GB 28/ORREFORS I GRAVEN?

Igår släcktes vannan i Orrefors. Man har annars hållt den igång för en eventuell kommande köpare av bruket, men nu har man tydligen gett upp hoppet. Enligt Smålandspostren kostar det flera hundra tusen kronor att starta upp smältning av glas i vannan igen, så man får väl tro att någon köpare inte finns? I alla fall inte någon som tänker använda vannan för att producera glas.

Tidningen skriver att det verkar högst troligt att eran för glashantverket nu är över. Personligen anser jag dock att eran för glashantverket i Orrefors tog slut för flera år sedan, då den manuella glasblåsningen försvann. De sista åren blåstes glas för hand endast för turisterna under sommarmånaderna. De sista glasblåsarmästarna på Orrefors var Jon Beyer och Stefan Johansson. Idag arbetar Jon för Mats Jonasson i Målerås och sist jag träffade Stefan assisterade han Micke Johansson i hans studioglashytta utanför Örsjö.

Stefan Johansson och Jon Beyer, Orrefors juni 2010.

Det känns vemodigt att det nu verkar ha blivit som det blivit. Att jag häromdagen hittade originalet till Albert Ahlins verksamhetsberättelse för Orrefors 1917, där han gör en sammanfattning av de fyra första åren av kristallglasblåsning vid Orrefors, verkar nästan som ett omen. Dessa fyra år grundlade framgångarna för Orrefors och svenskt kontglas. Och nu, nästan precis 100 år senare, ser det ut som glastillverkningen försvinner för gott.

I dagens tidning kan jag dock läsa en glädjande nyhet för glasriket. Ingegerd Råman gör comeback som glasformgivare för Skrufs glasbruk, det bruk hon lämnade för just Orrefors år 2000. Det verkar som det är små enheter och studioglashyttor som gäller för glasriket i framtiden? De stora bruken och produktionsenheterna är ett minne blott.

Ingegerd Råman 2010

Cecilia Knudsen driver kanten på ett Bellman-glas av Ingegerd Råman.
Skrufs glasbruk 2012.

 

GB 27/Strömbergshyttan B936

En klassisk vas från Strömbergshyttan, modell B 936. Här med smoke-grey underfång och 20 cm hög. Förmodligen den minsta storleken vasen tillverkades i. Den fanns annars valbar i både 27 och 32 cm samt i ett flertal underfångsfärger. Även i klarglas och (som med de flesta vaser) med ett stort antal motiv som dekoration. Av modellnumret kan utläsas att B936 lanserades ca 1960-61. Det är de fakta vi med säkerhet vet om den här modellen.

Designen brukar vanligtvis tillskrivas Gunnar Nylund, men tiden för lanseringen tyder mera på Asta Strömberg. Nylund var inte engagerad som formgivare vid Strömbergshyttan mellan 1957 och 1966 av de fakta jag känner till att döma (se tidigare blogposter). Jag tycker även det blir lite väl tjatigt om jag utan mera underbyggnad än ren gissning tar upp att det kan vara en modell som har sitt ursprung i hans produktion och som Asta Strömberg vidareutvecklat, så därför lämnar jag det för fri spekulation. Istället relaterar jag till det jag känner till i dagsläget och hävdar att det sannolikt är en vidareutveckling av Asta Strömbergs egna modell B895, även kallad Sputnik. Den är ju helt rund och smal i sin form, men utökar man den bara lite på bredden så blir det precis denna vas B936.

Jag tror inte att det här är fråga om någon av de modeller Nylund menade var av hans basdesign och som fått smärre förändringar de följande åren. Kanske kan vidare efterforskningar ge mera klarhet, men allt jag nu känner till tyder på att detta är en design framtagen av Asta Strömberg. 

