GB 40/MYTBILDNINGEN KRING ORREFORS - DEL 2.

Tveksamma eller felaktiga attribueringar av tidiga graalglas.

Som ni kunde läsa i föregående bloggpost så verkar det slentrianmässiga attribueringsmönstret för de tidiga graalglasen från Orrefors fortsätta. Varumärket SGraal (med S i ligatur med G) spelar fortfarande en stor roll i vem man attribuerar de tidiga graalglasen till. Det inregistrerade varumärket ses uppenbarligen som ett mera säkert tecken på vem som formgivit vad, än uppgifterna som finns i Orrefors arkiv, och andra informationer.




Registreringsnummer 19761 hos Patent och Registreringsverket, registrerat 17 april 1917, förnyat 1930. För glas, porslin, keramiska föremål, kataloger och trycksaker. "Ett G och ett S sammanflätade till ett monogram direkt följt av bokstäverna raal ur det mindre alfabetet, varvid såväl G:et som som bokstäverna hava möjligast kvadratisk form".

I Orrefors jubiléumsbok 1998 skriver Dag Widman: "Från början signerades dessa glas noggrant och förses med beteckningen SGraal, alltså med en ligatur av Simon Gates initialer. Detta har inneburit att man hittills tillskrivit Gate formen och i allmänhet mönstret på samtliga graalglas, vilka inte tydligt bär Edward Halds signatur. Detta är inte korrekt. I graalglasförteckningen på Orrefors står B, alltså Knut Bergqvist som upphovsman fram till nr 208, där man återfinner signaturen B+G, alltså Bergqvist och Gate tillsammans. Först vid nummer 225 återfinns ett ensamt G! Därefter kommer G oftare under året 1917 och mot slutet också fem H, som står för Hald. Bergqvists signatur dominerar helt." Vidare: "Ligaturen förekommer på graalglasen in på 1920-talet och används även då Edward Hald är den signerade upphovsmannen."

Ändå fortsätter mytbildningen och de tveksamma attribueringarna, och man kan undra hur länge detta ska fortgå inom antik och auktionsvärlden? Om man någonsin kommer att ta till sig den kunskap som funnits ett bra tag nu? Kommer man till slut att acceptera de fakta som vi har att tillgå i form av arkivlistor, nedtecknade berättelser och annat, och som allt stämmer in ett ett mönster som pekar på att det är Knut Bergqvist som kraftigt undervärderats vad gäller formgivningen av de tidiga graalglasen? Eller vill man av någon anledning inte se, att det var den (utöver sin oöverträffade skicklighet) ovanligt konstnärligt begåvade glasblåsarmästaren själv, som svarade för en stor del av formgivningen av graalglasen de första åren? Är det inte dags att inse fakta, så att historien om glasriket kan skrivas rätt?

EKLUND/WITTINGS ARTIKLAR

Eklund/Wittings artiklar som nu finns utgivna i bokform av Sveriges glasmuséum "Det tidiga Graalglaset", verkar också ha gett upphov till nya tveksamma attribueringar av formen, och då till Fritz Blomqvist. Man ägnar en stor del till att diskutera Blomqvist, vem han var och vad som finns dokumenterat samt om han skulle ha varit mera delaktig i formgivningen av tidiga graalglas än vad man tidigare trott? Som jag ser det riktar man i allt för hög utsträckning uppmärksamheten på honom och allt för lite på att undersöka/diskutera Knut Bergqvists roll. Men det var förmodligen inte Eklund/Wittings huvudsyfte med artiklarna. Så det får man ha överseende med. Artiklarna är inget vetenskapligt verk utan ett privat projekt, precis som denna blogg. Och läsaren får döma vad som är rätt och fel, rimligt eller orimligt. Ändå måste man se dom som viktiga för den vidare forskningen i ämnet och ett bra diskussionsunderlag för intresserade. Annars hade förmodligen inte Sveriges glasmuséum gett ut dom i bokform? Men ibland kan man undra om det inte vilar en förbannelse över detta ämne med de tidiga graalglasen? Allt verkar fastlåst, och när uppgifter kommer fram som alla pekar på Bergqvists undervärderade roll i formgivningen, då börjar spekulationerna komma om Blomqvist, som jag ser det på mycket lösa grunder.

Man ger t.ex utrymme för en möjlighet att bokstaven B i Orrefors arkiv, gällande formgivarskapet för graalglasen, eventuellt skulle kunna stå för Fritz Blomqvist istället för Knut Bergqvist? En spekulation som jag anser helt orimlig med tanke på den mängd tidiga graalglas som har beteckningen B (hela 233 stycken), samt att flera B står för för gralglas tillverkade både 1918 och 1919, alltså åren efter att Blomqvist slutat sina korta anställningsperioder enligt uppgifter lämnade av disponent Albert Ahlin. Knut Bergqvist skriver i sin egna berättelse, återgiven i boken "Kärlek till Glas", ingenting alls om Fritz Blomqvist. Däremot uppger han i berättelsen sig ha samarbetat med fru Jancke Björk, Simon Gate och Edward Hald. Hade Bergqvist samarbetat med, eller gjort graalglas med former av Blomqvist i den mängd som Orreforsarkiven visar  (utifall B skulle stå för Blomqvist), borde han otvivelaktigt ha nämnt det. Men inte ett ord, eller ens en antydning  om detta finns i hans berättelse. Istället vill han föra fram sin egen roll i formgivarskapet av de tidiga graalarna, något annat kan inte utläsas av det han skriver. Sen kan man givetvis (som Eklund/Witting gör) spekulera kring en viss mening tagen ur sitt sammanhang. Men läser man hela berättelsen faller deras spekulation platt. Dessutom borde betydligt fler av av de graalar som har uppgiften B i arkiven, även ha Fritz Blomqvists signatur FB på glasen. Alla av dom har Bergqvists signatur KB, men bara ett fåtal Blomqvists FB. Något som talar sitt tydliga språk. Inget talar för att B i arkiven står för Fritz Blomqvist.

Eklund/Wittings artiklar,
utgivna av Sveriges Glas-
muséum i Växjö.

De skisser som finns i Orrefors arkiv föreställande ämnen för graalglas (alltså inga färdigformade graalglas) enligt Eklund/Witting, med mönster av Blomqvist, harmoniserar också väl med Ahlins lämnade uppgifter om att han var anställd för att överföra mönster till Galléglas (under en månad 1915) samt till graalämnen (under en månad vardera 1916 och 1917). Att det finns förhållandevis lite förlagor till graalglas  i Orreforsarkivet som kan hänföras till Knut Bergqvist (enligt Eklund/Witting) är heller inget märkvärdigt. Han formade ofta glasen på fri hand vid hyttstolen, utifrån ämnenas utseende och storlek/tjocklek mm. Man hade ämnen liggands på lager och vilka former som gick att få av dom var till en början säkerligen inte så lätt att förutsäga, speciellt inte av den som inte hade erfarenhet av glasblåsning. När Ahlin en gång beskrev ett rikt utarbetat konstglas av Gallétyp som han skickat till konsul Ekman, skrev han i ett medföljande brev att "det största konstnärliga ansvaret ligger hos Knut Bergqvist, därnäst hos Blomqvist som ritat mönstret och sist hos Wollman som utfört arbetet" (dvs etsningen av mönstret på glaset). Även detta talar klart för att Knut Bergqvist under dessa tidiga år med stor sannolikhet hade stor del i formgivningen.

AUKTIONSHUSENS OCH ANTIKHANDELNS ATTRIBUERINGAR

Den slentrianmässiga attribueringen av tidiga graalglas till Simon Gate har även drabbat Edward Hald i några fall (se Graal no 576 nedan). Och under senare år har alltså även Fritz Blomqvist fått äran av formen för en del graalar, trots andra uppgifter i arkiven. Jag visar nedan bara några exempel från de senaste åren, där jag menar att man saknar faktaunderlag för sina slutsatser och attribuerar på mycket tveksamma grunder. Det kostar rätt mycket pengar att få tillgång till Orrefors-arkiven så jag grundar mitt resonemang bl.a på de arkivuppgifter jag hittat, refererade i litteraturen. I något fall har jag även hittat en skiss av Knut Bergqvist, förmodligen från hans tidiga Orreforstid, och som är identisk med formen på ett av graalglasen som man tillskrivit Simon Gate. Vid några tillfällen har jag mejlat auktionsfirmorna och bett dom redovisa fakta för sina attribueringar, men tyvärr har jag inte fått några svar. Och jag tolkar det som ett tecken på att man har väldigt lite (eller inget alls) att komma med. Man verkar enbart förlita sig på varumärket SGraal, vilket bl.a Dag Widman förkastat i Orrefors 100-årsbok.

Länkar till glasen finns i rubrikerna.


BUKOWSKIS


Graal no 576
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger H för formen, Edward Hald.
Kommentar: Formen renare och enklare, ett tecken som pekar mot Hald. Grundformen återkommer i andra graalglas av Hald.

Graal no 145
Attribuerad enbart till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B+G för formen, Bergqvist i samarbete med Gate.
Kommentar: Formen åt Jugend, men tyglad, inga utsvävningar. Konstnären har tyglat glasblåsarglädjen. B+G i samarbete verkar mycket rimligt.

Graal no 312
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: Glasblåsarglädje i övergången mellan kupa och fot. B verkar rimligt.

Graal no 770
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: En graal tillverkad 1919 med enkla, rena former. Nu har Bergqvist och Gate samarbetat några år och Knut säger under en diskussion mellan honom och konstnärerna i sin villa i Orrefors, publicerad i en stor artikel i en dansk dagstidning, att han lärt mycket av Gate vad gäller att tygla formerna för glaset och att hålla tillbaka glasblåsarglädjen. B verkar därför synnerligen rimligt vid denna tid.


STOCKHOLMS AUKTIONSVERK

Graal no 210
Attribuerad till Fritz Blomqvist.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: Formen Jugendstil, B är fullt rimligt, trots avsaknad av stora utsvävningar.

Graal no 294
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: Utsvävningar av glasblåsarglädje i benpartiet. B verkar rimligt.

Graal no 372
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: En bägare i Jugendstil som jag tycker är en form, typisk för Bergqvist vid den här tiden. Uttryck av glasblåsarglädje i handtagets nederdel. B verkar mycket rimligt.

Graal no 229
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv saknar uppgift om no 229.
Kommentar: Nederdel av kupa samt övergången till foten har veckade påklipp som återfinns på andra glas formgivna av Bergqvist, och mera tyder på otyglad hantverksskicklighet än en skolad konstnärs form. B i samarbete med G verkar inte orimligt.

Graal no 332
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B+G, Bergqvist och Gate i samarbete för formen.
Bild saknas i länken.

Graal no 748
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: En bägare med rikligt bearbetat handtag som för tankarna till Knut Bergqvists formgivning. B verkar mycket rimligt.

Graal no 464
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv saknar formgivaruppgift om denna graal.
Kommentar: Sirligt utformade hänklar och rikt dekorerad bottenkant. En odaterad skiss av en i princip identiskt formad vas finns bevarad efter Knut Bergqvist (även den omvikta överkanten som finns på graal no 464, se delförstoring 3 och 4 i länken, återfinns på Bergqvists skiss, dock saknas den veckade dekorationen i nederkanten vilken säkerligen kan vara tillagd av mäster Knut vid tillverkningen i hyttstolen). Glasen på denna skiss och några till, skiljer sig formmässigt från de daterade ritningar och skisser av Bergqvist från Lindefors glasbruk 1929-31, som också finns bevarade. Formerna för tankarna mera till 1910-tal än 1930. De är troligen från hans tidiga Orrefors-år. B verkar mycket rimligt i detta fall.

Glas från skiss, bevarad efter
Knut Bergqvist.

Graal no 464 från 1917.

Knut Bergqvists skiss av glas där
formen för graal no 464 från 1917
återfinns i närmast exakt utförande.
Formerna här påminner starkt om andra
former för tidiga graalglas från
Orrefors, både i grundformer och
sirligt utformade detaljer.

BO KNUTSSON

Graal no 221
Attribuerad till Simon Gate.
Orrefors arkiv säger B för formen, Knut Bergqvist.
Kommentar: Grundformen på foten samt de utbuktande "kuggarna" återfinns även på foten av den graalpokal som Knut Bergqvist skänkte till Sveriges Glasmuséum i Växjö 1935, och som återbildas på omslaget till boken med Eklund/Wittings artiklar, och som i sin signering förtäljer: "Orrefors i dec 1916, modell och arbete av Knut Bergqvist, mönstret av Fritz Blomqvist. Utfört i den sk. graaltekniken uppfunnen av Knut Bergqvist." De utbuktande kuggarna återfinns även på två av glasen på Bergqvists skiss ovan, i övergången till glasens fot. Allt pekar mot B (Bergqvist) för formen i detta fall.

Till vänster foten av graalpokalen på Sveriges Glasmuséum, formgiven av Knut Bergqvist, dec 1916. Till höger foten av vasen graal no 221 från 1917, som enligt Orrefors arkiv även den är formgiven av Knut Bergqvist, men som Bo Knutson attribuerar till Simon Gate.

________________

Det vore önskvärt om den som ev. har andra uppgifter än mina, om de här graalglasen, kan delge dom. Om möjligt i kommentarsfältet då jag tror att en offentlig diskussion vore mycket välgörande.  Även de auktions- och antikfirmor som gjort attribueringarna är välkomna att säga sitt om mitt resonemang och de uppgifter jag presenterar, samt att ev motivera sina attribueringar.

Nils Bergqvist, i januari 2014.

Tillägg gällande Eklund/Wittings artiklar, 2014 01 06:

Även uppgiften som Agnes Hellner lämnar (återgiven i  boken Kärlek till Glas) angående Fritz Blomqvists anställning vid Orrefors, saknas av någon anledning i Eklund/Wittings artiklar. Man citerar visserligen Hellner, men utelämnar fortsättningen: "När månaden gått avreste herr Blomqvist till excersisplatsen. Han erbjöd sig att därifrån leverera ritningar till glas, men man avstod från detta anbud."


Även den uppgiften stämmer väl med de uppgifter om Blomqvists anställningstid, som disponet Ahlin lämnat, att han var anställd en månad 1915 för att överföra  mönster till Galléglas, samt vardera en månad 1916 och 1917 för att överföra mönster till graalglas. Som det verkar av Agnes Hellner var alltså Blomqvist vid denna tid på något sätt engarad inom militären, som rekryt, värnpliktig soldat eller annat. Sverige hade vid denna tid tid under första världskriget infört allmän värnplikt och Blomqvist var sommaren 1915, 21 år gammal och hade precis avslutat sina studier vid Konstindustriskolan. Det är därför rimligt att tro, att hans anställningstid (en månad vardera under de tre åren) mycket väl kan ha infallit i samband med ledighet från hans värnpliktstjänstgöring eller annan utbildning inom militären?

Vidare uppger Eklund/Witting en uppgift som lätt kan tolkas felaktigt om den tas ur sitt ssammanhang. På sidan 64 i den tryckta boken av sina artiklar skriver man: "I Ricke & Gronerts GLAS IN SCHWEDEN 1915-60 anges mästerblåsaren Knut Bergqvist som ensam formgivare (Entwerfer) i 3 fall och som formgivare tillsammans med Simon Gate i 2 fall."
Deras uppgift får Bergqvist att framstå som tämligen ringa, om man inte ser den i sitt sammanhang där det är ett antal specifika graalglas som man studerat utifrån auktionskataloger samt i litteraturen förekommande, och där det finns bilder på själva bottensigneringen. Den rätta uppgiften från Ricke Gronerts GLAS IN SCHWEDEN är annars att man i sina återgivna arkivlistor från Orrefors uppger Bergqvist som ensam formgivare till hela 151 st graalglas under de första åren. Ytterligare 74 st är formgivna av Gate och Bergqvist tillsammans enligt Ricke Gronert och 8 st är formgivna av Bergqvist och Hald i samarbete. Alltså hela 233 st med Bergqvists B!
Detta har man uppenbarligen inte tagit med i studierna av de aktuella glasen, utan enbart jämfört med de glas man i boken uppger signeringen för, vad jag kan se enbart de som finns på bild i boken. Därför kommer man fram till enbart 3 glas av Bergqvist själv och 2 i samarbete med Gate enligt Ricke/Gronert. Av de graalglas som återfinns på bild i GLAS IN SCHWEDEN så uppger Ricke/Gronert (bredvid bilderna) att Knut Bergqvist är formgivare för 5 st (utöver hans pokal från Sveriges Glasmuséum som också avbildas). Ett på bild avbildat graalglas i boken uppges också ha Bergqvist och Gate gemensamt som formgivare, samt även 4 st antingen Bergqvist eller Gate. Dessa fakta ger en helt annan bild av Knut Bergqvists roll för formgivarskapet än den man får om man läser Eklund/Wittings artiklar, vilka jag tycker utelämnar en hel del uppgifter som talar mot deras teorier, och som även i sin helhet på ett lite missvisande sätt undervärderar Knut Bergqvist.

GB 39/MYTBILDNINGEN KRING ORREFORS - DEL 1.

Graalglasets tillkomst samt formgivarskapet av de tidiga graalarna.
Myterna kring graalglaset, dess tillkomst samt formgivarskapet gällande de tidiga graalarna, har sedan länge florerat i media och inom antik- och auktionsvärlden. Jag tror myten nog skapades redan i begynnelsen, när man i samband med att de första graalglasen ställdes ut 1916-17 skrev om "Gates graalglas", trots att han varken ritat mönstren till dekorationerna eller stod för formerna. Det var istället mästerblåsaren Knut Bergqvist själv som sannolikt formgav dessa först utställda graalar (och även ett icke oansenligt antal tillverkade de följande åren). Mönstrena i dom första graalglasen var ritade av Heinrich Wollman och Fritz Blomqvist (i minst ett fall förmodligen av Knut själv) och det var Wollman som etsade dessa på ämnena (som Knut också tillverkat).

