GB32/Vaser av Anders Solfors för Strömbergshyttan - mitten av 1970-talet.

Två vaser från Strömbergshyttan och mitten av 1970-talet. Designade av Anders Solfors, vilken även tillverkat formarna för vaserna. Den första är 14,5 cm hög och 7,5 cm i kvadrat. Den andra är 16,5 cm hög och 12,5x8,5 cm i rektangelform. Formarna tillverkades i grafit och vaserna är fastblåsta i formen, slipade och sandblästrade. Dom fanns i några olika storlekar och modeller. Den första vasen har modellbeteckningen B1299.

Anders Solfors började vid Strömbergshyttan som gravörelev hos Rune Strand 1964-65. Efter militärtjänstgöring 1967-68 kom han in på Konstindustriskolan i Göteborg och gick där till 1972. Han blev erbjuden jobb på Strömbergshyttan efter utbildningen, men valde istället Hovmantorps Nya glasbruk där han både designade och graverade glas. 1974 fick han åter erbjudande att börja på Strömbergshyttan och antog det. Han designade, graverade och tillverkade grafitformar för tillverkningen. Solfors stannade där även ett tag efter att Orrefors tagit över driften 1976, men slutade innan bruket lades ner 1979 och ägnade sig åt andra konstarter några år. 1993 kom han åter till glaset då nystartade Studioglas Strömbergshyttan erbjöd samarbete. Den roligaste tiden  som yrkesverksam inom glaset enligt Solfors.

En vas av denna modell såldes nyligen på Tradera, med uppgift att Gunnar Nylund var designer. Jag tycker det är synd att dessa felaktiga uppgifter och myter om Strömbersghyttan sprids över internet. Jag förstår givetvis att det är lockande att försöka få ut mera för sina försålda varor, men är man inte säker på sin sak ska man i så fall skriva att det bara är vad man själv tror. I det här fallet är Anders Solfors odiskutabelt. Han har själv bekräftat att han både designat vaserna och tillverkat formarna för dom. Nylund hade också slutat designa för Strömbergshyttan när denna modell såg dagens ljus kring 1976-77. I katalogen från 1977 (utgiven precis efter Orrefors övertagande) har de sist designade vaserna nämligen nummer kring B1300 (alla modeller dessutom försedda med nya nummer enligt Orrefors system), så jag bedömer att de här modellerna av Solfors (varav en har modellnumret B1299 ingraverat) kom till alldeles före eller i samband med övertagandet 1976.

GB 31/B740 och B741 - Vaser i special-teknik av Gunnar Nylund, Strömbergshyttan 1955-56.

Två intressanta modeller av Gunnar Nylund, B740 och B741. Blåsta och handdrivna i en speciell teknik, vilket resulterar i mjuka bulor/ojämnheter över hela glasytan. Höjd 210 mm (B740) och 295 mm (B741). Jag har sett en annan vas liknande B740 men 350mm hög, i liknande teknik och signerad "Strömbergshyttan G Nylund 182A", i en antikaffär, troligen ett unikt experimentglas. Men dessa två vaser tillhörde ordinarie produktionen. Jag tror ändå att de är ganska ovanliga.

Nylund designade många glasmodeller under sin första period på Strömbergshyttan 1952-1956. Bl.a bortåt 200-300 modeller av vaser. Alla lanserades inte  under hans avtalstid fram till årsskiftet 1956-1957, utan även under  de följande åren som det ser ut. Denna slutsats drar jag av de dokument som sparats och som jag nyligen hittat bland materialet efter min far. Jag konstaterar också att vissa modeller de följande åren, designade av Asta Strömberg, var  utvecklingar på grundval av Nylunds glasmodeller. Hon gjorde ändringar, tog bort eller lade till detaljer, och förde formgivningen vidare, precis som med Gerda Strömbergs glas. Strömbergshyttan kunde göra så enligt avtalen tecknade tidigare med Gunnar Nylund, men man skulle också samråda med honom eller representant för hans firma, Gunnar Nylund AB, i så fall. Om Nylund skulle få provision för dessa förändrade modeller eller inte, statuerades dock inte i kontraktet. Men 1966-1967, då den överenskomna provisionstiden på 10 år efter kontraktets upphörande kom, ville Nylund kompenseras för de modeller som ändrats av Strömbergshyttan. En uppgörelse där Nylund kompenserades för detta gjordes 1967.