Sista bilden visar även en B936 i klarglas. 27 cm hög och med ett motiv med två fiskar som dekoration. Det är utfört med den metod som jag tror togs fram av Rune Strand under hans tid vid Strömbergshyttan 1963-68 och som innebär att man graverar in konturer och sedan hugger i glaset med en stålmejsel (typ smalt stämjärn) mellan konturspåren. Själva motivet har jag ingen beteckning för, annars betecknades gravyrdekorationer med ett C följt av ett nummer. Slipmönster hade P följt av ett nummer och var ofta helt blankpolerade. Även ljusstakar och block/skulpturer hade beteckningen P med nummer (block/skulpturer hade höga nummer), men eftersom beteckningarna för slipmönster alltid förekom i kombination med ett nummer för vasen (B_ _ _  P_ _ _) eller den glastyp det användes på, undviks förväxlingar av modellnumren. Den som ritat motivet är med stor sannolikhet Rune Strand. Det finns flera liknade fiskmönster i katalogerna från den nummerperiod där han tog fram det mesta av gravyrerna och dekorationerna för Strömbergshyttan.  

GB26/Strömbergshyttan B894

Strömbergshyttans B894 t.v. lanserad ca 1959, och B679 t.hö. lanserad ca 1955-56. B679 är med säkerhet en design av Gunnar Nylund, ritad under hans mest intensiva period som glasformgivare för Strömbergshyttan, då han i princip kunde räknas som anställd. Men B894 är inte lika lätt att attribuera eftersom modellen kom först 2-3 år efter det Nylund lämnade Strömbergshyttan vid  årsskiftet 1956-57 (han återkom på frilansbasis 1967 av sparade dokument och ritningsmaterial att döma).

Hittills har de flesta trott att B894 är av Gunnar Nylund, även jag själv. Men de uppgifter jag fått fram, av det som finns bevarat efter Gunnar Nylunds tid vid bruket, har fått mig att tvivla. Visst, modellerna har liknande form men inte exakt. B679 har en något rundare form och smalare mynning samt proportionerligt mindre bottenplatå. Väggarna är heller inte lika tjocka proportionsmässigt, där B679 är tunnare. Även bottnens tjocklek skiljer sig, B894 är i regel tjockare på de ex jag sett. B679 är likformig i tjocklek vad gäller väggar och botten, medan B894 har olika tjocklek.

Jag tror helt enkelt att detta är en design av Asta Strömberg. En vidareutveckling av Gunnar Nylunds B679 kanske man kan säga, men jag vill ändå inte kalla det för plagiat. Inspirerad möjligtvis? Jag tror det finns värre exempel på designstöld än detta inom glasnäringen. Om även den senare B894 är en modell av Gunnar Nylund så måste den ha legat outnyttjad sedan 1956, då hans kontrakt med S-hyttan sades upp av bägge parter. Men jag tror mera på att det är en av de modeller som det uppstod tvistemål om 1966-67, då Nylunds kontrakterade provisionstid på 10 år efter kontraktets upphörande löpte ut.

Som jag skrivit tidigare så tyder allt på att under denna 10-årsperiod 1957-1966, hade Gunnar Nylund inget kontrakterat samarbete med Strömbergshyttan. I brevväxlingen mellan S-hyttans advokat och Nylund samt advokaten och S-hyttan 1966-67, kan man se att Nylund menade att man gjort förändringar av hans modeller och att han därför ansåg sig ha rätt till avtalad provision även för dessa nya alster under 10-årsperioden som gått. Enligt kontraktet hade dock S-hyttan fulla rättigheter till Nylunds ritade modeller, även rätt att förändra dom om man ville och skapa nya modeller utifrån de han ritat. Men Nylund eller representant för hans firma skulle vidtalas och godkänna det som kom fram utifrån hans grunddesign. I kontraktet finns sedan inget skrivet om att Nylund skulle få provision för de modelländringar som man kunde göra.

