Den här Coquille-skålen från Flygsfors är en riktig bjässe. Hela 45 cm spann mellan vingspetsarna och ganska tung! Signeringen "Flygsfors" och "Coquille" tyder på att den är tillverkad tidigast 1956-57. Tekniken med namnet Coquille (på franska: snäcka) lanserades 1952 och Paul Kedelv är konstnären bakom dessa säregna skapelser med former som tagna direkt från naturen. Han verkade på Flygsfors 1949-1956 och under den perioden signerades Coquille-glasen även med hans namn. Senare enbart med "Coquille" och "Flygsfors" samt ev årtal. Modellerna gjordes i olika storlekar och färgkombinationer. En med snarlik form och färgsättning som denna skål, fast mindre, vilken såldes på modernistglass.com, var signerad med "Flygsfors-58". Man skriver där att skålen är ett exempel på Coquille-tekniken i en av sina mera sällsynta former. Jag får själv associationer till vingarna på en flygande havsörn, frysta precis där dom vänder i uppsträckt läge. Eller kanske en rocka som simmar fram? Formerna i Kedelvs Coquille-glas utstrålar rörelse och frihet. De utskiljer sig ganska tydligt från samtida design från andra glasbruk, vilken har en mera stram och tyglad form.
Coquille är en variant av den sk Sommerso-tekniken, vilken användes flitigt av flertalet glasbruk på 1950-talet. Man lägger då oftast en färg i ett underfång med klarglas över. Men Coquille utmärker sig genom att man har två färger i underfånget varav den ena är vit och opalliknande. Exakt hur detta går till vet jag inte, men vid enkel Sommerso används en uppvärmd färgtapp som delas av och rundformas på en spik. Denna häftas an på pipan och sedan läggs klarglas över med uppblåsning i flera anfång. Slutligen häftas det uppblåsta glaset an på drivspiken där kanten/mynningen klipps och glaset drivs ut/formas till sin slutgiltiga form. Förmodligen drivs ytterligare en färgkula över den första kulan, innan klarglaset fångas an över, i Coquille-glasen? Om du läser detta och vet hur det gick till så kommentera gärna eller hör av dig till mig personligen. Det skulle vara intressant att veta hur det förhåller sig.
Vicke Lindstrand på Kosta och Gunnar Nylund på Strömbergshyttan tycker jag visar upp de mest lyckade exemplen i den enkla Sommerso-tekniken (med ett färgunderfång) under 1950-talet. Flygsfors flerfärgade Sommerso, döpt till Coquille, har däremot ingen kunnat kopiera med lika lyckat resultat som originalet, varken sett till de fritt flytande naturformerna eller det tekniska. Kedelv var ju själv skolad glasblåsare på Orrefors under många år, innan han fick börja på ritkontoret och sedan utbilda sig inom form/design och därefter bli formgivare på Flygsfors. Därför tror jag inte det råder någon tvekan om att det är han som står bakom idén även till tekniken för Coquille-glasen. Mästaren på Flygsfors som utförde Coquille-glasen heter annars Fritz Ek. Säkert bidrog även dennes konstnärliga formkänsla och tekniska skicklighet till att Kedelv kunde spela fritt med formerna i sina skapelser.
Ägaren till den här stora Coquille-skålen kan skatta sig lycklig över ett snyggt exemplar i absolut mint condition. Synnerligen välgjord och perfekt utförd i alla avseenden. Det var kul och intressant att se den in natura, att få hålla i den och känna de naturliga formerna med händerna. Bilderna blev rätt skapliga, trots enkel kompaktkamera och frånvaro av extrabelysning. Ljuset där jag ställde upp skålen föll ganska fint.
Nils/
Källor:
modernistglass.com
Klamar läns tidning/Nybro tidning
50-talskeramik.blogspot.se
borgmansantikt.wordpress.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar