GB 49/GERDA STRÖMBERGS KLASSISKT RENA STIL BLEV TONGIVANDE FÖR STRÖMBERGSHYTTAN.

Slipad assiett A9, Gerda Strömberg 1933-35.

Gerda Strömbergs tidlöst rena linjer blev starten på framgångssagan för Strömbergshyttans glasbruk. Vid familjen Strömbergs övertagande av driften för dåvarande Lindefors 1933, kunde man se dessa rena linjer i formgivningen. Men redan vid tiden på Eda 1927-33 blommade Gerda Strömberg ut som en stor formgivarkraft inom den svenska glasindustrin. Hon var en av få kvinnliga pionjärer inom glasformgivningen.

Driven skål av okänd modell, troligen
Gerda Strömberg.

Karriären startade annars vid Sandviks glasbruk under 1900-talets tidiga år. Det bruket hade maken Edward köpt 1903. Hennes arbete som formgivare fortsatte sedan för Orrefors, som tog över Sandvik 1917, Eda 1927-33 och avslutades vid Strömbergshyttan 1933 och fram till slutet av 1940-talet. Efter maken Edwards död 1946 flyttade hon från Strömbergshyttan till Växjö, och ritade enligt flera källor därefter väldigt lite glas. Bl.a finns uppgifter som min far efterlämnat i en katalog, där man kan se att svärdottern Asta verkar ha ritat det mesta som nylanserades från slutet av 1940-talet och fram till 1952-53, då Gunnar Nylund engagerades på heltid. Jag skulle tro att Gerda under den tiden fungerade som mentor för Asta, då man kan se att mycket av linjerna från Gerdas modeller återkommer i det glas som min far attribuerat till Asta Strömberg under dessa år kring 1950.

Slipad skål med assymetrisk kant T346, Gunnar
Nylund ca 1956-57.

Gunnar Nylund tog sedan fram ett nytt sortiment för bruket från 1952-53 med en mängd modeller i tidstypisk design, och troligen ritade han då allt glas för Strömbergshyttan, fram till det som lanserades i början av 1957. Förmodligen kom flera av hans modeller även åren strax efter. Men från det att heltidskontraktet med Nylund sades upp av båda parter vid årsskiftet 1956/57, började Asta Strömberg återigen rita en hel del för Strömbergshyttan.

Driven skål T423, troligen Asta Strömberg ca 1965-70.

Trots att Nylund kom med helt nya linjer i formgivningen under 1950-talet så behölls mycket av den strama stilen som introducerats av Gerda Strömberg. Och man kan nog säga att denna återhållsamma stramhet behölls ända till brukets nedläggning 1979. Jag tror att även Nylund delvis tog intryck av Gerda Strömberg när han började rita glas för Strömbergshyttan.

GB 47/Gunnar Nylunds "Flygande tefat".

Hittade denna vas på glasauktionen i Hovmantorp idag. Strömbergshyttan, modellnummer B918 från ca 1958, och troligen formgiven av Gunnar Nylund. Iofs är det ett rymdtema även på den här modellen, precis som på Asta Strömbergs Sputnik B895 från samma tidsperiod och som var inspirerad av raketerna som sköt upp de ryska Sputniksatelliterna. Men jag håller ändå Gunnar Nylund som mera sannolik för tefats-designen av den här vasen. Troligtvis är den ritad redan kring 1956 men inte lanserad förrän senare.

Som jag förstått hade Strömbergshyttan ett stort förråd av nyritade glasmodeller efter Gunnar Nylund. Hans kontrakt gick ut vid årsskiftet 1956-57 och allt han ritat fram till dess (från ca 1952/53) då han i princip var heltidsverksam, lanserades inte direkt utan mycket kom nog först åren efter. Jag skulle kunna tänka mig att man presenterade modeller ritade av Nylund 1956 eller tidigare, ända fram till ca 1959/60, vilket för vaser innebär fram till B972.

Av Ricke/Gronerts bok GLAS IN SCHWEDEN 1915-60 och dess del 2 med produktkataloger, kan man utläsa att det sedan kom förvånansvärt få nya modeller från Strömbergshyttan mellan 1959/60 och 1962. T.ex uppger man att högsta numret för vaser 1959/60 är B972, och högsta vasnumret 1962 är B974. Vilket innebär att det i så fall endast lanserades 2 nya modeller under dessa år, vilket jag tycker är anmärkningsvärt. En förklaring kan vara att man levde ganska gott på främst det Gunnar Nylund ritat för bruket tidigare, men även en hel del av Gerda Strömbergs klassiker samt en del nytt som Asta Strömberg designade vid slutet av 1950-talet. Men även det faktum att både Astas make Erik Strömberg och svärmodern Gerda, gick bort 1960 har säkert spelat in i sammanhanget. Asta Strömberg fick nu ensam hela ansvaret för AB Strömbergshyttans glasbruk, och hade nog en hel del att hantera, både vad gäller den personliga sorgen och att leda företaget. Det är förståeligt att det under denna tragiska period inte kom ut så mycket nytt. Att bruket även gjorde en stor investering i att modernisera och bygga ut glasbruket 1959-1960, samt att efter denna få de nya lokaliteterna, kylrör, ugnar, sliperi mm att fungera, spelade givetvis också in för att det under dessa år kom fram förhållandevis lite nytt.

Från 1962-63 har det åter tagit mera fart på formgivningen då bl.a Rune Strand engarerades, och från åtminstone 1967 och framåt ritade Nylund återigen en del glas för Strömbergshyttan, nu på frilansbasis. Som jag kan tolka det av sparade dokument, har Nylund inte ritat glas för Strömbergshyttan mellan åren 1957-66, men en hel del av det han ritade fram t.om 1956 lanserades först 1-4 år senare vad jag kan se. Hoppas att vidare efterforskningar kan ge svar på om min tolkning är den rätta?

GB46/YTTERLIGARE EN FÖRFALSKAD LINDSTRAND-SIGNATUR.

För några veckor sedan dök den här vasen upp på Tradera. Säljaren uppgav Kosta och Vicke Lindstrand modell LH 1658. Vasen verkade dock osignerad och förmodligen hade man fått modellbeteckningen från Uppsala Auktionskammares hemsida, där en snarlik signerad vas försåldes i januari 2010: http://www.invaluable.com/auction-lot/vas-glas.-signerad-vicke-lindstrand-lh-1658.-h-22-971-c-6ef9a5cdbc

På precisensan.se visades i augusti 2011 en liknande vas och den var signerad "GN SH 452A", alltså Gunnar Nylund och förmodligen en vas från Strömbergshyttans experimentlager. Vaser i ordinarie sortiment signerades alltid B följt av ett nummer, ända från 1933 och fram till övertagandet av Orrefors 1976-77, då man införde en ny nummersignering. Men den här signeringen med ett nummer följt av ett A dyker ibland upp, och just den modellen från PES skiljer sig lite från den på Tradera och den från Knut Knutssons Uppsala Auktionskammare. Förmodligen är det en förlaga som sedan fick smärre förändringar innan den kom i serieproduktion. Uppsala-vasen verkar vara den modell jag själv har och som har en etikett från Strömbergshyttan. Har även en skål i samma stil på klack, också den med Strömbergshyttans etikett.

 

Jag har ytterligare en liten skål och en vas med exakt denna gröngula underfångsfärgen, den ena försedd med Strömbergshyttans etikett, den andra med ett B-nummer som ju är beteckningen för blomglas/vaser på Strömbergshyttan. Som jag ser det råder det ingen tvekan om att både vasen på Tradera och den på Uppsala Auktionskammare är formgivna av Gunnar Nylund och tillverkade på Strömbergshyttans glasbruk, och att signeringen LH 1658 på vasen från Uppsala är falsk och ditsatt för att lura köpare. Numret LH 1658 är vid närmare kontroll av Kostas kataloger, ett nummer som inte finns utan där man gjort ett litet uppehåll i följden. Ett mönster vi sett även för andra glas som falsksignerats som Kosta och Lindstrand. Se följande:

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?5907-Vill-bara-visa-n%E5t-l%E4ckert!&highlight=Lindstrand

http://www.fotosidan.se/blogs/emaks/emaks-betraktelser-14-se-upp-med.htm

GB 45/Glas ur Chimaro-serien av Gunnar Nylund.

Jag har tidigare visat en vas ur Chimaro-serien. Här kommer ytterligare fem modeller ur den serien, skapad av Gunnar Nylund under hans tid vid Strömbergshyttan på 1950-talet. Mellan 1952/53 - 1956 engagerades han som konstnärlig ledare för bruket. Uppgiften var att skapa ett helt nytt sortiment efter Gerda Strömberg, som varit formgivare för Strömbergshyttan sedan nystarten 1933, då hon och maken Edward Strömberg tog över driften efter Axel Träff, Knut Bergqvist och Eugen Bergqvist. Dessa tre hade startat upp dåvarande Lindefors 1928 (som Strömbergshyttan hette från början) och genomfört en omfattande renovering av de förfallna fabrikslokalerna. Det mesta glaset på Lindeforstiden efter 1928 var traditionellt, slipat bruksglas som gick till Mjölby Kristallsliperi (vilket ägdes sedan tidigare av Axel Träff) och sedan exporterades till Australien. En gång i veckan kördes råglaset från Lindefors till Mjölby med lastbil. Men man slipade även en del glas på plats i Lindefors. Knut Bergqvist formgav också en del modeller, bl.a skålar och vaser i violett, gyllengult och grönt glas under Lindeforstiden.

När Lindefors togs över av Strömbergs 1933 var det Gerda Strömberg som snabbt ritade en mängd nya modeller. Vid slutet av 1940-talet blev även svärdottern Asta Strömberg delaktig i formgivningen och hon ritade faktiskt en del glas redan innan Gunnar Nylund engagerades, som det ser ut av sparade dokument. Men bruket behövde ytterligare förnyelse i början av 1950-talet, varför arkitekten och keramikern Gunnar Nylund kontrakterades. Nylund införde moderna linjer med mera assymetri och färger. Under de första åren 1952/53 - 1956 ser det ut som han ritade i princip allt som Strömbergshyttan tog fram. Han kom under den tiden att radikalt förändra brukets stil gentemot den tidigare. Efter 1956 upphörde det kontrakterade samarbetet med Gunnar Nylund och övergick till frilanssamarbete, när det fanns behov av det. Det finns ritningar bevarade efter Nylund daterade mellan åren 1967 till 1972. Hur samarbetet såg ut mellan åren 1957-66 är dock svårare att säga bestämt.  Men som det verkar hade man ett överflöd av modeller efter Nylund, och en del fick vänta på lansering till åren efter det kontrakterade samarbetet upphörde 1956/57, som jag kan bedöma det.

Chimaro-serien kom under hans första tid vid mitten av 1950-talet. Glasen är relativt tunna och har ett opakt svagt blåvitt underfång som delas med en mörkare brunviolett sida. De är helt hyttarbetade med driven kant och mynning. Ett frihandsarbete som kräver precision och skicklighet av mästaren som utför arbetet. Det finns en skiss bevarad med ett antal Chimaro-modeller av skålar och vaser i olika storlekar och former. Enligt vad min bror och min far berättat så kom idén till de här glasen en morgon då Gunnar Nylund stod och studerade mönstret i toalettstolen efter att han pinkat. Han ritade snabbt ner det han såg och sprang sedan till hyttan med skisserna och tog fram några nya glas i samarbete med mästarna där. Om det är en uppdiktad skröna eller om det ligger någon sanning i det hela får var och en bedöma. Min far, hyttmästaren och arbetsledaren som arbetade intimt med Nylund, var ju en skrönornas mästare när det gäller berättande, det ska inte förnekas. Men historien om hur Chimaro-serien kom till är ändå förstahandsinformation.

Två vaser i Chimaro-serien, 23,5 resp 28,5 cm höga.

Vas, skål och vas. 10x7cm, 9,5x12cm och 7x6cm.

GB 43/Några underfångsvaser från Strömbergshyttan - slutet av 1950-talet.

Fyra vaser i färgat underfång från Strömbergshyttan. Alla lanserade vid slutet av 1950-talet.

Från vänster:

B 894 - 14,5 cm hög och med x73 golden yellow underfång. Ursprungsdesign: Gunnar Nylund.

B 936 - 19,5 cm hög med x75 sargasso green underfång. Design: Med stor sannolikhet Asta Strömberg (en vidareutveckling av hennes B895 Sputnik-vaser).

B 936 - 26 cm med x73 golden yellow underfång.

Okänt modellnummer, möjligen B929: 33,5 cm hög med x70 ametist underfång. Design: Troligen Gunnar Nylund. Eventuellt kan detta vara en modell utanför det ordinarie sortimentet då den endast är signerad med "Strömbergshyttan". Som jag förstod av ägaren var den inköpt från Asta Strömbergs dödsbo, där flera mindre vanliga och exklusiva modeller (en del unikat) försåldes.

GB 31/B740 och B741 - Vaser i special-teknik av Gunnar Nylund, Strömbergshyttan 1955-56.

Två intressanta modeller av Gunnar Nylund, B740 och B741. Blåsta och handdrivna i en speciell teknik, vilket resulterar i mjuka bulor/ojämnheter över hela glasytan. Höjd 210 mm (B740) och 295 mm (B741). Jag har sett en annan vas liknande B740 men 350mm hög, i liknande teknik och signerad "Strömbergshyttan G Nylund 182A", i en antikaffär, troligen ett unikt experimentglas. Men dessa två vaser tillhörde ordinarie produktionen. Jag tror ändå att de är ganska ovanliga.

Nylund designade många glasmodeller under sin första period på Strömbergshyttan 1952-1956. Bl.a bortåt 200-300 modeller av vaser. Alla lanserades inte  under hans avtalstid fram till årsskiftet 1956-1957, utan även under  de följande åren som det ser ut. Denna slutsats drar jag av de dokument som sparats och som jag nyligen hittat bland materialet efter min far. Jag konstaterar också att vissa modeller de följande åren, designade av Asta Strömberg, var  utvecklingar på grundval av Nylunds glasmodeller. Hon gjorde ändringar, tog bort eller lade till detaljer, och förde formgivningen vidare, precis som med Gerda Strömbergs glas. Strömbergshyttan kunde göra så enligt avtalen tecknade tidigare med Gunnar Nylund, men man skulle också samråda med honom eller representant för hans firma, Gunnar Nylund AB, i så fall. Om Nylund skulle få provision för dessa förändrade modeller eller inte, statuerades dock inte i kontraktet. Men 1966-1967, då den överenskomna provisionstiden på 10 år efter kontraktets upphörande kom, ville Nylund kompenseras för de modeller som ändrats av Strömbergshyttan. En uppgörelse där Nylund kompenserades för detta gjordes 1967.

Som jag tolkar handlingarna, var Nylund inte engagerad som formgivare för Strömbergshyttan 1957-1966. Båda parter meddelade uppsägning av avtalet före utgången av år 1956 till 1957. I en anteckning från Strömbergshyttans advokat 1967 sägs också att Nylund inte var anställd efter 1956. Dessutom finns information i uppgörelsen 1967 vilken tyder på att det verkligen var så. Men från 1967 till några år in på 1970-talet ritade Gunnar Nylund glas för Strömbergshyttan igen, nu på frilansbasis. Det visar det sparade ritningsmaterialet. I den sparade mappen med ritningar och skisser av Gunnar Nylund som vi hittat efter min far, finns det heller inte något daterat mellan åren 1957 till 1966, vilket också styrker min fasta övertygelse att Nylund inte designade glas för Strömbergshyttan mellan dessa år. Om någon kan visa fakta som tyder på något annat, vill jag gärna se dom. Det är nämligen av stor vikt att glasrikets (och Strömbergshyttans) historia får vila på de fakta som finns och inte på lösa antaganden som saknar grund.

GB 30/En Strömberg-inspirerad vas av Nylund i Marino-serien.

Vas på kub/cylinder från Marino serien.
28cm hög.
Design: Gunnar Nylund för Strömbergshyttan i juni 1954.

Vasen finns inte på bild i min katalog från 1954 (saknar därför uppgift om modellnummer). Antagligen eftersom Marino-serien inte lanserades före 1955. Nylunds skiss från 1954 visar en vas på kub, men den jag visar här har en cylinder-liknande fot. Jag tror att den blev billigare att producera utan slipad kub i botten (den var säkerligen svår nog att tillverka ändå med sin rundslipade topp). Därför kanske ingenjör Erik Strömberg beslutade att ändra designen? Kontraktet med Nylund tillät nämligen Strömbergshyttan att göra sådana produktions-relaterade förändringar. Men det är vad jag tror, inte obestridliga fakta.





Designen är annars ganska klassiskt med vissa moderna linjer. Den böjda toppen och kub/cylinderformade foten är en förnyelse av Nylund. Annars fanns det liknande avsmalnande vaser på fot i olika versioner i sortimentet sedan tidigare. Till exempel B362 och B396 av Gerda Strömberg, samt B446, B488, B501 och B507 av Asta Strömberg. Så här det Nylund som har inspirerats av Gerda och Asta Strömberg och lagt till sina egna detaljer, inte tvärtom. Vilket kanske kan komma som en nyhet för en del? Jag har ju tidigare skrivit om det motsatta, då en del nya modeller togs fram efter 1957 med utgångspunkt från Nylund-designade alster, vilket också ledde till att en uppgörelse om utökad provision för Nylund kom till 1967.

GB 29/Mera glas från 1950-talet av Gunnar Nylund för Strömbergshyttan.

Vas och skål på klack med lime-grön kupa.
1950-talet, okända modellnummer.

De här modellerna på klack av Gunnar Nylund har en snygg, lime-grön underfångsfärg i kupan. Även den ihåliga klacken är blåst med underfång, här är det mörkt vinrött under klarglaset. Kuporna har driven kant medan klacken slipats av för att bli absolut plan. Vasen är 21 cm hög medan skålen är 13 cm.

Tre modeller av vaser med vinrött/ametist X66 underfång.
Ca 1956-57. B729 - 160 mm, B799 - 240 mm och B798 320 mm.

B729 med underfånget ända upp i mynningen.
B799 med klarglas i mynningen. Annars samma form.
Möjligtvis något vidare mynning på B799.

B798. Underfånget slutar en bit nedanför mynningen.

B929, här i 230mm längd
och med underfångsfärg X58.

Gunnar Nylunds 1950-talsdesign är djärv och sticker ut i jämförelse med Gerda Strömbergs klassiska 1930-och 40-talsformer. Asta Strömbergs tidigt designade glas, kring 1950 och före 1952-53 då Nylund engagerades, har också det de mera klassiska Strömberg-dragen. Men även en del tidiga Nylund-alster ansluter till Strömbergshyttans klassiska former. Gunnar Nylund är dock  modern i sitt formspråk och kommer ganska snart att förnya och påverka Strömbergshyttans glasformgivning på ett radikalt sätt.

Glaset med färgade underfång (i Italien benämnt sommerso, "inneslutet") blir populärt även i Sverige på 1950-talet och flera designers ansluter till trenden, däribland Gunnar Nylund. Personligen tycker jag att Nylunds glas med färgade underfång tillhör de bättre, med sina snygga, harmoniska och delvis originella former samt väl balanserade färger. Flera andra bruk tycker jag tar i för kraftigt med färgskalan, men Strömbergshyttan under Nylund lyckas få fram en del vackert dämpade och lågmälda underfångsfärger som passar hans former bra.

Även åren då Nylund verkar ha varit inaktiv på bruket(1957-66) bär en stark prägel av hans egna design och former som kommit fram med inspiration av hans nytänkande 1950-talsglas. Som det verkar levde Strömbergshyttan gott på de modeller som kom fram under Nylunds första period vid bruket 1952-56, och på inspiration av hans glas. Man hade nog också en hel del alster av honom som låg och väntade och inte lanserades förrän en tid efter 1957. Under 1960-talet kom det sedan fram förhållandvis lite nya modeller vid Strömbergshyttan, och det tror jag berodde på att man kunde leva ganska gott på det som designats under 1950-talet. Kring 1970 verkar återigen aktivitéten på formgivningen ha ökat och även Nylund kom med en hel del nytt från 1967 och en bit in på 1970-talet, fast nu på frilansande basis.