Det var just detta tvisten handlade om, om det var fråga om förändringar av Nylunds modeller eller helt nya modeller? Och om han skulle ha provision för de nya modellerna eller ej? En uppgörelse i godo kom till stånd 1967, och efter det började Nylund åter rita glas för Strömbergshyttan, som det ser ut av de sparade kontrakten och ritningarna. Mellan åren 1957-66 finns i alla fall inget ritningsmaterial eller några skisser, bland de dokument min far tog hand om när de skulle slängas vid nedläggningen av Strömbergshyttan 1979. Jag forskar vidare i materialet och får även se om katalogerna från 1955, -58 och -60 kan bekräfta mina tankar kring B894 och flera andra modeller som hittills tillskrivits Gunnar Nylund. Förmodligen är det så att flera modeller från Strömbergshyttan vid slutet av 1950-talet är nya skapelser som kommit till efter att Nylund slutat, men att det i en del fall är hans (fram till 1956 ritade) modeller som fått stå som inspiration eller utgångspunkt. B894 är efter vad jag kan se nu, en av dessa. En modell ritad av Asta Strömberg, med inspiration av Gunnar Nylunds B679.

GB25/Strömbergshyttan B982 ca 1963.

                                                                   


Denna vas med trekantig form lanserades 1963. Katalogen från december 1962 slutar med modellnummer B974, så B982 är med stor sannolikhet från 1963. Det året började Rune Strand som gravör och formgivare för Strömbergshyttan, men jag tror inte han står bakom den här modellen. Han började med att rita gravyrmönster och de vaser han formgivit är av senare datum, kring B1050. Jag skulle av formen att döma kunna tänka mig Gunnar Nylund, men som jag redovisat tidigare är det med stor sannolikhet så att han inte ritade glas för Strömbergshyttan mellan 1957-66. Möjligen skulle det kunna vara en modell som är av hans grundform, och som senare modifierats till B982? Men jag håller ändå (med viss reservation) Asta Strömberg som trolig designer för den här trekantiga formen.

Jag inväntar kataloger från 1955, 1958 och 1960. Förhoppningsvis kan jag av dom se om där finns liknande modeller som lanserats 1955-58, och som i denna vas i så fall fått förnyat utseende? Då skulle det kunna vara en av de modeller som Nylund 1966-67 menade var hans i grunden och som han var berättigad till provision för enligt formgivaravtalet från 1956. Där statuerades nämligen att provision skulle utgå 10 år efter att samarbetet mellan honom och Strömbergshyttan upphörde. Men kommer ingen information fram som pekar på något annat, talar det mesta för att detta är en modell av Asta Strömberg.

Underfångsfärgen är här en brun nyans som jag tror är X77 och man har också lyckats få en väl balanserad ton i färgen som är ganska snygg. Lagom stor färgkula i underfånget med andra ord. Modellen tillverkades i tre underfångsfärger enligt 1972 års katalog: X70 ametist, X76 smoke-grey och X77 brun. Storlekarna var 180, 250 och 340 mm. Denna är 250mm.

GB 24/Albert Ahlins sista årsberättelse för Orrefors glasbruk 1917.

Originalet till verksamhetsberättelsen för Orrefors glasbruk 1917. Skriven och undertecknad av disponent Albert Ahlin.

När jag idag tittade ytterligare i dokumenten efter min far hyttmästeren vid Strömbergshyttan Putte Bergqvist, hittade jag märkligt nog en gammal bok från Orrefors Glasbruk. Den visade sig innehålla originalet till disponent Albert Ahlins sista årsberättelse för Orrefors 1917, samt diverse kalkyler och prisuppgifter för olika modeller i glastillverkningen. Dessutom en diger samling av Orrefors originalrecept med kostnader för de olika glassmältor man använde.

Att detta hamnat i Strömbergshyttans arkiv är kanske inte så konstigt som man kan tro? Både min farfar Knut Bergqvist och Edward Strömberg var anställda vid Orrefors i betydande roller/befattningar. Knut mellan 1914-28 (som mästare och produktutvecklare) och Edward som disponent efter Albert Ahlin 1918-28. Det kan också nämnas att Edward Strömberg och Knut Bergqvist tycktes följas åt genom hela livet. På Kosta var Edward Strömberg hyttmästare när Knut Bergqvist arbetade där som mästare. På Orrefors förenades de åter under storhetstiden och efter tillfällig delning vid Eda och Lindefors några år, slutförde de sina gärningar inom glaset tillsammans vid Strömbergshyttan (fd Lindefors).

