måndag 1 juli 2013

GB 24/Albert Ahlins sista årsberättelse för Orrefors glasbruk 1917.


Originalet till verksamhetsberättelsen för Orrefors glasbruk 1917. Skriven och undertecknad av disponent Albert Ahlin.

När jag idag tittade ytterligare i dokumenten efter min far hyttmästeren vid Strömbergshyttan Putte Bergqvist, hittade jag märkligt nog en gammal bok från Orrefors Glasbruk. Den visade sig innehålla originalet till disponent Albert Ahlins sista årsberättelse för Orrefors 1917, samt diverse kalkyler och prisuppgifter för olika modeller i glastillverkningen. Dessutom en diger samling av Orrefors originalrecept med kostnader för de olika glassmältor man använde.

Att detta hamnat i Strömbergshyttans arkiv är kanske inte så konstigt som man kan tro? Både min farfar Knut Bergqvist och Edward Strömberg var anställda vid Orrefors i betydande roller/befattningar. Knut mellan 1914-28 (som mästare och produktutvecklare) och Edward som disponent efter Albert Ahlin 1918-28. Det kan också nämnas att Edward Strömberg och Knut Bergqvist tycktes följas åt genom hela livet. På Kosta var Edward Strömberg hyttmästare när Knut Bergqvist arbetade där som mästare. På Orrefors förenades de åter under storhetstiden och efter tillfällig delning vid Eda och Lindefors några år, slutförde de sina gärningar inom glaset tillsammans vid Strömbergshyttan (fd Lindefors).

  

Prisuppgifter för kostnaden av olika glasmodeller vid Orrefors kring 1918-20. Intressant att se namnen på ett par modeller. En heter Knut och en annan Hägg med Knut Bergqvists initialer KB framför. Kan vara hans egna formgivna serier, för de återkommer även som karaff och andra glas.

Orrefors-boken kan alltså ha hamnat i Strömbergshyttan via Edward Strömberg, som då tog med sig den från Orrefors först till Eda 1928, och sedan vidare vid flytten till Lindefors/Strömbergshyttan 1933. Det kan också ha varit Knut Bergqvist som lade beslag på den när han flyttade från Orrefors till Lindefors 1928. Iofs var det här inga hemligheter, både Edward och Knut var väl förtrogna med glastekniken och olika recept för smältor. De hade säkert en stor andel i de recept man experimenterade fram på Orrefors. Knut och de andra som värvades från Kosta till Orrefors på 1910-talet tog förmodligen också med sig en hel del erfarenheter därifrån. Men att ha allt nedskrivet på papper var naturligvis ingen nackdel. Ahlins verksamhetsberättelse för 1917 (som fanns i samma bok) följde med på köpet. Jag skulle inte tro det var den man var mest intresserad av. Den finns i början av boken och recept/kalkyler kommer sedan därefter.
Originalreceptet till Orrefors helkristall, med kostnadskalkyl för 208,65 kg insatser som ger 156 kg smält glas.
Det är ändå intressant för oss som läser detta nu att se hur utvecklingen vid Orrefors glasbruk var mellan 1914 och 1917. För Albert Ahlin tar sig friheten att i sin sista årsberättelse 1917 göra en reflektion över detta. Varför vet jag inte, men han visste i alla fall att han skulle sluta som disponet då efter vad han skriver. Om han blev uppsagd eller sa upp sig själv vet jag inte. Kanske någon intresserad som vet mera om detta kan komplettera? Såna saker skrivs inte gärna om i böcker och andra media. Likadant är det med Nylunds tvist med Strömbergshyttan 1967, jag har inte sett något skrivet om detta och visste inte så mycket om det, innan jag för några månader sedan hittade dokumenten i det som min far tog hem från bruket när det skulle slängas 1979.

Åter till Ahlins reflektion över utvecklingen vid Orrefors Glasbruk under hans tid som disponent. 1914 gjordes en nettovinst på 17.400 kr. 1915 - 24.100 kr. 1916 - 63.000 kr, och 1917 hela 228.300 kr. Att vinsten var så stor 1917 skriver Ahlin beror på att han gjorde fördelaktiga materialinköp 1916 och 17. Samt att man lyckades få till billig smältning av sulfatglas. Den verkliga vinsten var dock ännu högre om man bortser från förlusterna på 33.298 kr för flasktillverkning. Omsättningen för 1917 var 590.000 kronor, mot 160.000 kr för året 1914.

Vinsterna fördelat på de olika varuslagen (bortsett från avskrivningar och hyror mm):
Kristall - 24.078 kr
Sliperiet - 5.207 kr
Konstglas - 2.949 kr
Sandvik (Hovmantorp) - 12.566 kr

Konstglaset var som synes inget som genererade stora vinster.

Utöver själva boken återfanns i den ett personligt brev till min farfar daterat 1918, från en som hette Svanholm och som tillfälligt inkvarterats hos Knut vid en tid på Orrefors. Han studerade (ev forskade) på Chalmers i Göteborg och hade glömt en tandborste, ett par rakknivar och ett stycke rakstål som han nu bad att Knut skulle skicka honom. Där fanns även inlagt några lösa recept och några lösa kalkyler på olika glas och en del andra glasfärgsrecept, samt en ritning på en skål på fot, daterad 28/2 1919. Skulle tro att denna är Knut Bergqvists från Orrefors-tiden. Slutligen en bekräftelse till Knut daterad 1918, på nyinköp av 5 st  aktier i Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget i Västerås (ASEA). Att dessa dokument fanns inlagda i boken från Orrefors, kan ändå tyda på att det var Knut som tog med sig den därifrån 1928?

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Vilken intressant information! Jag är glad att du tog hand om sådant som skulle slängas när glasbruket stängde. Jag sökte egentligen på Albert Ahlin när jag hamnade här. Men så fick jag ju veta att Ahlin slutade 1917 eller 1918. Det daterar hedersgåvan, en maffig lockpokal i kristall med mycket gravyr, till cirka 1918 och då vet jag att det med största sannolikhet var systrarna Winell som fotograferade de bilder från Orrefors Arkiv som jag just scannat in.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt! Är det Glasrikets skatter (Orrefors muséum)som du gör jobbet till? Och är du ättling till legendariske fotografen och formgivaren John Selbing?

      Radera