen från hans tidiga Orrefors-år.

Mera spekulationer har kommit, nu senast i en bok utgiven av Sveriges Glasmuséum i Växjö, där Harald Eklund och Maja Wittingss artiklar i ämnet "Det tidiga  graalglaset" publiceras. Man vill där framhäva Fritz Blomqvist som mera betydelsefull än man tidigare trott och förmodligen har de delvis rätt i det då främst mönster av honom verkar ha använts på några graalar som tillverkats efter att han slutat. Man spekulerar även om beteckningen B för formgivarskapet i Orrefors arkiv kan stå för honom istället för Bergqvist? Några fakta som visar att det skulle vara så visas dock inte. Inte heller finns Ahlins lämnade uppgifter, om vad Blomqvists arbetade med och de korta perioder under 1915-17 han utförde arbetet, upptagna i Eklunds/Wittings artiklar. Något som kanske hade varit på sin plats att ta in (eller så känner de inte till uppgiften) för att få en bättre bild? Dessutom talar ju faktumet att signaturen B finns i Orreforsarkiven för ett flertal graalglas skapade och formgivna både 1918 och 1919, efter att Blomqvist slutat, mot att B skulle stå för honom. Även mängden graalglas med bokstaven B i arkiven, hela 233 stycken som jag snabbt räknat det till(!!!), talar sitt tydliga språk. Det finns som jag ser det, inte mycket som tyder på att Blomqvist ritade former och mönster till alla dessa under de två månader 1916 resp 1917, som han var anställd på Orrefors efter att graaltekniken kom till.

Iofs kan han ha ritat formerna utanför arbetet, och sedan tagit med sig dom (eller låt oss spekulera om att de till Ahlin relaterade uppgifterna om Blomqvists anställningstid är fel). Men då bara något enstaka graalglas jag sett på bild eller i verkligheten, som i arkiven har beteckningen B eller B+G, även har haft Blomqvists signatur FB på glasen, så verkar det föga troligt. Flera av de 233 i arkiven märkta med B borde i så fall haft FB signerat på glasen. Även Bergqvist borde i så fall ha omnämnt Blomqvist i sina nedtecknade och muntligt berättade uppgifter, som en betydande kraft i formgivarskapet av de tidiga graalglasen. Men hans namn omnämns över huvud taget inte av Knut. Kanske någon som läser detta har andra informationer och kan meddela mig dom?

Så det finns mycket som talar emot Eklund/Wittings spekulativa antagande att B kan stå för Blomqvist, och egentligen ingenting som talar för. Att man vad gäller Blomqvists medverkan till formgivning av graalglas eller inte, i artiklarna bortser från att Knut Bergqvists egna nedtecknade berättelse (om hur han tog fram graalglaset och vidareutvecklade tekniken, publicerad i boken "Kärlek till Glas")inte alls nämner Fritz Blomqvist, är också lite märkligt. Ändå tar man Bergqvist berättelse som motivering för spekulationen att Blomqvist kan ha formgett betydligt flera graalglas (än de få han tillerkänts), genom skrivningen "Till första utställningen av graalglas hos NK 1917 hade Gate varken komponerat former eller mönster; det var långt efteråt som vi gick in för att han skulle komponera mönstren och ägna sig däråt". Eklund Witting utelämnar dock bl.a efterföljande text av Knut (vilken jag tycker underminerar det Eklund/Witting försöker spekulera kring vad gäller Blomqvists roll): "Och då, när ämnena var färdiga, resonerade vi och kom gemensamt överens om vad och vilken form som gick att utföra av dem." Hade Blomqvist haft något väsentligt med formgivningen att göra skulle givetvis Knut ha skrivit om det i sin berättelse. Han ville istället otvetydigt befästa sin egen roll vad gäller formerna av de tidiga graalarna, något annat kan knappast uttolkas av det han skriver. Även Knuts muntliga berättelser kring det här i familjen, talar för att han ville framhålla sin egen roll som betydligt större vad gäller formgivningen i begynnelsen.

Glas ur en serie från Orrefors, formgiven av Knut Bergqvist 1923, såldes genom varuhuset Marshall Field i Chicago.

I princip allt talar alltså för att det är Knut Bergqvist som haft en betydligt större roll i formgivningen av tidiga graalar än vad som hittills varit allmänt vedertaget. Betydligt mindre för att även Blomqvist skulle ha haft det. Bergqvists egna nedtecknade berättelse, hans muntliga beskrivningar av historieförloppet, Orreforsarkivets förteckningar över graalglas, det formmässiga uttrycket med glasblåsarglädje och hantverksmässig/teknisk avancerad virtousitét istället för tyglade former (vilka annars är en skolad konstnärs kännetecken) i en del glas, bevarade skisser på former som sannolikt är från Bergqvists tidiga Orrefors-år, allt är exempel i raden av flera faktauppgifter som stämmer väl överens och pekar mot samma sak. Även Ricker/Gronert kom till den slutsatsen i sin bok "Glas in Schweden 1915-60", detta utan att varken känna till Knuts egna berättelse om graalglaset (vad jag kunnat se) eller skisserna som finns i släktens ägo och som i flera fall visar tydliga likheter med formerna för en del tidiga graalglas. 

Ekelund/Witting spekulerar även kring varför BUS i en del fall börjat ge Knut Bergqvists dödsbo delad droit de suite för en del graalglas, trots att auktionshusen attribuerat dom till Gate eller att det i arkiven står bara G. Detta har sin naturliga förklaring i att det via BUS finns en överenskommelse mellan Gates och Bergqvists dödsbon att dela på densamma, eftersom det i flera fall råder tveksamheter om vem av de båda som stått för formen av de aktuella graalglasen. Även den uppgiften tycker jag hade varit på sin plats att ta med i boken. Eller rättare sagt, hade man undersökt saken mera hade det inte funnits anledning att ta upp den.