  

Prisuppgifter för kostnaden av olika glasmodeller vid Orrefors kring 1918-20. Intressant att se namnen på ett par modeller. En heter Knut och en annan Hägg med Knut Bergqvists initialer KB framför. Kan vara hans egna formgivna serier, för de återkommer även som karaff och andra glas.

Orrefors-boken kan alltså ha hamnat i Strömbergshyttan via Edward Strömberg, som då tog med sig den från Orrefors först till Eda 1928, och sedan vidare vid flytten till Lindefors/Strömbergshyttan 1933. Det kan också ha varit Knut Bergqvist som lade beslag på den när han flyttade från Orrefors till Lindefors 1928. Iofs var det här inga hemligheter, både Edward och Knut var väl förtrogna med glastekniken och olika recept för smältor. De hade säkert en stor andel i de recept man experimenterade fram på Orrefors. Knut och de andra som värvades från Kosta till Orrefors på 1910-talet tog förmodligen också med sig en hel del erfarenheter därifrån. Men att ha allt nedskrivet på papper var naturligvis ingen nackdel. Ahlins verksamhetsberättelse för 1917 (som fanns i samma bok) följde med på köpet. Jag skulle inte tro det var den man var mest intresserad av. Den finns i början av boken och recept/kalkyler kommer sedan därefter.

Originalreceptet till Orrefors helkristall, med kostnadskalkyl för 208,65 kg insatser som ger 156 kg smält glas.

Det är ändå intressant för oss som läser detta nu att se hur utvecklingen vid Orrefors glasbruk var mellan 1914 och 1917. För Albert Ahlin tar sig friheten att i sin sista årsberättelse 1917 göra en reflektion över detta. Varför vet jag inte, men han visste i alla fall att han skulle sluta som disponet då efter vad han skriver. Om han blev uppsagd eller sa upp sig själv vet jag inte. Kanske någon intresserad som vet mera om detta kan komplettera? Såna saker skrivs inte gärna om i böcker och andra media. Likadant är det med Nylunds tvist med Strömbergshyttan 1967, jag har inte sett något skrivet om detta och visste inte så mycket om det, innan jag för några månader sedan hittade dokumenten i det som min far tog hem från bruket när det skulle slängas 1979.

Åter till Ahlins reflektion över utvecklingen vid Orrefors Glasbruk under hans tid som disponent. 1914 gjordes en nettovinst på 17.400 kr. 1915 - 24.100 kr. 1916 - 63.000 kr, och 1917 hela 228.300 kr. Att vinsten var så stor 1917 skriver Ahlin beror på att han gjorde fördelaktiga materialinköp 1916 och 17. Samt att man lyckades få till billig smältning av sulfatglas. Den verkliga vinsten var dock ännu högre om man bortser från förlusterna på 33.298 kr för flasktillverkning. Omsättningen för 1917 var 590.000 kronor, mot 160.000 kr för året 1914.

Vinsterna fördelat på de olika varuslagen (bortsett från avskrivningar och hyror mm):
Kristall - 24.078 kr
Sliperiet - 5.207 kr
Konstglas - 2.949 kr
Sandvik (Hovmantorp) - 12.566 kr

Konstglaset var som synes inget som genererade stora vinster.

Utöver själva boken återfanns i den ett personligt brev till min farfar daterat 1918, från en som hette Svanholm och som tillfälligt inkvarterats hos Knut vid en tid på Orrefors. Han studerade (ev forskade) på Chalmers i Göteborg och hade glömt en tandborste, ett par rakknivar och ett stycke rakstål som han nu bad att Knut skulle skicka honom. Där fanns även inlagt några lösa recept och några lösa kalkyler på olika glas och en del andra glasfärgsrecept, samt en ritning på en skål på fot, daterad 28/2 1919. Skulle tro att denna är Knut Bergqvists från Orrefors-tiden. Slutligen en bekräftelse till Knut daterad 1918, på nyinköp av 5 st  aktier i Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget i Västerås (ASEA). Att dessa dokument fanns inlagda i boken från Orrefors, kan ändå tyda på att det var Knut som tog med sig den därifrån 1928?

