GB 49/GERDA STRÖMBERGS KLASSISKT RENA STIL BLEV TONGIVANDE FÖR STRÖMBERGSHYTTAN.

Slipad assiett A9, Gerda Strömberg 1933-35.

Gerda Strömbergs tidlöst rena linjer blev starten på framgångssagan för Strömbergshyttans glasbruk. Vid familjen Strömbergs övertagande av driften för dåvarande Lindefors 1933, kunde man se dessa rena linjer i formgivningen. Men redan vid tiden på Eda 1927-33 blommade Gerda Strömberg ut som en stor formgivarkraft inom den svenska glasindustrin. Hon var en av få kvinnliga pionjärer inom glasformgivningen.

Driven skål av okänd modell, troligen
Gerda Strömberg.

Karriären startade annars vid Sandviks glasbruk under 1900-talets tidiga år. Det bruket hade maken Edward köpt 1903. Hennes arbete som formgivare fortsatte sedan för Orrefors, som tog över Sandvik 1917, Eda 1927-33 och avslutades vid Strömbergshyttan 1933 och fram till slutet av 1940-talet. Efter maken Edwards död 1946 flyttade hon från Strömbergshyttan till Växjö, och ritade enligt flera källor därefter väldigt lite glas. Bl.a finns uppgifter som min far efterlämnat i en katalog, där man kan se att svärdottern Asta verkar ha ritat det mesta som nylanserades från slutet av 1940-talet och fram till 1952-53, då Gunnar Nylund engagerades på heltid. Jag skulle tro att Gerda under den tiden fungerade som mentor för Asta, då man kan se att mycket av linjerna från Gerdas modeller återkommer i det glas som min far attribuerat till Asta Strömberg under dessa år kring 1950.

Slipad skål med assymetrisk kant T346, Gunnar
Nylund ca 1956-57.

Gunnar Nylund tog sedan fram ett nytt sortiment för bruket från 1952-53 med en mängd modeller i tidstypisk design, och troligen ritade han då allt glas för Strömbergshyttan, fram till det som lanserades i början av 1957. Förmodligen kom flera av hans modeller även åren strax efter. Men från det att heltidskontraktet med Nylund sades upp av båda parter vid årsskiftet 1956/57, började Asta Strömberg återigen rita en hel del för Strömbergshyttan.

Driven skål T423, troligen Asta Strömberg ca 1965-70.

Trots att Nylund kom med helt nya linjer i formgivningen under 1950-talet så behölls mycket av den strama stilen som introducerats av Gerda Strömberg. Och man kan nog säga att denna återhållsamma stramhet behölls ända till brukets nedläggning 1979. Jag tror att även Nylund delvis tog intryck av Gerda Strömberg när han började rita glas för Strömbergshyttan.

GB 47/Gunnar Nylunds "Flygande tefat".

Hittade denna vas på glasauktionen i Hovmantorp idag. Strömbergshyttan, modellnummer B918 från ca 1958, och troligen formgiven av Gunnar Nylund. Iofs är det ett rymdtema även på den här modellen, precis som på Asta Strömbergs Sputnik B895 från samma tidsperiod och som var inspirerad av raketerna som sköt upp de ryska Sputniksatelliterna. Men jag håller ändå Gunnar Nylund som mera sannolik för tefats-designen av den här vasen. Troligtvis är den ritad redan kring 1956 men inte lanserad förrän senare.

Som jag förstått hade Strömbergshyttan ett stort förråd av nyritade glasmodeller efter Gunnar Nylund. Hans kontrakt gick ut vid årsskiftet 1956-57 och allt han ritat fram till dess (från ca 1952/53) då han i princip var heltidsverksam, lanserades inte direkt utan mycket kom nog först åren efter. Jag skulle kunna tänka mig att man presenterade modeller ritade av Nylund 1956 eller tidigare, ända fram till ca 1959/60, vilket för vaser innebär fram till B972.

Av Ricke/Gronerts bok GLAS IN SCHWEDEN 1915-60 och dess del 2 med produktkataloger, kan man utläsa att det sedan kom förvånansvärt få nya modeller från Strömbergshyttan mellan 1959/60 och 1962. T.ex uppger man att högsta numret för vaser 1959/60 är B972, och högsta vasnumret 1962 är B974. Vilket innebär att det i så fall endast lanserades 2 nya modeller under dessa år, vilket jag tycker är anmärkningsvärt. En förklaring kan vara att man levde ganska gott på främst det Gunnar Nylund ritat för bruket tidigare, men även en hel del av Gerda Strömbergs klassiker samt en del nytt som Asta Strömberg designade vid slutet av 1950-talet. Men även det faktum att både Astas make Erik Strömberg och svärmodern Gerda, gick bort 1960 har säkert spelat in i sammanhanget. Asta Strömberg fick nu ensam hela ansvaret för AB Strömbergshyttans glasbruk, och hade nog en hel del att hantera, både vad gäller den personliga sorgen och att leda företaget. Det är förståeligt att det under denna tragiska period inte kom ut så mycket nytt. Att bruket även gjorde en stor investering i att modernisera och bygga ut glasbruket 1959-1960, samt att efter denna få de nya lokaliteterna, kylrör, ugnar, sliperi mm att fungera, spelade givetvis också in för att det under dessa år kom fram förhållandevis lite nytt.

Från 1962-63 har det åter tagit mera fart på formgivningen då bl.a Rune Strand engarerades, och från åtminstone 1967 och framåt ritade Nylund återigen en del glas för Strömbergshyttan, nu på frilansbasis. Som jag kan tolka det av sparade dokument, har Nylund inte ritat glas för Strömbergshyttan mellan åren 1957-66, men en hel del av det han ritade fram t.om 1956 lanserades först 1-4 år senare vad jag kan se. Hoppas att vidare efterforskningar kan ge svar på om min tolkning är den rätta?

GB46/YTTERLIGARE EN FÖRFALSKAD LINDSTRAND-SIGNATUR.

För några veckor sedan dök den här vasen upp på Tradera. Säljaren uppgav Kosta och Vicke Lindstrand modell LH 1658. Vasen verkade dock osignerad och förmodligen hade man fått modellbeteckningen från Uppsala Auktionskammares hemsida, där en snarlik signerad vas försåldes i januari 2010: http://www.invaluable.com/auction-lot/vas-glas.-signerad-vicke-lindstrand-lh-1658.-h-22-971-c-6ef9a5cdbc

På precisensan.se visades i augusti 2011 en liknande vas och den var signerad "GN SH 452A", alltså Gunnar Nylund och förmodligen en vas från Strömbergshyttans experimentlager. Vaser i ordinarie sortiment signerades alltid B följt av ett nummer, ända från 1933 och fram till övertagandet av Orrefors 1976-77, då man införde en ny nummersignering. Men den här signeringen med ett nummer följt av ett A dyker ibland upp, och just den modellen från PES skiljer sig lite från den på Tradera och den från Knut Knutssons Uppsala Auktionskammare. Förmodligen är det en förlaga som sedan fick smärre förändringar innan den kom i serieproduktion. Uppsala-vasen verkar vara den modell jag själv har och som har en etikett från Strömbergshyttan. Har även en skål i samma stil på klack, också den med Strömbergshyttans etikett.

 

Jag har ytterligare en liten skål och en vas med exakt denna gröngula underfångsfärgen, den ena försedd med Strömbergshyttans etikett, den andra med ett B-nummer som ju är beteckningen för blomglas/vaser på Strömbergshyttan. Som jag ser det råder det ingen tvekan om att både vasen på Tradera och den på Uppsala Auktionskammare är formgivna av Gunnar Nylund och tillverkade på Strömbergshyttans glasbruk, och att signeringen LH 1658 på vasen från Uppsala är falsk och ditsatt för att lura köpare. Numret LH 1658 är vid närmare kontroll av Kostas kataloger, ett nummer som inte finns utan där man gjort ett litet uppehåll i följden. Ett mönster vi sett även för andra glas som falsksignerats som Kosta och Lindstrand. Se följande:

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?5907-Vill-bara-visa-n%E5t-l%E4ckert!&highlight=Lindstrand

http://www.fotosidan.se/blogs/emaks/emaks-betraktelser-14-se-upp-med.htm

GB 45/Glas ur Chimaro-serien av Gunnar Nylund.