Tidig graalbägare.
Knut Bergqvist Orrefors 1916.
Även mönstret troligen av Bergqvist. Ett klarglaslager ligger mellan det innersta rosa-violetta färgskiktet och skiktet med den blå dekorationen som etsats fram. Man gjorde så i de första graalarna har Knut skrivit. Men han tog då fram en överdrivningsmetod så att färglagren hamnade direkt intill varandra, utan klarglas emellan. Detta för att kunna använda upp till 5 färglager, vilket annars medförde problem att etsa sig igenom. Därmed fick den konstnärliga friheten fritt spelrum vad gäller graalglasen på Orrefors. 

Men de artiklar som skrevs i samband med min farfar Knut Bergqvists 70- och 75-årsdagar på 1940-talet, hade ändå gett honom äran för själva tekniken. Självaste landshövdingen kom och gratulerade honom och höll tal om hans betydelse för den svenska konstglasindistrin, och han fick även motta Vasa-ordens medalj för detta. När nye huvudägaren och direktören på Orrefors 1948, Johan Beyer sedan skulle söka patent på graaltekniken, fick farfar först besök av Edward Hald, som ville att han helt enkelt skulle frånsäga sig uppfinnarskapet. Men Hald åkte då ut med buller och bång från bostaden i Strömbergshyttan har min far (som bevittnade det hela) berättat. Strax därefter kom direktör Beyer själv med ett förslag på kontrakt (vilket skrevs under i december 1950), där Orrefors helt enkelt tillerkänner Knut Bergqvist uppfinnarskapet av både graal och ariel, samt köper rätten att söka patent på tekniken för en summa av 2000 kr (minst 35 000 kr omräknat till dagens penningvärde). Utifall Orrefors skulle erhålla patent skulle Bergqvist enligt kontraktet få ytterligare 3000 kr (ca 52 000 kr idag) från Orrefors. Orrefors erhöll dock inget patent. Det man hade var bara det sedan tidigare inregistrerade varumärket SGraal (med S i ligatur med G).

Knut Bergqvist porträtterad av Edward Hald.
"Till Bergqvist från Hald, 1918".

Dessa annars så välkända fakta om Orrefors historia, kom att glömmas bort alltmer när tiden fortskred och Orrefors fick nya ägare i form av Vallenbergkontrollerade Incentive. På Orrefors muséum hade man tagit bort skylten vid Knuts graal no 1, som förtäljde att glaset var hans egna skapelse, mm. mm. Historielösheten tycktes inte ha några gränser på Orrefors och en dolkstöt som skulle få stora konsekvenser för bl.a medias bild kom den 8 mars 1991, när Lars Flygt skickade ut ett meddelande som kan betraktas som ett praktexempel på historieförfalskning. Jag återger det i sin helhet här nedan, med min fars kommentarer i kanten. Varken han eller min farbror Olle i Arvika trodde sina ögon, och de ägnade sedan mycken tid under sina sista år i livet åt att försöka rätta till alla konsekvenser som bl.a detta fatala klavertramp orsakade. Nu hade Knut Bergqvist av Orrefors högsta ledning blivit totalt utraderad ur historien om graalglaset, och än idag finns tråkiga rester av denna (som jag ser det) unket luktande mytbildning kvar, även om farbror Olles envetna arbete har rättat till mycket av de felaktigheter som spridits efter Flygts utskick.

Orrefors jubiléumsbok 1998 var också ett starkt sundhetstecken vad gäller historieskrivningen kring graalglaset, där Dag Widman erkänner Knut Bergqvists insatser (kanske t.om lite för mycket), bådes som innovatör av tekniken och som upphovsman till formerna av de flesta graalglasen 1916-17, samt även en hel del följande år. Den tyska boken "Glas in Schweden 1915-60" av konstprofessorn Helmut Ricke och konsthandlaren Ulrich Gronert (utgiven 1987-88), där man gått på djupet i Orrefors arkiv, var en av källorna som Widman förlitat sig på.

Jag tror inte det var många rätt i den skrivelsen från Orrefors högste ansvarige? Och jag tror det är mera fel än det min far påpekar i högerkanten. "Graal" var ju inte det registrerade varumärket, utan istället "SGraal", med S i ligatur med G, vad jag förstått av handlingar från Patent- och Registreringsverket.

Det finns också dom som fortfarande tvivlar på Knut Bergqvists del i formgivarskapet för de tidiga graalglasen. Jag tänker då på de flesta auktionshus och auktionsfirmor som felaktigt förlitar sig enbart på glasens varumärkes-signering SGraal, S i ligatur med G. Trots att detta visats INTE kunna vara synonymt med att det står för Simon Gate (SGraal finns t.ex även på graalglas som formgivist av Hald). Ändå verkar man slentrianmässigt tillerkänna Gate upphovsmannaskapet för flera tidiga graalglas, trots att de enligt Ricke/Gronert är formgivna av Knut Bergqvist (eller Gate i samarbete med Bergqvist).

Man har även under senare år börjat tillskriva formerna för flera tidiga graalglas till Fritz Blomqvist. Men Blomqvist tror jag i första hand kan tillskrivas mönsterkompositioner, i några fall former av graalar. I de fall hans signatur finns på graalglas, är min personliga uppfattning den att det i nästan samtliga fall rör sig om just mönster. Han var, enligt uppgifter lämnade av disponet Albert Ahlin, endast sysselsatt med att rita och överföra mönster till graalämnen, och detta bara under en månad vardera 1916 och 1917. Innan dess (1915) hade Blomqvist arbetat med att rita mönster till Gallé-glas under en månad enligt uppgifterna lämnade av Ahlin. Efter det slutade han sitt jobb på Orrefors, men hans mönsterkompositioner kan ha använts även senare som det ser ut. Det finns (vad jag vet) inte någon information i Orrefors arkiv som visar att Blomqvist ritade former för graalglas som tillverkats. Men jag kan ha fel och i så fall bör man redovisa de fakta som belägger att det är så. De graalar som kom till hösten 1916, och som inte finns dokumenterade i arkiven, kan dock ha haft former av Blomqvist. Men det blir i så fall enbart en spekulation. Fast i det Knut Bergqvist själv nedtecknat och berättat, finns inte något som talar för Blomqvist som formgivare av tidiga graalglas.

Skisser på glas ritade av Knut Bergqvist, troligen från hans tidiga Orrefors-år.

Mera spekulationer har kommit, nu senast i en bok utgiven av Sveriges Glasmuséum i Växjö, där Harald Eklund och Maja Wittingss artiklar i ämnet "Det tidiga  graalglaset" publiceras. Man vill där framhäva Fritz Blomqvist som mera betydelsefull än man tidigare trott och förmodligen har de delvis rätt i det då främst mönster av honom verkar ha använts på några graalar som tillverkats efter att han slutat. Man spekulerar även om beteckningen B för formgivarskapet i Orrefors arkiv kan stå för honom istället för Bergqvist? Några fakta som visar att det skulle vara så visas dock inte. Inte heller finns Ahlins lämnade uppgifter, om vad Blomqvists arbetade med och de korta perioder under 1915-17 han utförde arbetet, upptagna i Eklunds/Wittings artiklar. Något som kanske hade varit på sin plats att ta in (eller så känner de inte till uppgiften) för att få en bättre bild? Dessutom talar ju faktumet att signaturen B finns i Orreforsarkiven för ett flertal graalglas skapade och formgivna både 1918 och 1919, efter att Blomqvist slutat, mot att B skulle stå för honom. Även mängden graalglas med bokstaven B i arkiven, hela 233 stycken som jag snabbt räknat det till(!!!), talar sitt tydliga språk. Det finns som jag ser det, inte mycket som tyder på att Blomqvist ritade former och mönster till alla dessa under de två månader 1916 resp 1917, som han var anställd på Orrefors efter att graaltekniken kom till.

Iofs kan han ha ritat formerna utanför arbetet, och sedan tagit med sig dom (eller låt oss spekulera om att de till Ahlin relaterade uppgifterna om Blomqvists anställningstid är fel). Men då bara något enstaka graalglas jag sett på bild eller i verkligheten, som i arkiven har beteckningen B eller B+G, även har haft Blomqvists signatur FB på glasen, så verkar det föga troligt. Flera av de 233 i arkiven märkta med B borde i så fall haft FB signerat på glasen. Även Bergqvist borde i så fall ha omnämnt Blomqvist i sina nedtecknade och muntligt berättade uppgifter, som en betydande kraft i formgivarskapet av de tidiga graalglasen. Men hans namn omnämns över huvud taget inte av Knut. Kanske någon som läser detta har andra informationer och kan meddela mig dom?

Så det finns mycket som talar emot Eklund/Wittings spekulativa antagande att B kan stå för Blomqvist, och egentligen ingenting som talar för. Att man vad gäller Blomqvists medverkan till formgivning av graalglas eller inte, i artiklarna bortser från att Knut Bergqvists egna nedtecknade berättelse (om hur han tog fram graalglaset och vidareutvecklade tekniken, publicerad i boken "Kärlek till Glas")inte alls nämner Fritz Blomqvist, är också lite märkligt. Ändå tar man Bergqvist berättelse som motivering för spekulationen att Blomqvist kan ha formgett betydligt flera graalglas (än de få han tillerkänts), genom skrivningen "Till första utställningen av graalglas hos NK 1917 hade Gate varken komponerat former eller mönster; det var långt efteråt som vi gick in för att han skulle komponera mönstren och ägna sig däråt". Eklund Witting utelämnar dock bl.a efterföljande text av Knut (vilken jag tycker underminerar det Eklund/Witting försöker spekulera kring vad gäller Blomqvists roll): "Och då, när ämnena var färdiga, resonerade vi och kom gemensamt överens om vad och vilken form som gick att utföra av dem." Hade Blomqvist haft något väsentligt med formgivningen att göra skulle givetvis Knut ha skrivit om det i sin berättelse. Han ville istället otvetydigt befästa sin egen roll vad gäller formerna av de tidiga graalarna, något annat kan knappast uttolkas av det han skriver. Även Knuts muntliga berättelser kring det här i familjen, talar för att han ville framhålla sin egen roll som betydligt större vad gäller formgivningen i begynnelsen.

Glas ur en serie från Orrefors, formgiven av Knut Bergqvist 1923, såldes genom varuhuset Marshall Field i Chicago.

I princip allt talar alltså för att det är Knut Bergqvist som haft en betydligt större roll i formgivningen av tidiga graalar än vad som hittills varit allmänt vedertaget. Betydligt mindre för att även Blomqvist skulle ha haft det. Bergqvists egna nedtecknade berättelse, hans muntliga beskrivningar av historieförloppet, Orreforsarkivets förteckningar över graalglas, det formmässiga uttrycket med glasblåsarglädje och hantverksmässig/teknisk avancerad virtousitét istället för tyglade former (vilka annars är en skolad konstnärs kännetecken) i en del glas, bevarade skisser på former som sannolikt är från Bergqvists tidiga Orrefors-år, allt är exempel i raden av flera faktauppgifter som stämmer väl överens och pekar mot samma sak. Även Ricker/Gronert kom till den slutsatsen i sin bok "Glas in Schweden 1915-60", detta utan att varken känna till Knuts egna berättelse om graalglaset (vad jag kunnat se) eller skisserna som finns i släktens ägo och som i flera fall visar tydliga likheter med formerna för en del tidiga graalglas. 

Ekelund/Witting spekulerar även kring varför BUS i en del fall börjat ge Knut Bergqvists dödsbo delad droit de suite för en del graalglas, trots att auktionshusen attribuerat dom till Gate eller att det i arkiven står bara G. Detta har sin naturliga förklaring i att det via BUS finns en överenskommelse mellan Gates och Bergqvists dödsbon att dela på densamma, eftersom det i flera fall råder tveksamheter om vem av de båda som stått för formen av de aktuella graalglasen. Även den uppgiften tycker jag hade varit på sin plats att ta med i boken. Eller rättare sagt, hade man undersökt saken mera hade det inte funnits anledning att ta upp den.

Eklund Wittings nu i bokform tryckta artiklar, måste trots det jag påpekat, ses som ett viktigt dokument i den fortsatta diskussionen och forskningen kring de tidiga graalglasens formgivarskap (t.ex bör nog Wollmans roll utredas mera vad gäller mönster). Man visar i artiklarna på flera viktiga omständigheter som ger anledning till att revidera historieskrivningen. Men i spekulationerna kring betydelsen av B i förteckningen över graalglas i Orrefors arkiv, tror jag att man kan avfärda deras tankar helt. Tyvärr tror jag att dessa spekulationer ändå fått vissa följder i form av att man i något eller några fall, vid försäljning under senare år, attribuerat även formen av graalglas till Fritz Blomqvist, trots att arkiven ger Bergqvist äran för den. Mytbildningen och tveksamma attriubueringar fortsätter därmed (Gate-attribueringarna fortgår också som jag tidigare nämnt, trots motstridiga uppgifter från arkiven), grundade på spekulationer istället för de fakta vi känner till, och så verkar det rulla på.

Exempel på glas, formgivna av Knut Bergqvist vid Lindefors 1929-31.

Glasblåsarmästaren själv kan ju inte ha formgett något, verkar vara jargongen som gäller inom auktions- och antikvärlden. Detta trots att Knut Bergqvist bevisligen ritat och formgett (förutom de graalglas han tillerkänts enligt Orrefors-arkiven) serviser och andra glas, både under hans Orreforstid 1914-28 och under åren vid Lindefors 1929-31 (en del skisser och ritningar finns också bevarade). Även tidiga Orrefors-glas i Venetiansk stil har attribuerats till honom. Men när det gäller graalglasens formgivarskap har man låst fast sig för en uppfattning som mera verkar ha med prestige att göra, än logiskt/förnuftsmässigt och faktaunderbyggt resonemang.
 
Nils B/ 


Tillägg gällande Eklund/Wittings artiklar, 2014 01 06:

Även uppgiften som Agnes Hellner lämnar (återgiven i  boken Kärlek till Glas) angående Fritz Blomqvists anställning vid Orrefors, saknas av någon anledning i Eklund/Wittings artiklar. Man citerar visserligen Hellner, men utelämnar fortsättningen: "När månaden gått avreste herr Blomqvist till excersisplatsen. Han erbjöd sig att därifrån leverera ritningar till glas, men man avstod från detta anbud."

Och den uppgiften stämmer också väl med de uppgifter om Blomqvists anställningstid, som disponet Ahlin lämnat, att han var anställd en månad 1915 för att överföra  mönster till Galléglas, samt vardera en månad 1916 och 1917 för att överföra mönster till graalglas. Som det verkar av Agnes Hellner var alltså Blomqvist vid denna tid på något sätt engagerad inom militären, som rekryt, värnpliktig soldat eller annat. Sverige hade vid denna tid tid under första världskriget infört allmän värnplikt och Blomqvist var sommaren 1915, 21 år gammal och hade precis avslutat sina studier vid Konstindustriskolan. Det är därför rimligt att tro, att hans anställningstid (en månad vardera under de tre åren) mycket väl kan ha infallit i samband med ledighet från hans värnpliktstjänstgöring eller annan militär utbildning?

Vidare uppger Eklund/Witting en uppgift som lätt kan tolkas felaktigt. På sidan 64 i den tryckta boken av sina artiklar skriver man: "I Ricke & Gronerts GLAS IN SCHWEDEN 1915-60 anges mästerblåsaren Knut Bergqvist som ensam formgivare (Entwerfer) i 3 fall och som formgivare tillsammans med Simon Gate i 2 fall."
Deras uppgift får Bergqvist att framstå som tämligen ringa, om man inte ser den i sitt sammanhang där det är ett antal specifika graalglas som man studerat utifrån auktionskataloger samt i litteraturen förekommande, och där det finns bilder på själva bottensigneringen. Den rätta uppgiften från Ricke Gronerts GLAS IN SCHWEDEN är annars att man i sina återgivna arkivlistor från Orrefors uppger Bergqvist som ensam formgivare till hela 151 st graalglas under de första åren. Ytterligare 74 st är formgivna av Gate och Bergqvist tillsammans enligt Ricke Gronert och 8 st är formgivna av Bergqvist och Hald i samarbete. Alltså hela 233 st med Bergqvists B! Detta har man uppenbarligen inte tagit med i studierna av de aktuella glasen, utan enbart jämfört med de glas man i boken uppger signeringen för, vad jag kan se enbart de som finns på bild i boken. Därför kommer man fram till enbart 3 glas av Bergqvist själv och 2 i samarbete med Gate. Av de graalglas som återfinns på bild i GLAS IN SCHWEDEN så uppger Ricke/Gronert (bredvid bilderna) att Knut Bergqvist är formgivare för 5 st (utöver hans pokal från Sveriges Glasmuséum som också avbildas). Ett på bild avbildat graalglas i boken uppges också ha Bergqvist och Gate gemensamt som formgivare, samt även 4 st antingen Bergqvist eller Gate. Dessa fakta ger en helt annan bild av Knut Bergqvists roll för formgivarskapet än den man får om man läser Eklund/Wittings artiklar, vilka jag tycker utelämnar en hel del uppgifter som talar mot deras teorier, och som även i sin helhet på ett lite missvisande sätt undervärderar Knut Bergqvist.

GB38/Kristina Kuylenstierna - formgivare för Strömbergshyttan och Lindshammar.

Kristina Kuylenstierna ca 1967-70.

Kristina Kuylenstierna, f. 1944-, var en kortare period kring 1967-70 formgivare vid Strömbergshyttans glasbruk. Bland det hon formgav har jag sett pappersvikter i kvadratiska format med inslag av färgdekorationer, papperspressar/skulpturer i klarglas med pyramidform samt en skål med innesluten dekoration av järnfilspån i snirkliga former. Skålen har ca 1,5 cm tjocka väggar och driven kant. Den är kring 13 cm hög och mäter ca 16 cm i diameter på bredaste stället. Signerad i botten: "Strömbergsh. K. Kuylenstierna". Jag tycker den är väldigt vacker att se på i belysning. Synd att man inte har sett flera av hennes alster. Kuylenstiernas formgivning för Strömbergshyttan är nog ganska anonym.

Själv har jag inget minne av henne från min tonårstid vid slutet av 1960-talet, men då var man inte direkt intresserad av vilka som ritade glas för bruket heller. Så förmodligen passerade hon förbi ganska obemärkt. Visserligen höll man till ganska ofta i hyttan och sliperiet, och skojade med glasarbetarna. Fast formgivarna var ju inte direkt där dagligen och stundligen, utan endast vid kortare sessioner då man provtillverkade modeller.

Kuylenstierna stannade inte så länge vid Strömbergshyttan. Hon var även en tid på Lindshammars glasbruk, men om det var före eller efter Strömbergshyttan har jag ingen uppgift om. Troligen var det efter Strömbergshyttan, eftersom hon där bara var kring 23-26 år gammal. Bland det hon formgav för Lindshammar har jag sett ett schackspel i blått och klarglas som är fantastiskt snyggt, samt en vas i "P-O Ström-stil" i vitt med blommor i ett grönt enkelt mönster på nederdelen (etikett med "Lindshammar Kuylenstierna" fanns på vasen). Kuylenstierna verkar sedan ha sysslat med keramisk designverksamhet och handel med konsthantverk (ävenså glas) via några olika egna företag.

GB36/NYA FAKTA SOM VISAR ATT B943 OCH ANDRA MODELLER MED LUFTRINGAR ÄR SKAPELSER AV ASTA STRÖMBERG.

Modell B943 från Strömbergshyttan är med säkerhet en modell designad av Asta Strömberg. Jag tror vi kan slå fast att det är så efter det senaste fyndet vid genomgången av materialet efter min far, hyttmästare Sven-Erik "Putte" Bergqvist. På bilden nedan B943 i smoke-grey underfång, men den tillverkades även i klarglas. Designen ligger i ett tidsintervall ca 1960-62, eftersom vaserna i katalogen från 1962 slutar med B974.

De nya fakta jag hittat är ett fotografi av modeller ur den här serien med luftringar inneslutet i glaset. På bilden finns två vaser, bl.a modell B943, en skål (T395) och tre äggformade skulpturer (P264). På baksidan av fotografiet har min far skrivit: Vaser, "Ägg" o skål av Asta Strömberg. Bilden nedan är en beskärd del av fotografiet. De äggformade skulpturerna ligger i slutet av modellerna i katalogen från 1972, således lanserade ca 1970-72. Skålen ligger lite tidigare som jag bedömer det, ca 1963-64, eftersom katalogen från 1962 slutar på T382.

 

Informationen på bildens baksida talar sitt tydliga språk. Det är Asta Strömberg som ligger bakom de här modellerna och inte Gunnar Nylund, som man ofta brukar kunna läsa på välkända auktionsfirmor och diverse antikhandlares sajter. Hyttmästaren på bruket från ca 1950 till brukets avveckling 1979 kan betrakts som en tämligen säker källa. Han om någon bör ha vetat vem som formgivit vad vid Strömbergshyttan.

Om någon annan än Asta Strömberg kan tänkas ligga bakom modellerna är Rune Strand i så fall ett mera intressant alternativ. Han formgav nämligen liknande vaser för SEA Glasbruk under 1980-talet. Bilden nedan visar sådana vaser, vilka Rune lät tillverka på nystartade Studioglas Strömbergshyttan 1988, eftersom SEA inte kunde tillverka drivet glas. Men då Strand inte började arbeta för Strömbergsyttan förrän 1963 är det (som jag ser det) uteslutet att han skulle ligga bakom grunddesignen från 1960-62.

Den vänstra sfäriska vasen på bilden finns dock i Strömbergshyttans sortiment utan det blå underfånget och med modellbeteckningen B1015 (år för lansering ca 1963-64). Den finns även utan luftringarna och heter då B937 (lanserad ca 1960-62). Den tillverkades både i klarglas och med olika underfångsfärger som alternativ. Utan luftringar finns en liknande sfärisk vas återgiven på en odaterad idéskiss av Gunnar Nylund.

Men även Rune Strands avlånga och lite högre vaser med luftringar från SEA, tillverkade av Studioglas Strömbergshyttan, finns det föregångare till i Strömbergshyttans sortiment. Det är modellnummer B942 (en högre version av B943 lanserad 1960-62) samt B1174, lanserad 1972 (det näst sista vasnumret i den katalogen). Inte exakt lika i form men snarlika. Jag tor inte att Strand designade dessa modeller heller för Strömbergshyttan. Han började inte förrän 1963 och slutade ju 1968, ca 4 år före B1174 kom. Och SEA-vaserna designades inte förrän en bit in på 1980-talet vad jag kan förstå, och absolut inte före han började på SEA 1978. Så dessa vaser med luftringar, talar de kända fakta jag känner till för, att det är en design av Asta Strömberg. Rune Strands SEA-vaser med luftringar får man nog se som ett exempel i raden av många, där man inspirerats av en annan formgivare och gjort en egen liknande eller, som i fallet med den sfäriska modellen B1015, formmässigt en ren kopia som jag kan bedöma det.