GB26/Strömbergshyttan B894

Strömbergshyttans B894 t.v. lanserad ca 1959, och B679 t.hö. lanserad ca 1955-56. B679 är med säkerhet en design av Gunnar Nylund, ritad under hans mest intensiva period som glasformgivare för Strömbergshyttan, då han i princip kunde räknas som anställd. Men B894 är inte lika lätt att attribuera eftersom modellen kom först 2-3 år efter det Nylund lämnade Strömbergshyttan vid  årsskiftet 1956-57 (han återkom på frilansbasis 1967 av sparade dokument och ritningsmaterial att döma).

Hittills har de flesta trott att B894 är av Gunnar Nylund, även jag själv. Men de uppgifter jag fått fram, av det som finns bevarat efter Gunnar Nylunds tid vid bruket, har fått mig att tvivla. Visst, modellerna har liknande form men inte exakt. B679 har en något rundare form och smalare mynning samt proportionerligt mindre bottenplatå. Väggarna är heller inte lika tjocka proportionsmässigt, där B679 är tunnare. Även bottnens tjocklek skiljer sig, B894 är i regel tjockare på de ex jag sett. B679 är likformig i tjocklek vad gäller väggar och botten, medan B894 har olika tjocklek.

Jag tror helt enkelt att detta är en design av Asta Strömberg. En vidareutveckling av Gunnar Nylunds B679 kanske man kan säga, men jag vill ändå inte kalla det för plagiat. Inspirerad möjligtvis? Jag tror det finns värre exempel på designstöld än detta inom glasnäringen. Om även den senare B894 är en modell av Gunnar Nylund så måste den ha legat outnyttjad sedan 1956, då hans kontrakt med S-hyttan sades upp av bägge parter. Men jag tror mera på att det är en av de modeller som det uppstod tvistemål om 1966-67, då Nylunds kontrakterade provisionstid på 10 år efter kontraktets upphörande löpte ut.

Som jag skrivit tidigare så tyder allt på att under denna 10-årsperiod 1957-1966, hade Gunnar Nylund inget kontrakterat samarbete med Strömbergshyttan. I brevväxlingen mellan S-hyttans advokat och Nylund samt advokaten och S-hyttan 1966-67, kan man se att Nylund menade att man gjort förändringar av hans modeller och att han därför ansåg sig ha rätt till avtalad provision även för dessa nya alster under 10-årsperioden som gått. Enligt kontraktet hade dock S-hyttan fulla rättigheter till Nylunds ritade modeller, även rätt att förändra dom om man ville och skapa nya modeller utifrån de han ritat. Men Nylund eller representant för hans firma skulle vidtalas och godkänna det som kom fram utifrån hans grunddesign. I kontraktet finns sedan inget skrivet om att Nylund skulle få provision för de modelländringar som man kunde göra.

Det var just detta tvisten handlade om, om det var fråga om förändringar av Nylunds modeller eller helt nya modeller? Och om han skulle ha provision för de nya modellerna eller ej? En uppgörelse i godo kom till stånd 1967, och efter det började Nylund åter rita glas för Strömbergshyttan, som det ser ut av de sparade kontrakten och ritningarna. Mellan åren 1957-66 finns i alla fall inget ritningsmaterial eller några skisser, bland de dokument min far tog hand om när de skulle slängas vid nedläggningen av Strömbergshyttan 1979. Jag forskar vidare i materialet och får även se om katalogerna från 1955, -58 och -60 kan bekräfta mina tankar kring B894 och flera andra modeller som hittills tillskrivits Gunnar Nylund. Förmodligen är det så att flera modeller från Strömbergshyttan vid slutet av 1950-talet är nya skapelser som kommit till efter att Nylund slutat, men att det i en del fall är hans (fram till 1956 ritade) modeller som fått stå som inspiration eller utgångspunkt. B894 är efter vad jag kan se nu, en av dessa. En modell ritad av Asta Strömberg, med inspiration av Gunnar Nylunds B679.

GB25/Strömbergshyttan B982 ca 1963.

                                                                   


Denna vas med trekantig form lanserades 1963. Katalogen från december 1962 slutar med modellnummer B974, så B982 är med stor sannolikhet från 1963. Det året började Rune Strand som gravör och formgivare för Strömbergshyttan, men jag tror inte han står bakom den här modellen. Han började med att rita gravyrmönster och de vaser han formgivit är av senare datum, kring B1050. Jag skulle av formen att döma kunna tänka mig Gunnar Nylund, men som jag redovisat tidigare är det med stor sannolikhet så att han inte ritade glas för Strömbergshyttan mellan 1957-66. Möjligen skulle det kunna vara en modell som är av hans grundform, och som senare modifierats till B982? Men jag håller ändå (med viss reservation) Asta Strömberg som trolig designer för den här trekantiga formen.

Jag inväntar kataloger från 1955, 1958 och 1960. Förhoppningsvis kan jag av dom se om där finns liknande modeller som lanserats 1955-58, och som i denna vas i så fall fått förnyat utseende? Då skulle det kunna vara en av de modeller som Nylund 1966-67 menade var hans i grunden och som han var berättigad till provision för enligt formgivaravtalet från 1956. Där statuerades nämligen att provision skulle utgå 10 år efter att samarbetet mellan honom och Strömbergshyttan upphörde. Men kommer ingen information fram som pekar på något annat, talar det mesta för att detta är en modell av Asta Strömberg.

Underfångsfärgen är här en brun nyans som jag tror är X77 och man har också lyckats få en väl balanserad ton i färgen som är ganska snygg. Lagom stor färgkula i underfånget med andra ord. Modellen tillverkades i tre underfångsfärger enligt 1972 års katalog: X70 ametist, X76 smoke-grey och X77 brun. Storlekarna var 180, 250 och 340 mm. Denna är 250mm.

GB23/Mera att fundera på om Nylund och Strömbergshyttan?

                                                                 


Ytterligare en modell i raden av Gunnar Nylund från 1950-talet, och som det visat sig skulle få senare efterföljare. B 818 lanserad ca 1957-58 av modellnumret att döma. Alltså bara något år (eller max två) efter att samarbetet med Nylund avbröts vid årsskiftet 1956/57. Den tillverkades i minst två storlekar då, 245mm och 185mm. Normalt lanserades modellerna något år efter de ritades, så B818 får man väl förmoda kom till på papperet under 1956. Därefter (mellan 1957- 1966) ritade Nylund inget åt Strömbergshyttan vad man kan se av de dokument som finns bevarade. Sedan, från 1967 och några år in på 1970-talet, ritade Nylund åter glas för Strömbergshyttan.
 

Precis som B679 i föregående inlägg, ställer denna modell frågetecken. Anledningen är densamma. Modellen har fått efterföljare med snarlikt utseende, lanserade senare och med nya modellnummer. Vi kan först ta B831 som kom nästan samtidigt som denna. Den har i proportionerna en längre hals och är dessutom försedd med ett (troligen invälsat) mönster i underfång. Som jag ser det måste även den modellen vara av Gunnar Nylunds design. Men det finns även andra samtida modeller med annan form men med samma invälsade underfångsmönster, B829 B847 och B876. Även dessas tror jag vi helt kan hänföra till Gunnar Nylund och ritade under 1956.

Sen kommer vi till den efterföljare som ställer större frågetecken, B930. Den är lanserad betydligt senare, av modellnumret att döma minst 3-4 år efter att kontraktet med Nylund gick ut, och har i sin miniatyrupplaga i 1972 års katalog samma proportionerliga utseende som B831. Dock utan det invälsade mönstret i underfånget. Men i katalogen från 1962 har B930 ett lite annat formmässigt utseende, med betydligt kortare mynning och en längre luftkropp. Jämför jag miniatyren av B930 från 1972 med den vanliga B930 som visas 1962, så vill jag personligen inte säga att dom ens är samma modell utan har ett ganska klart skiljande formmässigt utseende. Den modell som 1972 kallas för miniatyr av B930 skulle jag istället vilja ha till en miniatyr av modell B831, utan det invälsade underfångsmönstret. Någon miniatyr av B930, som den ser ut i 1962 års katalog, tycker jag inte det är fråga om.

Personligen vill jag ha det till att B831 är en vidareutvecklad B818, och även den en Nylund-design. B930 tror jag sedan är en av de modeller som Gunnar Nylund menade är en grunddesign av honom och som han inte fått sin avtalade provision för enligt kontraktet för år 1956, där det statuerades att han skulle få provision av försäljningen under 10 år efter att hans kontrakt slutade gälla. Varför utseendet skiljer mellan den B930 som visas 1962 och miniatyren av B930 från 1972 kan jag inte svara säkert på? Inte heller vem som ritat B930 som den ser ut 1962? Men jag har mina (som jag vill säga) välgrundade aningar. De faller väl in i den historia och det mönster som växt fram ur det material som jag funnit i dokumentationen som min far "räddade" när det skulle slängas vid nedläggningen av Strömbergshyttan 1979.





För min del tror jag att det förhåller sig så att Asta Strömberg kring 1959-60 faktiskt ritade B930 som den ser ut i katalogen från 1962, inspirerad av Nylunds grunddesign från 1956-57 men med förkortad mynning och förlängd luftkropp. Och där finns flera modeller i samma nummerintervall som också skulle kunna vara ritade av Asta Strömberg, B925 B926 B927 B929 B936 B937 B938 och B939, men som slentrianmässigt attribuerats till Gunnar Nylund för sitt formspråk, utan några som helst andra fakta än just formspråket. Dock pekar tiden de lanserats (ca 1960) mera för Asta Strömberg som upphovsman (med inspiration från Gunnar Nylund). Nylund hade då heller inte ritat glas för Strömbergshyttan på 4 år, enligt vad man kan tolka ut av dokumenten som finns sparade och som jag redovisat i föregående blog-poster.

Inget jag nu känner till motsäger heller att det faktiskt förhåller sig så, att det ändå är Asta Strömberg som står bakom modellerna från den här tidsperioden och att en del är inspirerade av tidigare Nylund-modeller. B927 har ju en liknande grundform som Nylunds B722 (möjligen B711) från 1956/57. Även B937 och B939 har ju grundformer som vi sett i ritningsmaterialet efter Nylund och i hans hajtandsvaser. B929 är sedan en ytterligare vidareutveckling från B930 med ännu kortare mynning och ännu längre luftkropp. Jag tror att dessa modeller bara är exempel i raden av designer som det uppkom tvist om 1967, då Nylunds kontrakterade provision löpte ut. B936 och B938 däremot är som jag ser det vidareutvecklingar av Asta Strömbergs egna B895, Sputnik. B925 och B926 misstänker jag också är Asta Strömbergs i princip helt egna former, som Nylund inte hade anspråk på vid tvisten 1967. Men det får jag försöka undersöka vidare. I detta nummerintervall kring B900 och strax därefter har även flera andra vasmodeller en design som jag personligen mera vill hänföra till Asta Strömberg än Nylund.

Varför miniatyren B930 i katalogen från 1972 mera ser ut som Nylunds B831 (här utan underfångsmönstret) än som den ursprungliga B930, tror jag kan ha att göra med att vid den tiden var det fritt för Strömbergshyttan att göra vad man ville. I uppgörelsen från 1967 statueras nämligen att ingendera parten efter undertecknandet kan ställa några ytterligare krav på motparten. Den är där att betrakta som slutgiltig för det glas som Nylund dittills stod bakom. Och då Nylunds namnteckning finns både på denna uppgörelse och på den från 1955 och 1956, där det statueras att Strömbergshyttan fritt får använda de modeller han ritat för bruket, så var det helt i sin ordning att göra miniatyren av B930 mera lik grundformen som finns i både B818 och B831. Kanske tyckte man det passade bättre med den formen ihop med de andra två miniatyrerna B894 och B937?

Har auktionsfirmor, diverse glassajter, konsthistoriker m.fl andra (däribland jag själv fram till nu) möjligen dragit lite förhastade slutsatser angående formgivningen av en del modeller glas från Strömbergshyttan? Har vi sett det allt för enkelspårigt utgående från formspråket, och utifrån det dragit slutsatser rent slentrianmässigt att det är Nylund som helt står bakom? Har vi kanske också sett lika slentrianmässigt på modeller som mera pekar mot Asta Strömbergs som designer, och inte förstått att det istället är Nylund som utgått från äldre modeller och sedan lagt till sina egna idéer? Jag tror faktiskt det. Det finns anledning att tro, vi måste omvärdera en hel del av det vi tidigare trott om Strömbergshyttans glas.

GB22/B 679 - En intressant modell av Gunnar Nylund.

                              


Modell nummer B679 - Gunnar Nylund för Strömbergshyttan 1955-56. 260mm hög. En högintressant modell som ställer frågetecken. Detta för likheten med modell B 894 och B899, lanserade kring 1958-59, ca 2 år efter att samarbetet med Nylund avbröts.

Vi känner till att Nylund 1967 ställde krav på Strömbergshyttan för utebliven provision av försålt sortiment åren 1957-66. Kontraktet som upphörde årsskiftet 1956-57 gav Nylund rätt till provison ytterligare 10 år, vilket också hade utbetalats varje år. Men Nylund menade, efter genomgång av sortimentet, att han var berättigad till större provision då Strömbergshyttan använt hans modeller och förnyat/förändrat dom. Kan denna B679 vara en av dom? Likheten med B894 och B899 finns där, bara tjockleken på väggarna skiljer (men jag har själv en ganska tunnväggig B894). Man gjorde även bottnen tjockare än väggarna i en del av produktionen av B894 vad jag kunnat se. B899 har samma höjd 260mm som denna B679, medan B894 har största storlek 250mm. Den högre B894 verkar dock smalare än B679, de minsta storlekarna samt miniatyren av B894 är däremot snarlika i proportionerna. B899 är också mera lik B679 i proportionerna, dock inte exakt.