GB23/Mera att fundera på om Nylund och Strömbergshyttan?

                                                                 


Ytterligare en modell i raden av Gunnar Nylund från 1950-talet, och som det visat sig skulle få senare efterföljare. B 818 lanserad ca 1957-58 av modellnumret att döma. Alltså bara något år (eller max två) efter att samarbetet med Nylund avbröts vid årsskiftet 1956/57. Den tillverkades i minst två storlekar då, 245mm och 185mm. Normalt lanserades modellerna något år efter de ritades, så B818 får man väl förmoda kom till på papperet under 1956. Därefter (mellan 1957- 1966) ritade Nylund inget åt Strömbergshyttan vad man kan se av de dokument som finns bevarade. Sedan, från 1967 och några år in på 1970-talet, ritade Nylund åter glas för Strömbergshyttan.
 

Precis som B679 i föregående inlägg, ställer denna modell frågetecken. Anledningen är densamma. Modellen har fått efterföljare med snarlikt utseende, lanserade senare och med nya modellnummer. Vi kan först ta B831 som kom nästan samtidigt som denna. Den har i proportionerna en längre hals och är dessutom försedd med ett (troligen invälsat) mönster i underfång. Som jag ser det måste även den modellen vara av Gunnar Nylunds design. Men det finns även andra samtida modeller med annan form men med samma invälsade underfångsmönster, B829 B847 och B876. Även dessas tror jag vi helt kan hänföra till Gunnar Nylund och ritade under 1956.

Sen kommer vi till den efterföljare som ställer större frågetecken, B930. Den är lanserad betydligt senare, av modellnumret att döma minst 3-4 år efter att kontraktet med Nylund gick ut, och har i sin miniatyrupplaga i 1972 års katalog samma proportionerliga utseende som B831. Dock utan det invälsade mönstret i underfånget. Men i katalogen från 1962 har B930 ett lite annat formmässigt utseende, med betydligt kortare mynning och en längre luftkropp. Jämför jag miniatyren av B930 från 1972 med den vanliga B930 som visas 1962, så vill jag personligen inte säga att dom ens är samma modell utan har ett ganska klart skiljande formmässigt utseende. Den modell som 1972 kallas för miniatyr av B930 skulle jag istället vilja ha till en miniatyr av modell B831, utan det invälsade underfångsmönstret. Någon miniatyr av B930, som den ser ut i 1962 års katalog, tycker jag inte det är fråga om.

Personligen vill jag ha det till att B831 är en vidareutvecklad B818, och även den en Nylund-design. B930 tror jag sedan är en av de modeller som Gunnar Nylund menade är en grunddesign av honom och som han inte fått sin avtalade provision för enligt kontraktet för år 1956, där det statuerades att han skulle få provision av försäljningen under 10 år efter att hans kontrakt slutade gälla. Varför utseendet skiljer mellan den B930 som visas 1962 och miniatyren av B930 från 1972 kan jag inte svara säkert på? Inte heller vem som ritat B930 som den ser ut 1962? Men jag har mina (som jag vill säga) välgrundade aningar. De faller väl in i den historia och det mönster som växt fram ur det material som jag funnit i dokumentationen som min far "räddade" när det skulle slängas vid nedläggningen av Strömbergshyttan 1979.





För min del tror jag att det förhåller sig så att Asta Strömberg kring 1959-60 faktiskt ritade B930 som den ser ut i katalogen från 1962, inspirerad av Nylunds grunddesign från 1956-57 men med förkortad mynning och förlängd luftkropp. Och där finns flera modeller i samma nummerintervall som också skulle kunna vara ritade av Asta Strömberg, B925 B926 B927 B929 B936 B937 B938 och B939, men som slentrianmässigt attribuerats till Gunnar Nylund för sitt formspråk, utan några som helst andra fakta än just formspråket. Dock pekar tiden de lanserats (ca 1960) mera för Asta Strömberg som upphovsman (med inspiration från Gunnar Nylund). Nylund hade då heller inte ritat glas för Strömbergshyttan på 4 år, enligt vad man kan tolka ut av dokumenten som finns sparade och som jag redovisat i föregående blog-poster.

