GB 49/GERDA STRÖMBERGS KLASSISKT RENA STIL BLEV TONGIVANDE FÖR STRÖMBERGSHYTTAN.

Slipad assiett A9, Gerda Strömberg 1933-35.

Gerda Strömbergs tidlöst rena linjer blev starten på framgångssagan för Strömbergshyttans glasbruk. Vid familjen Strömbergs övertagande av driften för dåvarande Lindefors 1933, kunde man se dessa rena linjer i formgivningen. Men redan vid tiden på Eda 1927-33 blommade Gerda Strömberg ut som en stor formgivarkraft inom den svenska glasindustrin. Hon var en av få kvinnliga pionjärer inom glasformgivningen.

Driven skål av okänd modell, troligen
Gerda Strömberg.

Karriären startade annars vid Sandviks glasbruk under 1900-talets tidiga år. Det bruket hade maken Edward köpt 1903. Hennes arbete som formgivare fortsatte sedan för Orrefors, som tog över Sandvik 1917, Eda 1927-33 och avslutades vid Strömbergshyttan 1933 och fram till slutet av 1940-talet. Efter maken Edwards död 1946 flyttade hon från Strömbergshyttan till Växjö, och ritade enligt flera källor därefter väldigt lite glas. Bl.a finns uppgifter som min far efterlämnat i en katalog, där man kan se att svärdottern Asta verkar ha ritat det mesta som nylanserades från slutet av 1940-talet och fram till 1952-53, då Gunnar Nylund engagerades på heltid. Jag skulle tro att Gerda under den tiden fungerade som mentor för Asta, då man kan se att mycket av linjerna från Gerdas modeller återkommer i det glas som min far attribuerat till Asta Strömberg under dessa år kring 1950.

Slipad skål med assymetrisk kant T346, Gunnar
Nylund ca 1956-57.

Gunnar Nylund tog sedan fram ett nytt sortiment för bruket från 1952-53 med en mängd modeller i tidstypisk design, och troligen ritade han då allt glas för Strömbergshyttan, fram till det som lanserades i början av 1957. Förmodligen kom flera av hans modeller även åren strax efter. Men från det att heltidskontraktet med Nylund sades upp av båda parter vid årsskiftet 1956/57, började Asta Strömberg återigen rita en hel del för Strömbergshyttan.

Driven skål T423, troligen Asta Strömberg ca 1965-70.

Trots att Nylund kom med helt nya linjer i formgivningen under 1950-talet så behölls mycket av den strama stilen som introducerats av Gerda Strömberg. Och man kan nog säga att denna återhållsamma stramhet behölls ända till brukets nedläggning 1979. Jag tror att även Nylund delvis tog intryck av Gerda Strömberg när han började rita glas för Strömbergshyttan.

GB 48/Teaterpjäsen GLASJESUS inte välkommen i Kosta!

I radio och tidningar har vi idag fått höra nyheten om att styrelsen för Kosta Folkets Hus i ett extrainkallat styrelsemöte, beslutat att inte upplåta sina lokaler för sommarens uppsättning av GLASJESUS, en produktion av Regionteatern Blekinge, Kronoberg och Byteatern Kalmar Länsteater. Pjäsen beskrivs som en "komisk tragedi om Glasriket" och de senaste årens utveckling. Den bygger på glasarbetarnas egna berättelser och upplevelser. Men styrelsen säger att många i Kosta uppfattar pjäsen som ett personligt påhopp på huvudpersonen, vilket dom inte vill ställa sig bakom. Lessebo kommuns kommunalråd säger att hon förstår beslutet, hon är själv bosatt i Kosta och har hört att många tagit illa vid sig av de reklamblad med Torsten Jansson i törnekrona som delats ut i brevlådorna. Som högst delaktig i besluten angående satsningarna i Kosta, kommer hon säkert också att få sin del av kakan i pjäsen.

Pjäsens författare Gertrud Larsson säger till SVD att "det är beklämmande och fegt av Kosta Folkets hus att inte ta emot uppsättningen. Folkets hus är ändå en del av arbetarrörelsen och pjäsen är skriven ur glasarbetarnas perspektiv. Det är också skrämmande att Torsten Jansson har så stor makt i bygden. Pjäsen har inte ens haft kollationering innan censuren slår till."

I sammanhanget kan också nämnas att det var projektet "Kris i repris" som i samarbete med ABF Östra Småland/Öland och Kronoberg drog igång berättarcirklar om glasbruken på bruksorterna. Gertrud Larsson har fått läsa allt insamlat material och har själv både intervjuat glasarbetare och gjort egen research.

Min spontana rekation över detta är nog att Kosta Folkets Hus gjort bort sig. Folkets Hus-rörelsen har väl alltid stått i främsta ledet för att främja debatt och mångfald i kulturyttringar och åsikter. Men här gör man tvärtom. Utan att ens veta pjäsens innehåll tar man ett beslut, som kanske också kan ifrågasättas sett ur Folkets Hus egna stadgar? Nu vet jag inte om Folkets Hus i Kosta får bidrag från Lessebo Kommun (jag tror man tog bort dom för några år sedan), men är det så bör man nog läsa  de vilkor som staueras för bidrag en extra gång. Ja det är mycket som poppar upp när sånt här händer. Man får vibbar till hur man gör i Ryssland när t.ex Pussy Riot på olika (mer eller mindre provocerande sätt) framför sitt budskap och sina åsikter om president Putin.