När B 894 lanserades kring 1958-59 hade Nylunds engagemang som formgivare för S-hyttan alltså avbrutits, och återupptogs som det ser ut inte förrän 1967, då på frilans. Jag finner det inte för otroligt att B894 var en av de modeller som Nylund åsyftade när han ställde krav på mera provision för åren 1957-66. Modell B679 är alltså grunddesignen av Gunnar Nylund som senare kan ha förändrats/förnyats till B894 och B899 av Asta Strömberg?

I kontrakten som Nylund hade 1955-56, där han i princip var mer eller mindre anställd, statuerades att Strömbergshyttan fick oinskränkt rätt att använda hans ritade alster, helt eller delvis. Man fick även rätt att göra förändringar av modellerna av produktionstekniska skäl, efter kontraktstiden även utan sådana skäl. Dock skulle detta godkännas av Gunnar Nylund AB, antingen av honom själv eller representant för firman. Att göra modellförändringar var alltså ingen omöjlighet enligt kontraktet. Vad som inte står där är dock hur det skulle regleras vad gäller provisionen för de förändrade modellerna. En miss kan man tycka? Tvisten som uppstod gällde säkert både detta och frågan huruvida man fått godkännade av Nylund eller ej, eller om man över huvud taget behövde det? Strömbergshyttan hävdade å sin sida att det inte var fråga om modellförändringar, utan nya modeller medan Nylund hävdade motsatsen. Om denna modell av Nylund B679 var uppe till diskussion, så tycker jag nog själv att endast de mindre storlekarna av B894 kan anses ha samma grundform, men med tjockare väggar och botten. Den större B894 samt B899 har inte riktigt samma grundform.

En annan modell som jag själv tror kan vara designad av Asta Strömberg och som möjligen har utgångspunkten i en modell av Gunnar Nylund, är B936 från 1959-60. Nylunds Hajtandsvas B845 (lanserad 1957-58) kan då ha varit grunden. Iofs skulle B845 kunna vara en egen hajtandsmodell av Asta Strömberg, vem vet? Den har ju ett skilt utseende mot Nylunds höga hajtand B750 som lanserades 1956-57. Gör man toppen rak istället för böjd med spets är i alla fall B845 och B936 snarlika i proportionerna. Men hur det ligger till med upphovsmannaskapet får vi nog inga helt säkra svar på, utan kan bara spekulera i. Klart är ändå att denna grunddesign med hajtandsform helt kan tillskrivas Nylund, oavsett vem som tagit fram efterkommande modellers storlekar och varierande proportioner. Vad jag misstänker starkt, och alltid haft en känsla av, är att modell B 936 med rak topp ändå kan tillskrivas Asta Strömberg.

Det verkar mindre troligt att Nylund skulle ritat något nytt för Strömbergshyttan mellan 1957 och 1966. Detta inte bara på grundval av att ritningar och kontrakt från de åren saknas, och att S-hyttans advokat i en kommentar 1967 skrivit att Nylund inte arbetade för bruket efter 1956, utan även för att uppgörelsen som träffades 1967 ser ut som den gör. Om det funnits något annat kontrakterat samarbete mellan Nylund och Strömbergshyttan åren 1957-1966, borde rimligvis överenskommelsen varit annorlunda utformad. Den sista paragrafen i överenskommelsen från den 13. nov 1967 avslutas enligt följande: "Uppgörelsen är i och med undertecknandet att betrakta som slutgiltig, varför ingendera parten kan ställa ytterligare upphovsrättsliga krav på grundval av det den 20 december 1955 dagtecknade avtalet."

GB 20/Ny modell och nya uppgifter kring Nylunds formgivarskap för Strömbergshyttan.

                                                                   


Ytterligare en modell från 1950-talet, design Gunnar Nylund för Strömbergshyttan ca 1956. Ritad under den period han var engagerad som designer för Strömbergshyttan och hade kontrakt med bruket.  Höjd 260mm.

Såvitt jag kan se av dokument som finns sparade och som jag nu i dagarna fått tid att gå igenom, varade det kontrakterade formgivarskapet mellan Gunnar Nylund och Strömbergshyttan bara till årsskiftet 1956-57, då både Nylund och Strömbergshyttan sade upp detsamma (det skulle annars förlängas automatiskt varje år). Nylund hade tidigare (enligt dokumenten) haft formgivaruppdrag från 1952, men från 1955 blev det mera intensivt och då upprättades ett ganska omfattande avtal som reglerade även bostad på bruket, ersättning för tjänsteresor samt egen bil.

Vad jag kan se i uppgifter från dokumentationen som finns bevarade, så arbetade sedan Nylund inte åt Strömbergshyttan mellan åren 1957 -66. En anteckning från S-hyttans advokat finns på ett dokument från tvistemålet som uppkom 1966-67 (då den kontrakterade provisonsersättningen på 10 år upphörde) där det står följande "Efter 1956 har GN ej arbetat på bruket". I den brevkonversation från slutet av 1956 som också finns sparad, kan man se att bruket var beredda att diskutera fortsatta uppdrag, men att Nylund bara var intresserad av konsulterande verksamhet.

Som jag personligen bedömer det så är det klart att Nylunds anställning som formgivare (om man kan kalla det så) upphörde vid årsskiftet 1956-57. Därefter har det varit på kunsulterande frilansbasis, främst då efter 1966-67. Vad man kan utläsa så hade han inga uppdrag alls för Strömbergshyttan mellan 1957-67. Bland de de ritningar som finns sparade efter Gunnar Nylund, finns heller ingenting daterat mellan åren 1957-66. Men väl fram till 1956 och sedan från 1967  fram till en bit in på 1970-talet. De fakta jag nu känner till pekar alltså på att Nylund ritade det mesta mellan ca 1952-1956 och sedan en mindre del från 1967-75. De former som kan tillskrivas honom mellan 1957-66 tror jag är ritade senast 1956. Inget jag nu har tillgång till motsäger detta. Enligt kontraktet från 1955 skulle modellerna gå att ta fram produktionsmässigt. Disponent Eric Strömberg skulle också godkänna ritningarna innan de togs i produktion och jag finner det sannolikt att många modellritningar förblev liggandes ett tag  innan de blev till färdiga produkter. Strömbergshyttan hade säkerligen ett lager av modeller att "plocka av" en lång tid efter att samarbetet med Gunnar Nylund avbröts 1956-57.

Jag finner det också ganska troligt att det var här fröet till tvisten också uppstod. Mellan 1957-66 hade man tillgång till ett stort antal modellritningar av Nylund som ibland inte gick att realisera fullt ut för att få ekonomi i tillverkningen. Smärre förändringar och modifieringar gjordes då, och eftersom man inte längre hade närmare samarbete med konstnären, såg man det inte som nödvändigt att särskilt tillfråga denne, utan man gjorde som tidigare. I kontraktet som upphörde att gälla vid årsskiftet 1956-57 fanns också en paragraf där Strömbergshyttan fick ensamrätt till Nylunds modeller (dock skulle en provision utgå under 10 år), och att man efter kontraktstiden (alltså sista dec 1956) fick rätten att göra ändringar av modellerna, inte bara av produktionstekniska skäl som under kontraktstiden utan även i övrigt om vissa vilkor uppfylldes. Nylunds ritningar fick därför bli en utgångspunkt för nya modeller, precis som med Gerda Strömbergs glas. Dock får man väl anta att vilkoren som stadgades inte uppfylldes helt, eftersom man gjorde en uppgörelse i godo med Nylund 1967.