Inget jag nu känner till motsäger heller att det faktiskt förhåller sig så, att det ändå är Asta Strömberg som står bakom modellerna från den här tidsperioden och att en del är inspirerade av tidigare Nylund-modeller. B927 har ju en liknande grundform som Nylunds B722 (möjligen B711) från 1956/57. Även B937 och B939 har ju grundformer som vi sett i ritningsmaterialet efter Nylund och i hans hajtandsvaser. B929 är sedan en ytterligare vidareutveckling från B930 med ännu kortare mynning och ännu längre luftkropp. Jag tror att dessa modeller bara är exempel i raden av designer som det uppkom tvist om 1967, då Nylunds kontrakterade provision löpte ut. B936 och B938 däremot är som jag ser det vidareutvecklingar av Asta Strömbergs egna B895, Sputnik. B925 och B926 misstänker jag också är Asta Strömbergs i princip helt egna former, som Nylund inte hade anspråk på vid tvisten 1967. Men det får jag försöka undersöka vidare. I detta nummerintervall kring B900 och strax därefter har även flera andra vasmodeller en design som jag personligen mera vill hänföra till Asta Strömberg än Nylund.

Varför miniatyren B930 i katalogen från 1972 mera ser ut som Nylunds B831 (här utan underfångsmönstret) än som den ursprungliga B930, tror jag kan ha att göra med att vid den tiden var det fritt för Strömbergshyttan att göra vad man ville. I uppgörelsen från 1967 statueras nämligen att ingendera parten efter undertecknandet kan ställa några ytterligare krav på motparten. Den är där att betrakta som slutgiltig för det glas som Nylund dittills stod bakom. Och då Nylunds namnteckning finns både på denna uppgörelse och på den från 1955 och 1956, där det statueras att Strömbergshyttan fritt får använda de modeller han ritat för bruket, så var det helt i sin ordning att göra miniatyren av B930 mera lik grundformen som finns i både B818 och B831. Kanske tyckte man det passade bättre med den formen ihop med de andra två miniatyrerna B894 och B937?

Har auktionsfirmor, diverse glassajter, konsthistoriker m.fl andra (däribland jag själv fram till nu) möjligen dragit lite förhastade slutsatser angående formgivningen av en del modeller glas från Strömbergshyttan? Har vi sett det allt för enkelspårigt utgående från formspråket, och utifrån det dragit slutsatser rent slentrianmässigt att det är Nylund som helt står bakom? Har vi kanske också sett lika slentrianmässigt på modeller som mera pekar mot Asta Strömbergs som designer, och inte förstått att det istället är Nylund som utgått från äldre modeller och sedan lagt till sina egna idéer? Jag tror faktiskt det. Det finns anledning att tro, vi måste omvärdera en hel del av det vi tidigare trott om Strömbergshyttans glas.

GB22/B 679 - En intressant modell av Gunnar Nylund.

                              


Modell nummer B679 - Gunnar Nylund för Strömbergshyttan 1955-56. 260mm hög. En högintressant modell som ställer frågetecken. Detta för likheten med modell B 894 och B899, lanserade kring 1958-59, ca 2 år efter att samarbetet med Nylund avbröts.

Vi känner till att Nylund 1967 ställde krav på Strömbergshyttan för utebliven provision av försålt sortiment åren 1957-66. Kontraktet som upphörde årsskiftet 1956-57 gav Nylund rätt till provison ytterligare 10 år, vilket också hade utbetalats varje år. Men Nylund menade, efter genomgång av sortimentet, att han var berättigad till större provision då Strömbergshyttan använt hans modeller och förnyat/förändrat dom. Kan denna B679 vara en av dom? Likheten med B894 och B899 finns där, bara tjockleken på väggarna skiljer (men jag har själv en ganska tunnväggig B894). Man gjorde även bottnen tjockare än väggarna i en del av produktionen av B894 vad jag kunnat se. B899 har samma höjd 260mm som denna B679, medan B894 har största storlek 250mm. Den högre B894 verkar dock smalare än B679, de minsta storlekarna samt miniatyren av B894 är däremot snarlika i proportionerna. B899 är också mera lik B679 i proportionerna, dock inte exakt.