Som jag tolkar handlingarna, var Nylund inte engagerad som formgivare för Strömbergshyttan 1957-1966. Båda parter meddelade uppsägning av avtalet före utgången av år 1956 till 1957. I en anteckning från Strömbergshyttans advokat 1967 sägs också att Nylund inte var anställd efter 1956. Dessutom finns information i uppgörelsen 1967 vilken tyder på att det verkligen var så. Men från 1967 till några år in på 1970-talet ritade Gunnar Nylund glas för Strömbergshyttan igen, nu på frilansbasis. Det visar det sparade ritningsmaterialet. I den sparade mappen med ritningar och skisser av Gunnar Nylund som vi hittat efter min far, finns det heller inte något daterat mellan åren 1957 till 1966, vilket också styrker min fasta övertygelse att Nylund inte designade glas för Strömbergshyttan mellan dessa år. Om någon kan visa fakta som tyder på något annat, vill jag gärna se dom. Det är nämligen av stor vikt att glasrikets (och Strömbergshyttans) historia får vila på de fakta som finns och inte på lösa antaganden som saknar grund.

GB 30/En Strömberg-inspirerad vas av Nylund i Marino-serien.

Vas på kub/cylinder från Marino serien.
28cm hög.
Design: Gunnar Nylund för Strömbergshyttan i juni 1954.

Vasen finns inte på bild i min katalog från 1954 (saknar därför uppgift om modellnummer). Antagligen eftersom Marino-serien inte lanserades före 1955. Nylunds skiss från 1954 visar en vas på kub, men den jag visar här har en cylinder-liknande fot. Jag tror att den blev billigare att producera utan slipad kub i botten (den var säkerligen svår nog att tillverka ändå med sin rundslipade topp). Därför kanske ingenjör Erik Strömberg beslutade att ändra designen? Kontraktet med Nylund tillät nämligen Strömbergshyttan att göra sådana produktions-relaterade förändringar. Men det är vad jag tror, inte obestridliga fakta.





Designen är annars ganska klassiskt med vissa moderna linjer. Den böjda toppen och kub/cylinderformade foten är en förnyelse av Nylund. Annars fanns det liknande avsmalnande vaser på fot i olika versioner i sortimentet sedan tidigare. Till exempel B362 och B396 av Gerda Strömberg, samt B446, B488, B501 och B507 av Asta Strömberg. Så här det Nylund som har inspirerats av Gerda och Asta Strömberg och lagt till sina egna detaljer, inte tvärtom. Vilket kanske kan komma som en nyhet för en del? Jag har ju tidigare skrivit om det motsatta, då en del nya modeller togs fram efter 1957 med utgångspunkt från Nylund-designade alster, vilket också ledde till att en uppgörelse om utökad provision för Nylund kom till 1967.

GB 29/Mera glas från 1950-talet av Gunnar Nylund för Strömbergshyttan.

Vas och skål på klack med lime-grön kupa.
1950-talet, okända modellnummer.

De här modellerna på klack av Gunnar Nylund har en snygg, lime-grön underfångsfärg i kupan. Även den ihåliga klacken är blåst med underfång, här är det mörkt vinrött under klarglaset. Kuporna har driven kant medan klacken slipats av för att bli absolut plan. Vasen är 21 cm hög medan skålen är 13 cm.

Tre modeller av vaser med vinrött/ametist X66 underfång.
Ca 1956-57. B729 - 160 mm, B799 - 240 mm och B798 320 mm.

B729 med underfånget ända upp i mynningen.
B799 med klarglas i mynningen. Annars samma form.
Möjligtvis något vidare mynning på B799.

B798. Underfånget slutar en bit nedanför mynningen.

B929, här i 230mm längd
och med underfångsfärg X58.

Gunnar Nylunds 1950-talsdesign är djärv och sticker ut i jämförelse med Gerda Strömbergs klassiska 1930-och 40-talsformer. Asta Strömbergs tidigt designade glas, kring 1950 och före 1952-53 då Nylund engagerades, har också det de mera klassiska Strömberg-dragen. Men även en del tidiga Nylund-alster ansluter till Strömbergshyttans klassiska former. Gunnar Nylund är dock  modern i sitt formspråk och kommer ganska snart att förnya och påverka Strömbergshyttans glasformgivning på ett radikalt sätt.

Glaset med färgade underfång (i Italien benämnt sommerso, "inneslutet") blir populärt även i Sverige på 1950-talet och flera designers ansluter till trenden, däribland Gunnar Nylund. Personligen tycker jag att Nylunds glas med färgade underfång tillhör de bättre, med sina snygga, harmoniska och delvis originella former samt väl balanserade färger. Flera andra bruk tycker jag tar i för kraftigt med färgskalan, men Strömbergshyttan under Nylund lyckas få fram en del vackert dämpade och lågmälda underfångsfärger som passar hans former bra.