Jag har tidigare visat en vas ur Chimaro-serien. Här kommer ytterligare fem modeller ur den serien, skapad av Gunnar Nylund under hans tid vid Strömbergshyttan på 1950-talet. Mellan 1952/53 - 1956 engagerades han som konstnärlig ledare för bruket. Uppgiften var att skapa ett helt nytt sortiment efter Gerda Strömberg, som varit formgivare för Strömbergshyttan sedan nystarten 1933, då hon och maken Edward Strömberg tog över driften efter Axel Träff, Knut Bergqvist och Eugen Bergqvist. Dessa tre hade startat upp dåvarande Lindefors 1928 (som Strömbergshyttan hette från början) och genomfört en omfattande renovering av de förfallna fabrikslokalerna. Det mesta glaset på Lindeforstiden efter 1928 var traditionellt, slipat bruksglas som gick till Mjölby Kristallsliperi (vilket ägdes sedan tidigare av Axel Träff) och sedan exporterades till Australien. En gång i veckan kördes råglaset från Lindefors till Mjölby med lastbil. Men man slipade även en del glas på plats i Lindefors. Knut Bergqvist formgav också en del modeller, bl.a skålar och vaser i violett, gyllengult och grönt glas under Lindeforstiden.

När Lindefors togs över av Strömbergs 1933 var det Gerda Strömberg som snabbt ritade en mängd nya modeller. Vid slutet av 1940-talet blev även svärdottern Asta Strömberg delaktig i formgivningen och hon ritade faktiskt en del glas redan innan Gunnar Nylund engagerades, som det ser ut av sparade dokument. Men bruket behövde ytterligare förnyelse i början av 1950-talet, varför arkitekten och keramikern Gunnar Nylund kontrakterades. Nylund införde moderna linjer med mera assymetri och färger. Under de första åren 1952/53 - 1956 ser det ut som han ritade i princip allt som Strömbergshyttan tog fram. Han kom under den tiden att radikalt förändra brukets stil gentemot den tidigare. Efter 1956 upphörde det kontrakterade samarbetet med Gunnar Nylund och övergick till frilanssamarbete, när det fanns behov av det. Det finns ritningar bevarade efter Nylund daterade mellan åren 1967 till 1972. Hur samarbetet såg ut mellan åren 1957-66 är dock svårare att säga bestämt.  Men som det verkar hade man ett överflöd av modeller efter Nylund, och en del fick vänta på lansering till åren efter det kontrakterade samarbetet upphörde 1956/57, som jag kan bedöma det.

Chimaro-serien kom under hans första tid vid mitten av 1950-talet. Glasen är relativt tunna och har ett opakt svagt blåvitt underfång som delas med en mörkare brunviolett sida. De är helt hyttarbetade med driven kant och mynning. Ett frihandsarbete som kräver precision och skicklighet av mästaren som utför arbetet. Det finns en skiss bevarad med ett antal Chimaro-modeller av skålar och vaser i olika storlekar och former. Enligt vad min bror och min far berättat så kom idén till de här glasen en morgon då Gunnar Nylund stod och studerade mönstret i toalettstolen efter att han pinkat. Han ritade snabbt ner det han såg och sprang sedan till hyttan med skisserna och tog fram några nya glas i samarbete med mästarna där. Om det är en uppdiktad skröna eller om det ligger någon sanning i det hela får var och en bedöma. Min far, hyttmästaren och arbetsledaren som arbetade intimt med Nylund, var ju en skrönornas mästare när det gäller berättande, det ska inte förnekas. Men historien om hur Chimaro-serien kom till är ändå förstahandsinformation.

Två vaser i Chimaro-serien, 23,5 resp 28,5 cm höga.

Vas, skål och vas. 10x7cm, 9,5x12cm och 7x6cm.

GB 44/Mera modeller från Strömbergshyttan

Har sett en del uppgifter på webben, om de här modellerna med det vita "bubbelunderfånget", att det skulle vara Gunnar Nylunds design. Men personligen tror jag att flera istället har Asta Strömberg som upphovsman. Uppgifter från tidningsartiklar om henne stöder också den uppfattningen. En av glasarbetarna från den tidens Strömbergshyttan som jag nyligen talat med, är dock helt inne på att Gunnar Nylund designat såna här glas, vilket jag också tror kan vara riktigt. Det finns en vas i den här tekniken och med hajtandsformad överdel, som jag tror han kan ligga bakom. Men just denna formen på skål/vas är väldigt lik andra skålar av Asta Strömberg, bl.a några som har hennes egna signatur ingraverad och som är från en en exklusiv mindre serie, vissa unikat, som togs fram med liknande underfångsteknik, men där posten (som jag förstått) rullades i ett tvättpulver som gjorde att bubbelunderfånget blev ljusblått och mera genomskinligt. Även äggformen återkommer i de äggformade skulpturer med luftringar, som min far hyttmästaren vid bruket, skrivit att Asta Strömberg står bakom. Vasen till höger på bilden, är dock i sin längre variant från en katalog jag har, mera lik vasformer som Gunnar Nylund tidigare tagit fram. Att denna lägre modellvariant blivit lite annorlunda tror jag har med variationer i den manuella tillverkningen att göra. Man ska veta att detta är vaser som helt drivs ut på fri hand, utan några formar inblandade.

 Årtalen för designen ligger troligtvis kring början av 1970-talet. Vid den tiden (från minst 1967 och framåt) ritade Nylund glas på frilans för Strömbergshyttan. Vad jag själv kommer ihåg från min ungdomstid så besökte han bruket vid ett antal tillfällen även under sin frilansande tid, och kan möjligen ha gjort någon eller några modeller i den här tekniken? Men hur de här metoderna med luftblåsor i underfånget kom till, är jag inte säker på. Min gissning är ändå att det vita bubbelunderfånget delvis kan vara Asta Strömbergs idé och något som lanserades mellan 1970-72? Vidare efterforskningar kanske kan ge svar.

Okänt modellnummer, 9x12,5 cm.

P 249, här 10cm hög.

B 1134, denna 17 cm.

Skålens modellnummer är jag inte helt säker på. Men den äggformade elipsen heter P249 och vasen B1134. Den hajtandsformade vasen jag talade om tidigare och som förmodligen är Nylunds, har modellnummer B 1104.

Jag har även kommit över en vas i den blå underfångsfärgen (som jag misstänker man får fram genom att rulla posten i ett tvättmedelspulver).  Modellnumret som finns angivet i botten (B1063) indikerar att den lanserades vid mitten av, eller strax efter mitten av 1960-talet. Den blå underfångstekniken tror jag dock inte kom förrän tidigast kring 1969-70.

B 1063.

Vem som formgett den här modellen är också något som får efterforskas mera kring, innan man kan ge säkert svar. Men jag skulle kunna tänka mig att det kan vara Gunnar Nylund? Eventuellt är det han som också är upphovet till det blå underfånget? Men det ska enbart ses som en gissning. Strömbergshyttans modell- och formgivarhistoria är alldeles för lite dokumenterad, så jag hoppas ni som läser min blogg har överseende med att det kan komma nya uppgifter allt eftersom, och som vänder upp och ner på det jag skrivit och spekulerat kring tidigare.

GB 43/Några underfångsvaser från Strömbergshyttan - slutet av 1950-talet.

Fyra vaser i färgat underfång från Strömbergshyttan. Alla lanserade vid slutet av 1950-talet.

Från vänster:

B 894 - 14,5 cm hög och med x73 golden yellow underfång. Ursprungsdesign: Gunnar Nylund.

B 936 - 19,5 cm hög med x75 sargasso green underfång. Design: Med stor sannolikhet Asta Strömberg (en vidareutveckling av hennes B895 Sputnik-vaser).

B 936 - 26 cm med x73 golden yellow underfång.

Okänt modellnummer, möjligen B929: 33,5 cm hög med x70 ametist underfång. Design: Troligen Gunnar Nylund. Eventuellt kan detta vara en modell utanför det ordinarie sortimentet då den endast är signerad med "Strömbergshyttan". Som jag förstod av ägaren var den inköpt från Asta Strömbergs dödsbo, där flera mindre vanliga och exklusiva modeller (en del unikat) försåldes.

GB38/Kristina Kuylenstierna - formgivare för Strömbergshyttan och Lindshammar.

Kristina Kuylenstierna ca 1967-70.

Kristina Kuylenstierna, f. 1944-, var en kortare period kring 1967-70 formgivare vid Strömbergshyttans glasbruk. Bland det hon formgav har jag sett pappersvikter i kvadratiska format med inslag av färgdekorationer, papperspressar/skulpturer i klarglas med pyramidform samt en skål med innesluten dekoration av järnfilspån i snirkliga former. Skålen har ca 1,5 cm tjocka väggar och driven kant. Den är kring 13 cm hög och mäter ca 16 cm i diameter på bredaste stället. Signerad i botten: "Strömbergsh. K. Kuylenstierna". Jag tycker den är väldigt vacker att se på i belysning. Synd att man inte har sett flera av hennes alster. Kuylenstiernas formgivning för Strömbergshyttan är nog ganska anonym.

Själv har jag inget minne av henne från min tonårstid vid slutet av 1960-talet, men då var man inte direkt intresserad av vilka som ritade glas för bruket heller. Så förmodligen passerade hon förbi ganska obemärkt. Visserligen höll man till ganska ofta i hyttan och sliperiet, och skojade med glasarbetarna. Fast formgivarna var ju inte direkt där dagligen och stundligen, utan endast vid kortare sessioner då man provtillverkade modeller.