När B 894 lanserades kring 1958-59 hade Nylunds engagemang som formgivare för S-hyttan alltså avbrutits, och återupptogs som det ser ut inte förrän 1967, då på frilans. Jag finner det inte för otroligt att B894 var en av de modeller som Nylund åsyftade när han ställde krav på mera provision för åren 1957-66. Modell B679 är alltså grunddesignen av Gunnar Nylund som senare kan ha förändrats/förnyats till B894 och B899 av Asta Strömberg?

I kontrakten som Nylund hade 1955-56, där han i princip var mer eller mindre anställd, statuerades att Strömbergshyttan fick oinskränkt rätt att använda hans ritade alster, helt eller delvis. Man fick även rätt att göra förändringar av modellerna av produktionstekniska skäl, efter kontraktstiden även utan sådana skäl. Dock skulle detta godkännas av Gunnar Nylund AB, antingen av honom själv eller representant för firman. Att göra modellförändringar var alltså ingen omöjlighet enligt kontraktet. Vad som inte står där är dock hur det skulle regleras vad gäller provisionen för de förändrade modellerna. En miss kan man tycka? Tvisten som uppstod gällde säkert både detta och frågan huruvida man fått godkännade av Nylund eller ej, eller om man över huvud taget behövde det? Strömbergshyttan hävdade å sin sida att det inte var fråga om modellförändringar, utan nya modeller medan Nylund hävdade motsatsen. Om denna modell av Nylund B679 var uppe till diskussion, så tycker jag nog själv att endast de mindre storlekarna av B894 kan anses ha samma grundform, men med tjockare väggar och botten. Den större B894 samt B899 har inte riktigt samma grundform.

En annan modell som jag själv tror kan vara designad av Asta Strömberg och som möjligen har utgångspunkten i en modell av Gunnar Nylund, är B936 från 1959-60. Nylunds Hajtandsvas B845 (lanserad 1957-58) kan då ha varit grunden. Iofs skulle B845 kunna vara en egen hajtandsmodell av Asta Strömberg, vem vet? Den har ju ett skilt utseende mot Nylunds höga hajtand B750 som lanserades 1956-57. Gör man toppen rak istället för böjd med spets är i alla fall B845 och B936 snarlika i proportionerna. Men hur det ligger till med upphovsmannaskapet får vi nog inga helt säkra svar på, utan kan bara spekulera i. Klart är ändå att denna grunddesign med hajtandsform helt kan tillskrivas Nylund, oavsett vem som tagit fram efterkommande modellers storlekar och varierande proportioner. Vad jag misstänker starkt, och alltid haft en känsla av, är att modell B 936 med rak topp ändå kan tillskrivas Asta Strömberg.

Det verkar mindre troligt att Nylund skulle ritat något nytt för Strömbergshyttan mellan 1957 och 1966. Detta inte bara på grundval av att ritningar och kontrakt från de åren saknas, och att S-hyttans advokat i en kommentar 1967 skrivit att Nylund inte arbetade för bruket efter 1956, utan även för att uppgörelsen som träffades 1967 ser ut som den gör. Om det funnits något annat kontrakterat samarbete mellan Nylund och Strömbergshyttan åren 1957-1966, borde rimligvis överenskommelsen varit annorlunda utformad. Den sista paragrafen i överenskommelsen från den 13. nov 1967 avslutas enligt följande: "Uppgörelsen är i och med undertecknandet att betrakta som slutgiltig, varför ingendera parten kan ställa ytterligare upphovsrättsliga krav på grundval av det den 20 december 1955 dagtecknade avtalet."