Möjligheten att Rune Strand kan ha ritat B1015 och skålen T395 vid Strömbergshyttan 1963-64 finns i och för sig.  Men min far var ungdomskamrat och mycket god vän till Rune Strand. De kände varandra väl. Om Rune hade ritat T395 hade han med säkerhet vetat om det. Och i fallet med B1015, har RS i så fall tagit modell B937 från 1960-62 (grundform av Gunnar Nylund) som utgångspunkt och lagt till luftringarna. Att han skulle ritat B1174 under sina år vid bruket 1963-68 är också mindre troligt. Modellen skulle då ha blivit liggandes i minst 4 år innan lansering. Jag tycker den möjligheten verkar ganska långsökt, precis som tycker det verkat långsökt att han skulle ha ritat modellerna B942/43 och T395, minst 2-3 år innan han började designa för bruket. De fakta jag känner till, och som även min fars anteckningar på fotot här visar, pekar istället entydigt på att det är Asta Strömbergs som med stor sannolikhet ligger bakom alla dessa modeller med luftringar.

GB35/Tre generationer design för SEA Glasbruk

ROCKET, vas 260 mm. Design Inge Samuelsson 1960-talet.
OFFICE, karaff och glas 140 mm. Design Rune Strand (1924-2000) 1980-talet.
DOUBLE, vas 370 mm. Design Liselotte Henriksen (1952-) 2007.

Rocket, Inge Samuelsson.

Trots nästan 50 år mellan lanseringen av Rocket och Double är alla tre glasföremålen från SEA väldigt lika i stil. Rena linjer och inga stora utsvävningar. Jag tror att det är ett koncept som sålt (och säljer) bra under årens lopp, alltsedan 1950-talet och fram till våra dagar. Dessutom, inte alltför dyr tillverkningsprocess. En tidlös design, kanske man kan säga? Den smälter väl in i den svenska designtraditionen med "Vackrare vardagsvara", god design i hög kvalitét till ett rimligt pris.

Office, Runde Strand.

Namnet SEA kom till genom att kombinera den första bokstaven i efternamnet på de tre ägarna, Inge Samuelsson - Sven Ernstsson - Tore Andersson. Glasproduktionen vid bruket hade funnits sedan 1953, då Ekeberga Glasbruk grundades på platsen strax utanför Kosta. Man gjorde mest råglas för ytterligare förädling av företaget Dekor- Etsning i Kosta. År 1956 togs Ekeberga glasbruk över av Samuelsson/Ernstsson/Andersson  och man startade upp ny tillverkning under namnet SEA.

Double, Liselotte Henriksen.

Sea glasbruk är idag ett varumärkesbolag i New Wave Group. Orrefors och Kosta-Boda är också varumärken i denna grupp. Produktionen vid SEA slutade 2007-2008, och i dag tillverkas allt glas under SEA-namnet i andra länder. Dessa tre glas är dock blåsta för hand vid SEA glasbruk utanför Kosta, före avvecklingen av produktionen 2007-2008.

GB34/Även i Finland blåstes det glas.

Finlands manuella glasindustri har gått samma öde till mötes som den svenska. Av de under 1950- och 60-talen så framgångsrika hantverksindustrierna finns idag väldigt lite kvar. Jag tror att ett av få bruk som finns kvar i Finland  är det i Ittala. Nyligen lade Ittala-koncernen ner bruket i Notsjö och flyttade all tillverkning därifrån till Ittala. Samtidigt drog man ner personalstyrkan kraftigt. Jag tror också att en stor del av Ittalas glas görs utomlands och maskinellt.

Ett annat bruk som under 1950- och 60-talen satsade på konstnärlig design var Riihimäen Lasi ca 10 mil norr om Helsingfors. Den manuella glastillverkningen där lades ner vid mitten av 1970-talet. En av Riihimäens designers som jag personligen tycker om är Aimo Okkolin. De här fyra vaserna bär dennes signatur.






Nr 1, 2 och 4 är  ur serien Nimipäivä (Namnsdag), och de första glasen i serien ritades 1959. Vas nr 3 är från Stromboli-serien, och årtal för designen är 1963 och framåt. Höjden på vaserna är 20 - 24 cm. Den här retro-designen av glas är väldigt populär idag, inte bara i samlarkretsar utan också bland yngre människor som inreder sina hem med glas från 1950-, -60 och 70-talen. Och min gissning är att det omsätts förhållandevis mycket pengar just på den här typen av begagnat glas. Man ser också att dagens designers av glas drar en del åt retro-hållet i sina former.

GB33/UNIK-OVANLIG SKÅL AV ASTA STRÖMBERG OCH RUNE STRAND

Jag tror att denna skål från Strömbergshyttan är unik, eller åtminstone tillverkad i mycket liten serie. Jag köpte den privat, men det verkar som den finns på bild i denna auktion efter Asta Strömberg, där flera unika glas såldes (du kan se skålen till höger i första bilden):http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=5121409

Den är signerad "Strömbergshyttan A.Strömberg R.Strand". Inget modellnummer (som anger att den är serietillverkad) finns. Liknande signering har en del andra unika alster av Asta Strömberg. Modellen dyker inte upp i mina kataloger, men jag har inga från mitten av 1960-talet. Så det kan möjligen vara en modell som tillverkats i serie, men i så fall utan det huggna mönstret. Att hugga mönstret i glaset med mejselverktyg, är inte bara svårt utan också ett stort och tidskrävande arbete. Ett faktum som också pekar på att just denna skål, med Rune Strands mönster, troligen gjorts i en mycket liten serie (eller ev är unik). Den kom förmodligen till vid mitten av 1960-talet, då Rune Strand arbetade vid bruket. Min bror arbetade som gravör vid Strömbergshyttan 1970-1977, och jobbade mycket med denna hugg/mejsel-teknik. Han säger att han ofta hade blodiga armbågar och var tvungen att gå omplåstrad på armarna efter arbetet.

Skålen är tjock och tung. Vikten är 5,2 kg! Bredd 260 mm, höjd 180 mm. En snygg och ren design, typisk för Asta Strömberg. Och ett mycket passande mönster av Rune Strand (på utsidan av skålen) med frostade konturer. En absolut förstklassig skål, både i design och tillverkningskvalitet som jag ser det. Den speciella huggtekniken är en uppfinning av Rune Strand under hans tid vid Strömbergshyttan 1963-1968, och jag har inte sett den på andra glaspjäser än Strömbergshyttans. Jag tror att de var ensamma om att tillverka glas med mönster i denna teknik.