Kuylenstierna stannade inte så länge vid Strömbergshyttan. Hon var även en tid på Lindshammars glasbruk, men om det var före eller efter Strömbergshyttan har jag ingen uppgift om. Troligen var det efter Strömbergshyttan, eftersom hon där bara var kring 23-26 år gammal. Bland det hon formgav för Lindshammar har jag sett ett schackspel i blått och klarglas som är fantastiskt snyggt, samt en vas i "P-O Ström-stil" i vitt med blommor i ett grönt enkelt mönster på nederdelen (etikett med "Lindshammar Kuylenstierna" fanns på vasen). Kuylenstierna verkar sedan ha sysslat med keramisk designverksamhet och handel med konsthantverk (ävenså glas) via några olika egna företag.

GB36/NYA FAKTA SOM VISAR ATT B943 OCH ANDRA MODELLER MED LUFTRINGAR ÄR SKAPELSER AV ASTA STRÖMBERG.

Modell B943 från Strömbergshyttan är med säkerhet en modell designad av Asta Strömberg. Jag tror vi kan slå fast att det är så efter det senaste fyndet vid genomgången av materialet efter min far, hyttmästare Sven-Erik "Putte" Bergqvist. På bilden nedan B943 i smoke-grey underfång, men den tillverkades även i klarglas. Designen ligger i ett tidsintervall ca 1960-62, eftersom vaserna i katalogen från 1962 slutar med B974.

De nya fakta jag hittat är ett fotografi av modeller ur den här serien med luftringar inneslutet i glaset. På bilden finns två vaser, bl.a modell B943, en skål (T395) och tre äggformade skulpturer (P264). På baksidan av fotografiet har min far skrivit: Vaser, "Ägg" o skål av Asta Strömberg. Bilden nedan är en beskärd del av fotografiet. De äggformade skulpturerna ligger i slutet av modellerna i katalogen från 1972, således lanserade ca 1970-72. Skålen ligger lite tidigare som jag bedömer det, ca 1963-64, eftersom katalogen från 1962 slutar på T382.

 

Informationen på bildens baksida talar sitt tydliga språk. Det är Asta Strömberg som ligger bakom de här modellerna och inte Gunnar Nylund, som man ofta brukar kunna läsa på välkända auktionsfirmor och diverse antikhandlares sajter. Hyttmästaren på bruket från ca 1950 till brukets avveckling 1979 kan betrakts som en tämligen säker källa. Han om någon bör ha vetat vem som formgivit vad vid Strömbergshyttan.

Om någon annan än Asta Strömberg kan tänkas ligga bakom modellerna är Rune Strand i så fall ett mera intressant alternativ. Han formgav nämligen liknande vaser för SEA Glasbruk under 1980-talet. Bilden nedan visar sådana vaser, vilka Rune lät tillverka på nystartade Studioglas Strömbergshyttan 1988, eftersom SEA inte kunde tillverka drivet glas. Men då Strand inte började arbeta för Strömbergsyttan förrän 1963 är det (som jag ser det) uteslutet att han skulle ligga bakom grunddesignen från 1960-62.

Den vänstra sfäriska vasen på bilden finns dock i Strömbergshyttans sortiment utan det blå underfånget och med modellbeteckningen B1015 (år för lansering ca 1963-64). Den finns även utan luftringarna och heter då B937 (lanserad ca 1960-62). Den tillverkades både i klarglas och med olika underfångsfärger som alternativ. Utan luftringar finns en liknande sfärisk vas återgiven på en odaterad idéskiss av Gunnar Nylund.

Men även Rune Strands avlånga och lite högre vaser med luftringar från SEA, tillverkade av Studioglas Strömbergshyttan, finns det föregångare till i Strömbergshyttans sortiment. Det är modellnummer B942 (en högre version av B943 lanserad 1960-62) samt B1174, lanserad 1972 (det näst sista vasnumret i den katalogen). Inte exakt lika i form men snarlika. Jag tor inte att Strand designade dessa modeller heller för Strömbergshyttan. Han började inte förrän 1963 och slutade ju 1968, ca 4 år före B1174 kom. Och SEA-vaserna designades inte förrän en bit in på 1980-talet vad jag kan förstå, och absolut inte före han började på SEA 1978. Så dessa vaser med luftringar, talar de kända fakta jag känner till för, att det är en design av Asta Strömberg. Rune Strands SEA-vaser med luftringar får man nog se som ett exempel i raden av många, där man inspirerats av en annan formgivare och gjort en egen liknande eller, som i fallet med den sfäriska modellen B1015, formmässigt en ren kopia som jag kan bedöma det.