Även åren då Nylund verkar ha varit inaktiv på bruket(1957-66) bär en stark prägel av hans egna design och former som kommit fram med inspiration av hans nytänkande 1950-talsglas. Som det verkar levde Strömbergshyttan gott på de modeller som kom fram under Nylunds första period vid bruket 1952-56, och på inspiration av hans glas. Man hade nog också en hel del alster av honom som låg och väntade och inte lanserades förrän en tid efter 1957. Under 1960-talet kom det sedan fram förhållandvis lite nya modeller vid Strömbergshyttan, och det tror jag berodde på att man kunde leva ganska gott på det som designats under 1950-talet. Kring 1970 verkar återigen aktivitéten på formgivningen ha ökat och även Nylund kom med en hel del nytt från 1967 och en bit in på 1970-talet, fast nu på frilansande basis.

GB 28/ORREFORS I GRAVEN?

Igår släcktes vannan i Orrefors. Man har annars hållt den igång för en eventuell kommande köpare av bruket, men nu har man tydligen gett upp hoppet. Enligt Smålandspostren kostar det flera hundra tusen kronor att starta upp smältning av glas i vannan igen, så man får väl tro att någon köpare inte finns? I alla fall inte någon som tänker använda vannan för att producera glas.

Tidningen skriver att det verkar högst troligt att eran för glashantverket nu är över. Personligen anser jag dock att eran för glashantverket i Orrefors tog slut för flera år sedan, då den manuella glasblåsningen försvann. De sista åren blåstes glas för hand endast för turisterna under sommarmånaderna. De sista glasblåsarmästarna på Orrefors var Jon Beyer och Stefan Johansson. Idag arbetar Jon för Mats Jonasson i Målerås och sist jag träffade Stefan assisterade han Micke Johansson i hans studioglashytta utanför Örsjö.

Stefan Johansson och Jon Beyer, Orrefors juni 2010.

Det känns vemodigt att det nu verkar ha blivit som det blivit. Att jag häromdagen hittade originalet till Albert Ahlins verksamhetsberättelse för Orrefors 1917, där han gör en sammanfattning av de fyra första åren av kristallglasblåsning vid Orrefors, verkar nästan som ett omen. Dessa fyra år grundlade framgångarna för Orrefors och svenskt kontglas. Och nu, nästan precis 100 år senare, ser det ut som glastillverkningen försvinner för gott.

I dagens tidning kan jag dock läsa en glädjande nyhet för glasriket. Ingegerd Råman gör comeback som glasformgivare för Skrufs glasbruk, det bruk hon lämnade för just Orrefors år 2000. Det verkar som det är små enheter och studioglashyttor som gäller för glasriket i framtiden? De stora bruken och produktionsenheterna är ett minne blott.

Ingegerd Råman 2010

Cecilia Knudsen driver kanten på ett Bellman-glas av Ingegerd Råman.
Skrufs glasbruk 2012.

 

GB 27/Strömbergshyttan B936

En klassisk vas från Strömbergshyttan, modell B 936. Här med smoke-grey underfång och 20 cm hög. Förmodligen den minsta storleken vasen tillverkades i. Den fanns annars valbar i både 27 och 32 cm samt i ett flertal underfångsfärger. Även i klarglas och (som med de flesta vaser) med ett stort antal motiv som dekoration. Av modellnumret kan utläsas att B936 lanserades ca 1960-61. Det är de fakta vi med säkerhet vet om den här modellen.

Designen brukar vanligtvis tillskrivas Gunnar Nylund, men tiden för lanseringen tyder mera på Asta Strömberg. Nylund var inte engagerad som formgivare vid Strömbergshyttan mellan 1957 och 1966 av de fakta jag känner till att döma (se tidigare blogposter). Jag tycker även det blir lite väl tjatigt om jag utan mera underbyggnad än ren gissning tar upp att det kan vara en modell som har sitt ursprung i hans produktion och som Asta Strömberg vidareutvecklat, så därför lämnar jag det för fri spekulation. Istället relaterar jag till det jag känner till i dagsläget och hävdar att det sannolikt är en vidareutveckling av Asta Strömbergs egna modell B895, även kallad Sputnik. Den är ju helt rund och smal i sin form, men utökar man den bara lite på bredden så blir det precis denna vas B936.

Jag tror inte att det här är fråga om någon av de modeller Nylund menade var av hans basdesign och som fått smärre förändringar de följande åren. Kanske kan vidare efterforskningar ge mera klarhet, men allt jag nu känner till tyder på att detta är en design framtagen av Asta Strömberg. 