Trots att jag själv varit och är positiv till satsningarna Torsten Jansson och New Wave Group gjort i Kosta, tillsammans med Lessebo Kommun (de försvunna glasbruksjobben har delvis ersatts med jobb i butiker och Glashotell) så vill jag absolut inte att pjäsen (ovasett hur eller från vilken vinkel den beskriver situationen) stoppas att visas i Kosta. Vi har åsikts- och yttarandefrihet, dessutom konstnärlig yttrande- och uttrycksfrihet (alla inskrivna i FN-stadgan om de mänskliga rättigheterna från 1948), och att inte upplåta sina lokaler för en pjäs som tar upp den här frågan har jag svårt att hitta någon motivering för? Det hade varit en sak om det t.ex varit fråga om en nazistisk/rasistisk organisation som velat framföra sina åsikter i en pjäs. Då hade man möjligen kunnat ifrågasätta ett upplåtande av lokalerna. Men här är det fråga om en satir byggd på hur glasarbetare runt om i glasariket upplever det som hänt, med nedläggningar mm. Att pjäsen stoppas för visning i Kosta Folkets Hus är väl enbart ett bevis för att benämningen GLASJESUS kanske ändå har ett visst berättigande?

Man kan även dra paralleller till hur det såg ut i början av 1900-talet, då glasarbetarna vid Kosta glasbruk startade sin Kooperativa Förening Fenix och öppnade en affär som konkurrerade med brukets egen handel. Då förbjöd brukspatronen Fogelberg arbetarna att hålla sina möten på Glasbrukets mark, och man tvingades flytta verksamheten till Kulla, en bit utanför samhället. Nu spelas dock föreställningarna för pjäsen GLASJESUS också i Hovmantorps och Åfors Folkets Hus, så visst får vi möjlighet att se den ändå. Jag ska i alla fall göra det, inte minst efter detta. Man bör absolut försöka se utvecklingen av glasriket från olika synvinklar, och vara öppen för att alla i bygden kanske inte upplever saker och ting likadant som man själv gör.

GB 47/Gunnar Nylunds "Flygande tefat".

Hittade denna vas på glasauktionen i Hovmantorp idag. Strömbergshyttan, modellnummer B918 från ca 1958, och troligen formgiven av Gunnar Nylund. Iofs är det ett rymdtema även på den här modellen, precis som på Asta Strömbergs Sputnik B895 från samma tidsperiod och som var inspirerad av raketerna som sköt upp de ryska Sputniksatelliterna. Men jag håller ändå Gunnar Nylund som mera sannolik för tefats-designen av den här vasen. Troligtvis är den ritad redan kring 1956 men inte lanserad förrän senare.

Som jag förstått hade Strömbergshyttan ett stort förråd av nyritade glasmodeller efter Gunnar Nylund. Hans kontrakt gick ut vid årsskiftet 1956-57 och allt han ritat fram till dess (från ca 1952/53) då han i princip var heltidsverksam, lanserades inte direkt utan mycket kom nog först åren efter. Jag skulle kunna tänka mig att man presenterade modeller ritade av Nylund 1956 eller tidigare, ända fram till ca 1959/60, vilket för vaser innebär fram till B972.

Av Ricke/Gronerts bok GLAS IN SCHWEDEN 1915-60 och dess del 2 med produktkataloger, kan man utläsa att det sedan kom förvånansvärt få nya modeller från Strömbergshyttan mellan 1959/60 och 1962. T.ex uppger man att högsta numret för vaser 1959/60 är B972, och högsta vasnumret 1962 är B974. Vilket innebär att det i så fall endast lanserades 2 nya modeller under dessa år, vilket jag tycker är anmärkningsvärt. En förklaring kan vara att man levde ganska gott på främst det Gunnar Nylund ritat för bruket tidigare, men även en hel del av Gerda Strömbergs klassiker samt en del nytt som Asta Strömberg designade vid slutet av 1950-talet. Men även det faktum att både Astas make Erik Strömberg och svärmodern Gerda, gick bort 1960 har säkert spelat in i sammanhanget. Asta Strömberg fick nu ensam hela ansvaret för AB Strömbergshyttans glasbruk, och hade nog en hel del att hantera, både vad gäller den personliga sorgen och att leda företaget. Det är förståeligt att det under denna tragiska period inte kom ut så mycket nytt. Att bruket även gjorde en stor investering i att modernisera och bygga ut glasbruket 1959-1960, samt att efter denna få de nya lokaliteterna, kylrör, ugnar, sliperi mm att fungera, spelade givetvis också in för att det under dessa år kom fram förhållandevis lite nytt.

Från 1962-63 har det åter tagit mera fart på formgivningen då bl.a Rune Strand engarerades, och från åtminstone 1967 och framåt ritade Nylund återigen en del glas för Strömbergshyttan, nu på frilansbasis. Som jag kan tolka det av sparade dokument, har Nylund inte ritat glas för Strömbergshyttan mellan åren 1957-66, men en hel del av det han ritade fram t.om 1956 lanserades först 1-4 år senare vad jag kan se. Hoppas att vidare efterforskningar kan ge svar på om min tolkning är den rätta?