Möjligheten att Rune Strand kan ha ritat B1015 och skålen T395 vid Strömbergshyttan 1963-64 finns i och för sig.  Men min far var ungdomskamrat och mycket god vän till Rune Strand. De kände varandra väl. Om Rune hade ritat T395 hade han med säkerhet vetat om det. Och i fallet med B1015, har RS i så fall tagit modell B937 från 1960-62 (grundform av Gunnar Nylund) som utgångspunkt och lagt till luftringarna. Att han skulle ritat B1174 under sina år vid bruket 1963-68 är också mindre troligt. Modellen skulle då ha blivit liggandes i minst 4 år innan lansering. Jag tycker den möjligheten verkar ganska långsökt, precis som tycker det verkat långsökt att han skulle ha ritat modellerna B942/43 och T395, minst 2-3 år innan han började designa för bruket. De fakta jag känner till, och som även min fars anteckningar på fotot här visar, pekar istället entydigt på att det är Asta Strömbergs som med stor sannolikhet ligger bakom alla dessa modeller med luftringar.

GB33/UNIK-OVANLIG SKÅL AV ASTA STRÖMBERG OCH RUNE STRAND

Jag tror att denna skål från Strömbergshyttan är unik, eller åtminstone tillverkad i mycket liten serie. Jag köpte den privat, men det verkar som den finns på bild i denna auktion efter Asta Strömberg, där flera unika glas såldes (du kan se skålen till höger i första bilden):http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=5121409

Den är signerad "Strömbergshyttan A.Strömberg R.Strand". Inget modellnummer (som anger att den är serietillverkad) finns. Liknande signering har en del andra unika alster av Asta Strömberg. Modellen dyker inte upp i mina kataloger, men jag har inga från mitten av 1960-talet. Så det kan möjligen vara en modell som tillverkats i serie, men i så fall utan det huggna mönstret. Att hugga mönstret i glaset med mejselverktyg, är inte bara svårt utan också ett stort och tidskrävande arbete. Ett faktum som också pekar på att just denna skål, med Rune Strands mönster, troligen gjorts i en mycket liten serie (eller ev är unik). Den kom förmodligen till vid mitten av 1960-talet, då Rune Strand arbetade vid bruket. Min bror arbetade som gravör vid Strömbergshyttan 1970-1977, och jobbade mycket med denna hugg/mejsel-teknik. Han säger att han ofta hade blodiga armbågar och var tvungen att gå omplåstrad på armarna efter arbetet.

Skålen är tjock och tung. Vikten är 5,2 kg! Bredd 260 mm, höjd 180 mm. En snygg och ren design, typisk för Asta Strömberg. Och ett mycket passande mönster av Rune Strand (på utsidan av skålen) med frostade konturer. En absolut förstklassig skål, både i design och tillverkningskvalitet som jag ser det. Den speciella huggtekniken är en uppfinning av Rune Strand under hans tid vid Strömbergshyttan 1963-1968, och jag har inte sett den på andra glaspjäser än Strömbergshyttans. Jag tror att de var ensamma om att tillverka glas med mönster i denna teknik.

GB32/Vaser av Anders Solfors för Strömbergshyttan - mitten av 1970-talet.

Två vaser från Strömbergshyttan och mitten av 1970-talet. Designade av Anders Solfors, vilken även tillverkat formarna för vaserna. Den första är 14,5 cm hög och 7,5 cm i kvadrat. Den andra är 16,5 cm hög och 12,5x8,5 cm i rektangelform. Formarna tillverkades i grafit och vaserna är fastblåsta i formen, slipade och sandblästrade. Dom fanns i några olika storlekar och modeller. Den första vasen har modellbeteckningen B1299.

Anders Solfors började vid Strömbergshyttan som gravörelev hos Rune Strand 1964-65. Efter militärtjänstgöring 1967-68 kom han in på Konstindustriskolan i Göteborg och gick där till 1972. Han blev erbjuden jobb på Strömbergshyttan efter utbildningen, men valde istället Hovmantorps Nya glasbruk där han både designade och graverade glas. 1974 fick han åter erbjudande att börja på Strömbergshyttan och antog det. Han designade, graverade och tillverkade grafitformar för tillverkningen. Solfors stannade där även ett tag efter att Orrefors tagit över driften 1976, men slutade innan bruket lades ner 1979 och ägnade sig åt andra konstarter några år. 1993 kom han åter till glaset då nystartade Studioglas Strömbergshyttan erbjöd samarbete. Den roligaste tiden  som yrkesverksam inom glaset enligt Solfors.

En vas av denna modell såldes nyligen på Tradera, med uppgift att Gunnar Nylund var designer. Jag tycker det är synd att dessa felaktiga uppgifter och myter om Strömbersghyttan sprids över internet. Jag förstår givetvis att det är lockande att försöka få ut mera för sina försålda varor, men är man inte säker på sin sak ska man i så fall skriva att det bara är vad man själv tror. I det här fallet är Anders Solfors odiskutabelt. Han har själv bekräftat att han både designat vaserna och tillverkat formarna för dom. Nylund hade också slutat designa för Strömbergshyttan när denna modell såg dagens ljus kring 1976-77. I katalogen från 1977 (utgiven precis efter Orrefors övertagande) har de sist designade vaserna nämligen nummer kring B1300 (alla modeller dessutom försedda med nya nummer enligt Orrefors system), så jag bedömer att de här modellerna av Solfors (varav en har modellnumret B1299 ingraverat) kom till alldeles före eller i samband med övertagandet 1976.

GB 31/B740 och B741 - Vaser i special-teknik av Gunnar Nylund, Strömbergshyttan 1955-56.

Två intressanta modeller av Gunnar Nylund, B740 och B741. Blåsta och handdrivna i en speciell teknik, vilket resulterar i mjuka bulor/ojämnheter över hela glasytan. Höjd 210 mm (B740) och 295 mm (B741). Jag har sett en annan vas liknande B740 men 350mm hög, i liknande teknik och signerad "Strömbergshyttan G Nylund 182A", i en antikaffär, troligen ett unikt experimentglas. Men dessa två vaser tillhörde ordinarie produktionen. Jag tror ändå att de är ganska ovanliga.

Nylund designade många glasmodeller under sin första period på Strömbergshyttan 1952-1956. Bl.a bortåt 200-300 modeller av vaser. Alla lanserades inte  under hans avtalstid fram till årsskiftet 1956-1957, utan även under  de följande åren som det ser ut. Denna slutsats drar jag av de dokument som sparats och som jag nyligen hittat bland materialet efter min far. Jag konstaterar också att vissa modeller de följande åren, designade av Asta Strömberg, var  utvecklingar på grundval av Nylunds glasmodeller. Hon gjorde ändringar, tog bort eller lade till detaljer, och förde formgivningen vidare, precis som med Gerda Strömbergs glas. Strömbergshyttan kunde göra så enligt avtalen tecknade tidigare med Gunnar Nylund, men man skulle också samråda med honom eller representant för hans firma, Gunnar Nylund AB, i så fall. Om Nylund skulle få provision för dessa förändrade modeller eller inte, statuerades dock inte i kontraktet. Men 1966-1967, då den överenskomna provisionstiden på 10 år efter kontraktets upphörande kom, ville Nylund kompenseras för de modeller som ändrats av Strömbergshyttan. En uppgörelse där Nylund kompenserades för detta gjordes 1967.

Som jag tolkar handlingarna, var Nylund inte engagerad som formgivare för Strömbergshyttan 1957-1966. Båda parter meddelade uppsägning av avtalet före utgången av år 1956 till 1957. I en anteckning från Strömbergshyttans advokat 1967 sägs också att Nylund inte var anställd efter 1956. Dessutom finns information i uppgörelsen 1967 vilken tyder på att det verkligen var så. Men från 1967 till några år in på 1970-talet ritade Gunnar Nylund glas för Strömbergshyttan igen, nu på frilansbasis. Det visar det sparade ritningsmaterialet. I den sparade mappen med ritningar och skisser av Gunnar Nylund som vi hittat efter min far, finns det heller inte något daterat mellan åren 1957 till 1966, vilket också styrker min fasta övertygelse att Nylund inte designade glas för Strömbergshyttan mellan dessa år. Om någon kan visa fakta som tyder på något annat, vill jag gärna se dom. Det är nämligen av stor vikt att glasrikets (och Strömbergshyttans) historia får vila på de fakta som finns och inte på lösa antaganden som saknar grund.

GB 30/En Strömberg-inspirerad vas av Nylund i Marino-serien.

Vas på kub/cylinder från Marino serien.
28cm hög.
Design: Gunnar Nylund för Strömbergshyttan i juni 1954.

Vasen finns inte på bild i min katalog från 1954 (saknar därför uppgift om modellnummer). Antagligen eftersom Marino-serien inte lanserades före 1955. Nylunds skiss från 1954 visar en vas på kub, men den jag visar här har en cylinder-liknande fot. Jag tror att den blev billigare att producera utan slipad kub i botten (den var säkerligen svår nog att tillverka ändå med sin rundslipade topp). Därför kanske ingenjör Erik Strömberg beslutade att ändra designen? Kontraktet med Nylund tillät nämligen Strömbergshyttan att göra sådana produktions-relaterade förändringar. Men det är vad jag tror, inte obestridliga fakta.





Designen är annars ganska klassiskt med vissa moderna linjer. Den böjda toppen och kub/cylinderformade foten är en förnyelse av Nylund. Annars fanns det liknande avsmalnande vaser på fot i olika versioner i sortimentet sedan tidigare. Till exempel B362 och B396 av Gerda Strömberg, samt B446, B488, B501 och B507 av Asta Strömberg. Så här det Nylund som har inspirerats av Gerda och Asta Strömberg och lagt till sina egna detaljer, inte tvärtom. Vilket kanske kan komma som en nyhet för en del? Jag har ju tidigare skrivit om det motsatta, då en del nya modeller togs fram efter 1957 med utgångspunkt från Nylund-designade alster, vilket också ledde till att en uppgörelse om utökad provision för Nylund kom till 1967.

GB 29/Mera glas från 1950-talet av Gunnar Nylund för Strömbergshyttan.

Vas och skål på klack med lime-grön kupa.
1950-talet, okända modellnummer.

De här modellerna på klack av Gunnar Nylund har en snygg, lime-grön underfångsfärg i kupan. Även den ihåliga klacken är blåst med underfång, här är det mörkt vinrött under klarglaset. Kuporna har driven kant medan klacken slipats av för att bli absolut plan. Vasen är 21 cm hög medan skålen är 13 cm.

Tre modeller av vaser med vinrött/ametist X66 underfång.
Ca 1956-57. B729 - 160 mm, B799 - 240 mm och B798 320 mm.

B729 med underfånget ända upp i mynningen.
B799 med klarglas i mynningen. Annars samma form.
Möjligtvis något vidare mynning på B799.

B798. Underfånget slutar en bit nedanför mynningen.

B929, här i 230mm längd
och med underfångsfärg X58.

Gunnar Nylunds 1950-talsdesign är djärv och sticker ut i jämförelse med Gerda Strömbergs klassiska 1930-och 40-talsformer. Asta Strömbergs tidigt designade glas, kring 1950 och före 1952-53 då Nylund engagerades, har också det de mera klassiska Strömberg-dragen. Men även en del tidiga Nylund-alster ansluter till Strömbergshyttans klassiska former. Gunnar Nylund är dock  modern i sitt formspråk och kommer ganska snart att förnya och påverka Strömbergshyttans glasformgivning på ett radikalt sätt.

Glaset med färgade underfång (i Italien benämnt sommerso, "inneslutet") blir populärt även i Sverige på 1950-talet och flera designers ansluter till trenden, däribland Gunnar Nylund. Personligen tycker jag att Nylunds glas med färgade underfång tillhör de bättre, med sina snygga, harmoniska och delvis originella former samt väl balanserade färger. Flera andra bruk tycker jag tar i för kraftigt med färgskalan, men Strömbergshyttan under Nylund lyckas få fram en del vackert dämpade och lågmälda underfångsfärger som passar hans former bra.

Även åren då Nylund verkar ha varit inaktiv på bruket(1957-66) bär en stark prägel av hans egna design och former som kommit fram med inspiration av hans nytänkande 1950-talsglas. Som det verkar levde Strömbergshyttan gott på de modeller som kom fram under Nylunds första period vid bruket 1952-56, och på inspiration av hans glas. Man hade nog också en hel del alster av honom som låg och väntade och inte lanserades förrän en tid efter 1957. Under 1960-talet kom det sedan fram förhållandvis lite nya modeller vid Strömbergshyttan, och det tror jag berodde på att man kunde leva ganska gott på det som designats under 1950-talet. Kring 1970 verkar återigen aktivitéten på formgivningen ha ökat och även Nylund kom med en hel del nytt från 1967 och en bit in på 1970-talet, fast nu på frilansande basis.