Gunnar Nylund, 1904 - 1997.
Svensk keramisk formgivare, först skolad som arkitekt.
Bing & Gröndahl Porslinsfabrik Köpenhamn, 1925-28.
Keramikverkstaden Saxbo, 1928-31.
Konstnärlig ledare för Rörstrand, Lidköping, 1931-55.
Ca 1952-1956 kontrakterad för Strömbergshyttans glasbruk. 1955-56 mera omfattande kontrakt som konstnärlig ledare för glasbruket. 1957 - ca 1975 frilans/konsulterande för Strömbergshyttan (troligen inte engagerad 1957-66, Nylund-modeller för S-hyttan under de åren sannolikt ritade senast 1956).
Från början av 1960-talet, formgivare för Nymölle Keramiska Fabrik i Lyngby. Även frilans för Upsala-Ekeby och Rörstrand.
Askfat med gravyrdekor, ca 1955.
Vaser och skålar 1952 - 1954.
Gunnar Nylund är mest känd för sin keramiska formgivning, men faktum är att han mellan 1952 - ca 1975, till stor del var sysselsatt med glasformgivning för Strömbergshyttans glasbruk (reservation för åren 1957-66). Denna del av hans formgivarskap nämns ofta i förbigående. Den är av någon märklig anledning inte speciellt uppmärksammad, men inte desto mindre värd att föra fram. Till viss del kan anonymitéten som glasformgivare säkert skyllas på den tradition som fanns vid Strömbergshyttan, att inte föra fram formgivarna särskilt. Ett arv efter disponenten Edward Strömberg som menade att glastillverkning är ett lagarbete där alla är lika viktiga i tillverkningsprocessen.
Vas ur Chimaro-serien 1950-talet.
Glaset vid Strömbergshyttan signerades inte regelmässigt före Gunnar Nylunds tid i början av 1950-talet. Fram till dess hade Gerda Strömberg varit den ledande och dominerande kraften. Och från Nylund och framåt var det mestadels modellbeteckningarna som graverades in. Undantagsvis försågs glaset med uppgifter om formgivarskapet. Det är därför ibland svårt att vara helt säker på vem som formgivit vad vid Strömbergshyttan, men jag tror ändå att vi någorlunda har fått ett hum om detta efter det som framkommit under senare tid. Tidningsartiklar samt andra uppgifter, bl.a formgivaruppgifter inskrivna i en produktkatalog från 1954 (av dåvarande hyttmästaren Sven-Erik Bergqvist), har benat ut en del av de frågetecken som tidigare funnits. Det har t.ex visat sig att Asta Strömberg (svärdotter till Gerda Strömberg) började formge glas, kanske så tidigt som vid slutet av 1940-talet, och att Gerda Strömberg med stor sannolikhet slutade formge glas ungefär samtidigt. Från 1952 kom Gunnar Nylund in i bilden och under mitten och slutet av 1950-talet var han den dominerande formgivarkraften för Strömbergshyttan. Vid den tiden hade (som jag förmodar) Asta Strömberg fullt upp med att ta hand om sina barn, men vid slutet av 1950-talet, verkar det som hon återigen blivit mera aktiv i formgivningen. Detta troligen som en följd av att Nylunds engagemang avbröts vid årsskiftet 1956-57. Strömbergshyttan hade då även rättigheterna till och möjlighet att tillverka Nylunds modeller så länge man ville, vilket man också gjorde. Flera av hans ritade alster hade förmodligen heller inte kommit i produktion 1956 och lanserades därför efterhand under de följande åren.
Gunnar Nylunds glas är ganska typiskt i formgivningen, och det är ofta lätt att se vilka modeller som är av hans respektive Asta Strömbergs design. Nylund är mera organisk och assymetrisk, medan Asta Strömberg är striktare, stramare och mera ren/enkel. Något som hon också framhåller själv i tidningsintervjuer om sitt eget formgivarskap vid bruket.
Modell B741, ca 1957.
