GB 28/ORREFORS I GRAVEN?

Igår släcktes vannan i Orrefors. Man har annars hållt den igång för en eventuell kommande köpare av bruket, men nu har man tydligen gett upp hoppet. Enligt Smålandspostren kostar det flera hundra tusen kronor att starta upp smältning av glas i vannan igen, så man får väl tro att någon köpare inte finns? I alla fall inte någon som tänker använda vannan för att producera glas.

Tidningen skriver att det verkar högst troligt att eran för glashantverket nu är över. Personligen anser jag dock att eran för glashantverket i Orrefors tog slut för flera år sedan, då den manuella glasblåsningen försvann. De sista åren blåstes glas för hand endast för turisterna under sommarmånaderna. De sista glasblåsarmästarna på Orrefors var Jon Beyer och Stefan Johansson. Idag arbetar Jon för Mats Jonasson i Målerås och sist jag träffade Stefan assisterade han Micke Johansson i hans studioglashytta utanför Örsjö.

Stefan Johansson och Jon Beyer, Orrefors juni 2010.

Det känns vemodigt att det nu verkar ha blivit som det blivit. Att jag häromdagen hittade originalet till Albert Ahlins verksamhetsberättelse för Orrefors 1917, där han gör en sammanfattning av de fyra första åren av kristallglasblåsning vid Orrefors, verkar nästan som ett omen. Dessa fyra år grundlade framgångarna för Orrefors och svenskt kontglas. Och nu, nästan precis 100 år senare, ser det ut som glastillverkningen försvinner för gott.

I dagens tidning kan jag dock läsa en glädjande nyhet för glasriket. Ingegerd Råman gör comeback som glasformgivare för Skrufs glasbruk, det bruk hon lämnade för just Orrefors år 2000. Det verkar som det är små enheter och studioglashyttor som gäller för glasriket i framtiden? De stora bruken och produktionsenheterna är ett minne blott.

Ingegerd Råman 2010

Cecilia Knudsen driver kanten på ett Bellman-glas av Ingegerd Råman.
Skrufs glasbruk 2012.