Sista bilden visar även en B936 i klarglas. 27 cm hög och med ett motiv med två fiskar som dekoration. Det är utfört med den metod som jag tror togs fram av Rune Strand under hans tid vid Strömbergshyttan 1963-68 och som innebär att man graverar in konturer och sedan hugger i glaset med en stålmejsel (typ smalt stämjärn) mellan konturspåren. Själva motivet har jag ingen beteckning för, annars betecknades gravyrdekorationer med ett C följt av ett nummer. Slipmönster hade P följt av ett nummer och var ofta helt blankpolerade. Även ljusstakar och block/skulpturer hade beteckningen P med nummer (block/skulpturer hade höga nummer), men eftersom beteckningarna för slipmönster alltid förekom i kombination med ett nummer för vasen (B_ _ _  P_ _ _) eller den glastyp det användes på, undviks förväxlingar av modellnumren. Den som ritat motivet är med stor sannolikhet Rune Strand. Det finns flera liknade fiskmönster i katalogerna från den nummerperiod där han tog fram det mesta av gravyrerna och dekorationerna för Strömbergshyttan.  

GB26/Strömbergshyttan B894

Strömbergshyttans B894 t.v. lanserad ca 1959, och B679 t.hö. lanserad ca 1955-56. B679 är med säkerhet en design av Gunnar Nylund, ritad under hans mest intensiva period som glasformgivare för Strömbergshyttan, då han i princip kunde räknas som anställd. Men B894 är inte lika lätt att attribuera eftersom modellen kom först 2-3 år efter det Nylund lämnade Strömbergshyttan vid  årsskiftet 1956-57 (han återkom på frilansbasis 1967 av sparade dokument och ritningsmaterial att döma).

Hittills har de flesta trott att B894 är av Gunnar Nylund, även jag själv. Men de uppgifter jag fått fram, av det som finns bevarat efter Gunnar Nylunds tid vid bruket, har fått mig att tvivla. Visst, modellerna har liknande form men inte exakt. B679 har en något rundare form och smalare mynning samt proportionerligt mindre bottenplatå. Väggarna är heller inte lika tjocka proportionsmässigt, där B679 är tunnare. Även bottnens tjocklek skiljer sig, B894 är i regel tjockare på de ex jag sett. B679 är likformig i tjocklek vad gäller väggar och botten, medan B894 har olika tjocklek.

Jag tror helt enkelt att detta är en design av Asta Strömberg. En vidareutveckling av Gunnar Nylunds B679 kanske man kan säga, men jag vill ändå inte kalla det för plagiat. Inspirerad möjligtvis? Jag tror det finns värre exempel på designstöld än detta inom glasnäringen. Om även den senare B894 är en modell av Gunnar Nylund så måste den ha legat outnyttjad sedan 1956, då hans kontrakt med S-hyttan sades upp av bägge parter. Men jag tror mera på att det är en av de modeller som det uppstod tvistemål om 1966-67, då Nylunds kontrakterade provisionstid på 10 år efter kontraktets upphörande löpte ut.

Som jag skrivit tidigare så tyder allt på att under denna 10-årsperiod 1957-1966, hade Gunnar Nylund inget kontrakterat samarbete med Strömbergshyttan. I brevväxlingen mellan S-hyttans advokat och Nylund samt advokaten och S-hyttan 1966-67, kan man se att Nylund menade att man gjort förändringar av hans modeller och att han därför ansåg sig ha rätt till avtalad provision även för dessa nya alster under 10-årsperioden som gått. Enligt kontraktet hade dock S-hyttan fulla rättigheter till Nylunds ritade modeller, även rätt att förändra dom om man ville och skapa nya modeller utifrån de han ritat. Men Nylund eller representant för hans firma skulle vidtalas och godkänna det som kom fram utifrån hans grunddesign. I kontraktet finns sedan inget skrivet om att Nylund skulle få provision för de modelländringar som man kunde göra.

Det var just detta tvisten handlade om, om det var fråga om förändringar av Nylunds modeller eller helt nya modeller? Och om han skulle ha provision för de nya modellerna eller ej? En uppgörelse i godo kom till stånd 1967, och efter det började Nylund åter rita glas för Strömbergshyttan, som det ser ut av de sparade kontrakten och ritningarna. Mellan åren 1957-66 finns i alla fall inget ritningsmaterial eller några skisser, bland de dokument min far tog hand om när de skulle slängas vid nedläggningen av Strömbergshyttan 1979. Jag forskar vidare i materialet och får även se om katalogerna från 1955, -58 och -60 kan bekräfta mina tankar kring B894 och flera andra modeller som hittills tillskrivits Gunnar Nylund. Förmodligen är det så att flera modeller från Strömbergshyttan vid slutet av 1950-talet är nya skapelser som kommit till efter att Nylund slutat, men att det i en del fall är hans (fram till 1956 ritade) modeller som fått stå som inspiration eller utgångspunkt. B894 är efter vad jag kan se nu, en av dessa. En modell ritad av Asta Strömberg, med inspiration av Gunnar Nylunds B679.