Eklund Wittings nu i bokform tryckta artiklar, måste trots det jag påpekat, ses som ett viktigt dokument i den fortsatta diskussionen och forskningen kring de tidiga graalglasens formgivarskap (t.ex bör nog Wollmans roll utredas mera vad gäller mönster). Man visar i artiklarna på flera viktiga omständigheter som ger anledning till att revidera historieskrivningen. Men i spekulationerna kring betydelsen av B i förteckningen över graalglas i Orrefors arkiv, tror jag att man kan avfärda deras tankar helt. Tyvärr tror jag att dessa spekulationer ändå fått vissa följder i form av att man i något eller några fall, vid försäljning under senare år, attribuerat även formen av graalglas till Fritz Blomqvist, trots att arkiven ger Bergqvist äran för den. Mytbildningen och tveksamma attriubueringar fortsätter därmed (Gate-attribueringarna fortgår också som jag tidigare nämnt, trots motstridiga uppgifter från arkiven), grundade på spekulationer istället för de fakta vi känner till, och så verkar det rulla på.

Exempel på glas, formgivna av Knut Bergqvist vid Lindefors 1929-31.

Glasblåsarmästaren själv kan ju inte ha formgett något, verkar vara jargongen som gäller inom auktions- och antikvärlden. Detta trots att Knut Bergqvist bevisligen ritat och formgett (förutom de graalglas han tillerkänts enligt Orrefors-arkiven) serviser och andra glas, både under hans Orreforstid 1914-28 och under åren vid Lindefors 1929-31 (en del skisser och ritningar finns också bevarade). Även tidiga Orrefors-glas i Venetiansk stil har attribuerats till honom. Men när det gäller graalglasens formgivarskap har man låst fast sig för en uppfattning som mera verkar ha med prestige att göra, än logiskt/förnuftsmässigt och faktaunderbyggt resonemang.
 
Nils B/ 


Tillägg gällande Eklund/Wittings artiklar, 2014 01 06:

Även uppgiften som Agnes Hellner lämnar (återgiven i  boken Kärlek till Glas) angående Fritz Blomqvists anställning vid Orrefors, saknas av någon anledning i Eklund/Wittings artiklar. Man citerar visserligen Hellner, men utelämnar fortsättningen: "När månaden gått avreste herr Blomqvist till excersisplatsen. Han erbjöd sig att därifrån leverera ritningar till glas, men man avstod från detta anbud."

Och den uppgiften stämmer också väl med de uppgifter om Blomqvists anställningstid, som disponet Ahlin lämnat, att han var anställd en månad 1915 för att överföra  mönster till Galléglas, samt vardera en månad 1916 och 1917 för att överföra mönster till graalglas. Som det verkar av Agnes Hellner var alltså Blomqvist vid denna tid på något sätt engagerad inom militären, som rekryt, värnpliktig soldat eller annat. Sverige hade vid denna tid tid under första världskriget infört allmän värnplikt och Blomqvist var sommaren 1915, 21 år gammal och hade precis avslutat sina studier vid Konstindustriskolan. Det är därför rimligt att tro, att hans anställningstid (en månad vardera under de tre åren) mycket väl kan ha infallit i samband med ledighet från hans värnpliktstjänstgöring eller annan militär utbildning?

Vidare uppger Eklund/Witting en uppgift som lätt kan tolkas felaktigt. På sidan 64 i den tryckta boken av sina artiklar skriver man: "I Ricke & Gronerts GLAS IN SCHWEDEN 1915-60 anges mästerblåsaren Knut Bergqvist som ensam formgivare (Entwerfer) i 3 fall och som formgivare tillsammans med Simon Gate i 2 fall."
Deras uppgift får Bergqvist att framstå som tämligen ringa, om man inte ser den i sitt sammanhang där det är ett antal specifika graalglas som man studerat utifrån auktionskataloger samt i litteraturen förekommande, och där det finns bilder på själva bottensigneringen. Den rätta uppgiften från Ricke Gronerts GLAS IN SCHWEDEN är annars att man i sina återgivna arkivlistor från Orrefors uppger Bergqvist som ensam formgivare till hela 151 st graalglas under de första åren. Ytterligare 74 st är formgivna av Gate och Bergqvist tillsammans enligt Ricke Gronert och 8 st är formgivna av Bergqvist och Hald i samarbete. Alltså hela 233 st med Bergqvists B! Detta har man uppenbarligen inte tagit med i studierna av de aktuella glasen, utan enbart jämfört med de glas man i boken uppger signeringen för, vad jag kan se enbart de som finns på bild i boken. Därför kommer man fram till enbart 3 glas av Bergqvist själv och 2 i samarbete med Gate. Av de graalglas som återfinns på bild i GLAS IN SCHWEDEN så uppger Ricke/Gronert (bredvid bilderna) att Knut Bergqvist är formgivare för 5 st (utöver hans pokal från Sveriges Glasmuséum som också avbildas). Ett på bild avbildat graalglas i boken uppges också ha Bergqvist och Gate gemensamt som formgivare, samt även 4 st antingen Bergqvist eller Gate. Dessa fakta ger en helt annan bild av Knut Bergqvists roll för formgivarskapet än den man får om man läser Eklund/Wittings artiklar, vilka jag tycker utelämnar en hel del uppgifter som talar mot deras teorier, och som även i sin helhet på ett lite missvisande sätt undervärderar Knut Bergqvist.