Jag får med anledning av detta förmodligen revidera det jag skrivit om Nylunds formgivaraskap för Strömbergshyttan. Hans uppdrag som konstnärlig ledare varade då från ca 1952-56. Efter det enbart på konsultbasis och mellan 1957-66 förmodligen inga uppdrag. De glas i produktionsordningen som faller i intervallet 1957-66, och som kan tillskrivas Nylund till formen, är alltså såvitt jag kan se nu, ritade senast 1956. Men jag får undersöka detta vidare för att se om det kan styrkas med andra uppgifter.

Nils/

GB 19/"KNOPPA" AV GUNNAR NYLUND FÖR STRÖMBERGSHYTTAN 1954.

Vasen Knoppa (B652) 160mm hög.

Det är alltid roligt när man hittar en vas som finns bland de bevarade ritningarna och skisserna efter Gunnar Nylunds tid vid Strömbergshyttan. Så är fallet med modell nummer B 652, ritad 1954.

Enligt de bevarade skisserna fanns den även i två ovala modeller och med topp som var delad i två spetsar. Den här med nummer B652 är rund och 160mm hög. Möjligen tillverkades den i mer än en storlek.

Skisserna fanns i en mapp med utgågna modeller från 1954, men i katalogen från 1954 finns inte B652 med. I den slutar modellerna för vaser vid B642. Det beror säkerligen på att de flesta modeller som ritades 1954 inte kom i produktion förrän året efter.

B652 "Knoppa" med Gunnar Nylunds skiss från 1954.

GB 18/MERA OM GUNNAR NYLUND OCH STRÖMBERGSHYTTAN

Fristående fortsättning från föregående blogpost om Gunnar Nylund:
http://glasbloggen.blogspot.se/2013/06/gb-17-gunnar-nylund-ofortjant-anonym.html

                                                       


Ytterligare två modeller från 1950-talet av Gunnar Nylund. B745 som är 240mm hög samt B722, eller möjligen B 711, som är 145mm. Vasen var nämligen försedd med en lapp där det stod B722, men i botten är siffran 711 (dock utan B) inristad. Att jag är tveksam till modellnumret i det här fallet beror också på att katalogen från 1962 visar en B722 med delvis annan form än denna. Den saknar nämligen klack. Det skulle i så fall möjligen kunna vara en av de modeller som jag skrev att det uppkom tvistemål kring i förra posten, där Nylund menade att man gjort smärre ändringar på hans modeller, och sedan sålt dom utan att han fått avtalad royalty? Men det är bara en spekulation från min sida.

Båda vaserna har, sett från sidan, luftblåsan förskjuten åt ena hållet. Den högre B745 även med förskjuten luftblåsa sedd framifrån. Den mindre vasen B722(711) är dessutom assymetrisk i den yttre formen sedd från sidan. Assymetrin i formerna återkommer i flera av Nylunds modeller, och är ett bra kännetecken som kan användas när glas från Strömbergshyttan ska attribueras. En del ritningar med Nylunds signatur, som också visar denna assymetri i hans formgivarskap, finns bevarade.

Årtalet för designen ligger ungefär kring 1956-57. Vid denna tiden stod Gunnar Nylund i princip bakom allt av Strömbergshyttans sortiment. Från modellnummer för vaser ca B550-600 i början av 1950-talet, till modellnummer ca B850 vid slutet av 1950-talet, tror jag att Nylund var klart dominerande vad gäller formgivarskapet för Strömbergshyttan. Före det, från modellnummer för vaser ca B430 kring mitten eller slutet av 1940-talet, till modellnummer ca B550, ritade Asta Strömberg det mesta (eller kanske t.om allt), förmodligen under mentorskap av svärmodern Gerda Strömberg. Och fram till modellnummer för vaser ca B430 var det Gerda Strömberg som ritade allt. Vid slutet av 1950-talet kom åter Asta Strömberg in i formgivarskapet och kompletterade sortimentet Gunnar Nylund tagit fram.

Dessa mina slutsatser styrks bl.a genom uppgifter i dokument, i tidningsartiklar samt inskrivna signaturer för formgivarskapet av modeller i en katalog från 1954. Uppgifter från min farbror (som liksom jag själv växte upp på Strömbergshyttans glasbruk, fast lite tidigare på 1940- och 50-talen) angående Gerda och Asta Strömbergs formgivarskap, stärker också detta. Enligt honom ska t.ex Gerda Strömberg inte ha formgett speciellt mycket (eller kanske inget alls) efter maken Edward Strömbergs död 1946, då hon också flyttade från bruket till Växjö. Vilket också överensstämmer med min fars inskrivna uppgifter i katalogen från 1954.

Även utseendet på modellerna i nummerföljden, tyder på att det med stor sannolikhet förhåller sig ungefär så vad gäller formgivarskapet för olika perioder på Strömbergshyttan.


Mera Nylund-glas i nästa blogpost. 

GB 17/ GUNNAR NYLUND - OFÖRTJÄNT ANONYM SOM GLASFORMGIVARE FÖR STRÖMBERGSHYTTAN

Gunnar Nylund, 1904 - 1997.
Svensk keramisk formgivare, först skolad som arkitekt.

Bing & Gröndahl Porslinsfabrik Köpenhamn, 1925-28.

Keramikverkstaden Saxbo, 1928-31.

Konstnärlig ledare för Rörstrand, Lidköping, 1931-55.

Ca 1952-1956 kontrakterad för Strömbergshyttans glasbruk. 1955-56 mera omfattande kontrakt som konstnärlig ledare för glasbruket. 1957 - ca 1975 frilans/konsulterande för Strömbergshyttan (troligen inte engagerad 1957-66, Nylund-modeller för S-hyttan under de åren sannolikt ritade senast 1956).

Från början av 1960-talet, formgivare för Nymölle Keramiska Fabrik i Lyngby. Även frilans för Upsala-Ekeby och Rörstrand.

Askfat med gravyrdekor, ca 1955.

                   Vaser och skålar 1952 - 1954.

Gunnar Nylund är mest känd för sin keramiska formgivning, men faktum är att han mellan 1952 - ca 1975, till stor del var sysselsatt med glasformgivning för Strömbergshyttans glasbruk (reservation för åren 1957-66). Denna del av hans formgivarskap nämns ofta i förbigående. Den är av någon märklig anledning inte speciellt uppmärksammad, men inte desto mindre värd att föra fram. Till viss del kan anonymitéten som glasformgivare säkert skyllas på den tradition som fanns vid Strömbergshyttan, att inte föra fram formgivarna särskilt. Ett arv efter disponenten Edward Strömberg som menade att glastillverkning är ett lagarbete där alla är lika viktiga i tillverkningsprocessen.