Gunnar Nylunds tid vid Strömbergshyttan var dock inte helt smärtfri. Det uppstod en tvist mellan honom och bruket 1967, då han menade att flera av de modeller han stod bakom under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet hade förändrats, och att han därmed gått miste om royalty i och med att en för liten del av sortimentet under denna tid fallit på hans lott. Asta Strömberg förnekade dock att så skett men en uppgörelse träffades i alla fall 1967 där Nylund fick en fast ersättning av 15.000 kr, samt att han utan kostnad fick hämta ut en del av Strömbergshyttans lager av experimentglas. Dessutom fick han under 4 års tid ta ut glas från sekundaboden till ett värde av 2.500 kr per år. Efter detta skulle inga anspråk kunna göras vad gäller upphovsrätten och ersättningar enligt det avtal som upprättas mellan Nylund och Strömbergshyttan 1955. Strömbergshyttan erkände därmed att man handlat fel gentemot Nylund och gick honom till mötes i sina krav på ytterligare ersättning. Att Nylund sedan fortsatte som frilansande formgivare för Strömbergshyttan fram till mitten av 1970-talet får väl ses som att han tyckte överenskommelsen var ganska rimlig?
Anledningen till att tvisten uppstod är dock logisk som jag ser det. Asta Strömberg hade haft Gerda Strömberg som mentor när hon började formge glas vid slutet av 1940-talet, och då bl.a tagit en del av Gerdas modeller som grund till förnyelse och gett dom ett nytt och eget utseende. Detta sågs inte som plagiat eller stöld utan var ett naturligt steg i utvecklingen av brukets design. Dessutom rådde Edward Strömbergs anda vid Strömbergshyttan, dvs att glashantverk är ett lagarbete där samarbetet i produktionsprocessen är medlet för framgång. Att former då stegvis förnyas/förändras (oavsett vem som låg bakom) var inget man såg som något hinder. Men när formgivare utanför familjen Strömberg kom in i bilden fungerade denna tradition inte så bra. Då blev det genast problematiskt att göra förändringar på befintliga modeller och former, utan att det uppstod tvister om upphovsmannaskapet.
Experimentglas med blomformat mellanmönster, troligen en kula som rullats i pulver (ev glassand) och sedan formats till en blomma som applicerats på grundglaset. Förmodligen tillverkad med liknande metod som Flygsfors Coquille-glas.
Rektangulära vaser med färgat underfång. Signerade 1956 GN.
Två små, tunna skålar i färgat gult underfång. Vas med blått underfång tonat i gult. Okända modellnummer, eventuellt experimentglas.
Helslipade ljusstakar i städform, 1952-54. Modellnummer P30.
Hajtandsvas med gravyr. Modell B 707. Gravyrmönster C837. Ca 1956.
Gunnar Nylunds Strömbergshyttan-glas är intressant på många sätt, inte minst hans 1950-talsproduktion. Han experimenterade mycket och bröt med Gerda Strömbergs traditionella design (som iofs var nydanande och mera tidlös gentemot mycket av samtida glasformgivning) och skapade helt nya former och uttryckssätt. Medan Asta Strömberg inspirerades av och förnyade det gamla, så skapade Nylund helt nya former. De båda kompletterade varandra på ett utmärkt sätt och det skapade förutsättningar till framgång för Strömbergshyttan under 1950-och 60-talen.
Vas med lavendelfärgat underfång. Okänt modellnummer. 1950-talet.
Fortsättning följer i nästa post:
http://glasbloggen.blogspot.se/2013/06/mera-om-gunnar-nylund-och.html
http://glasbloggen.blogspot.se/2013/06/mera-om-gunnar-nylund-och.html
Tack för all kunskap och fina bilder som du delar med dig !!
SvaraRaderaTack Backtobasic! Alltid roligt att dela med sig av sånt som verkar tämligen okänt vad gäller historieskrivningen om glasriket. Nylund är som glasformgivare (vad jag förstått) en outgrävd "diamantgruva". Man blir lika glad varje gång man hittar något nytt, som man inte känner till att det över huvud taget fanns. Flera av modellerna ovan, samt en del dokument och tidningsartiklar, visste jag inte att dom fanns bara för något år sedan.
SvaraRaderaHittade en sån grön m. svart fot(fast rundare) igår i Norrköping, typiskt att inte ens du visste nåt.....:=((
SvaraRaderaHej yvobra! Jag har ytterligare några kataloger från 1955, 1958 och 1960 på ingång. Har dock inte hunnit ta tag i detta under senaste tiden, då jag varit engagerad som sponsor-pris och vätskeansvarig vid en stor orienteringstävling. Annars hade det varit fixat för länge sedan. Hoppas ge både dig och mig svar när jag fått in dom katalogerna.
SvaraRaderaHälsn, Nils/