 Tre vaser i färgade underfång. Modell B754 ,B735 och B736. Design ca 1956-57.

Vas ur Chimaro-serien 1950-talet.

Glaset vid Strömbergshyttan signerades inte regelmässigt före Gunnar Nylunds tid i början av 1950-talet. Fram till dess hade Gerda Strömberg varit den ledande och dominerande kraften. Och från Nylund och framåt var det mestadels modellbeteckningarna som graverades in. Undantagsvis försågs glaset med uppgifter om formgivarskapet. Det är därför ibland svårt att vara helt säker på vem som formgivit vad vid Strömbergshyttan, men jag tror ändå att vi någorlunda har fått ett hum om detta efter det som framkommit under senare tid. Tidningsartiklar samt andra uppgifter, bl.a formgivaruppgifter inskrivna i en produktkatalog från 1954 (av dåvarande hyttmästaren Sven-Erik Bergqvist), har benat ut en del av de frågetecken som tidigare funnits. Det har t.ex visat sig att Asta Strömberg (svärdotter till Gerda Strömberg) började formge glas, kanske så tidigt som vid slutet av 1940-talet, och att Gerda Strömberg med stor sannolikhet slutade formge glas ungefär samtidigt. Från 1952 kom Gunnar Nylund in i bilden och under mitten och slutet av 1950-talet var han den dominerande formgivarkraften för Strömbergshyttan. Vid den tiden hade (som jag förmodar) Asta Strömberg fullt upp med att ta hand om sina barn, men vid slutet av 1950-talet, verkar det som hon återigen blivit mera aktiv i formgivningen. Detta troligen som en följd av att Nylunds engagemang avbröts vid årsskiftet 1956-57. Strömbergshyttan hade då även rättigheterna till och möjlighet att tillverka Nylunds modeller så länge man ville, vilket man också gjorde. Flera av hans ritade alster hade förmodligen heller inte kommit i produktion 1956 och lanserades därför efterhand under de följande åren.

Hajtandsvaser 1957-58. Översta bilden modell B750, mellersta bilden B772 och B884. Nedersta bilden B773, B772 och B845 med färgade underfång.


Gunnar Nylunds glas är ganska typiskt i formgivningen, och det är ofta lätt att se vilka modeller som är av hans respektive Asta Strömbergs design. Nylund är mera organisk och assymetrisk, medan Asta Strömberg är striktare, stramare och mera ren/enkel. Något som hon också framhåller själv i tidningsintervjuer om sitt eget formgivarskap vid bruket.

 

                                     Modell B741, ca 1957.

Vaser i tre olika blå underfång från 1956-57, mittersta stripigt och med avlånga luftblåsor som dekoration i toppen. Modellnummer B736, B732 och B785.

                                                                         B783 och B 785 från ca 1957.

                                                                                              B784.



Gunnar Nylunds tid vid Strömbergshyttan var dock inte helt smärtfri. Det uppstod en tvist mellan honom och bruket 1967, då han menade att flera av de modeller han stod bakom under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet hade förändrats, och att han därmed gått miste om royalty i och med att en för liten del av sortimentet under denna tid fallit på hans lott. Asta Strömberg förnekade dock att så skett men en uppgörelse träffades i alla fall 1967 där Nylund fick en fast ersättning av 15.000 kr, samt att han utan kostnad fick hämta ut en del av Strömbergshyttans lager av experimentglas. Dessutom fick han under 4 års tid ta ut glas från sekundaboden till ett värde av 2.500 kr per år. Efter detta skulle inga anspråk kunna göras vad gäller upphovsrätten och ersättningar enligt det avtal som upprättas mellan Nylund och Strömbergshyttan 1955. Strömbergshyttan erkände därmed att man handlat fel gentemot Nylund och gick honom till mötes i sina krav på ytterligare ersättning. Att Nylund sedan fortsatte som frilansande formgivare för Strömbergshyttan fram till mitten av 1970-talet får väl ses som att han tyckte överenskommelsen var ganska rimlig?

Anledningen till att tvisten uppstod är dock logisk som jag ser det. Asta Strömberg hade haft Gerda Strömberg som mentor när hon började formge glas vid slutet av 1940-talet, och då bl.a tagit en del av Gerdas modeller som grund till förnyelse och gett dom ett nytt och eget utseende. Detta sågs inte som plagiat eller stöld utan var ett naturligt steg i utvecklingen av brukets design. Dessutom rådde Edward Strömbergs anda vid Strömbergshyttan, dvs att glashantverk är ett lagarbete där samarbetet i produktionsprocessen är medlet för framgång. Att former då stegvis förnyas/förändras (oavsett vem som låg bakom) var inget man såg som något hinder. Men när formgivare utanför familjen Strömberg kom in i bilden fungerade denna tradition inte så bra. Då blev det genast problematiskt att göra förändringar på befintliga modeller och former, utan att det uppstod tvister om upphovsmannaskapet.

Vas med assymetrisk luftblåsa och färgat underfång. Modell B927 från ca 1959-60. Ev en grunddesign av Nylund som vidareutvecklats av Asta Strömberg?

                                                                                       B 818 omkring 1958.

Mästaren Kjell Andersson driver mynningen till modell B 818. Foto från Strömbergshyttans glasbruk ca 1958-59.

Experimentglas med blomformat mellanmönster, troligen en kula som rullats i pulver (ev glassand) och sedan formats till en blomma som applicerats på grundglaset. Förmodligen tillverkad med liknande metod som Flygsfors Coquille-glas.




Rektangulära vaser med färgat underfång. Signerade 1956 GN.




Två små, tunna skålar i färgat gult underfång. Vas med blått underfång tonat i gult. Okända modellnummer, eventuellt experimentglas.

Helslipade ljusstakar i städform, 1952-54. Modellnummer P30.

 

Hajtandsvas med gravyr. Modell B 707. Gravyrmönster C837. Ca 1956.



Gunnar Nylunds Strömbergshyttan-glas är intressant på många sätt, inte minst hans 1950-talsproduktion. Han experimenterade mycket och bröt med Gerda Strömbergs traditionella design (som iofs var nydanande och mera tidlös gentemot mycket av samtida glasformgivning) och skapade helt nya former och uttryckssätt. Medan Asta Strömberg inspirerades av och förnyade det gamla, så skapade Nylund helt nya former. De båda kompletterade varandra på ett utmärkt sätt och det skapade förutsättningar till framgång för Strömbergshyttan under 1950-och 60-talen.

                                                                     
               Vas med lavendelfärgat underfång. Okänt modellnummer. 1950-talet.

        Små experimentvaser. Signerade "GN SH 67A" resp "GN SH 392A". Förmodligen från 1950-talet.

               Mellanstor vas på pelare. Okänt modellnummer, ev ett experimentglas.

Fortsättning följer i nästa post:
http://glasbloggen.blogspot.se/2013/06/mera-om-gunnar-nylund-och.html