GB35/Tre generationer design för SEA Glasbruk

ROCKET, vas 260 mm. Design Inge Samuelsson 1960-talet.
OFFICE, karaff och glas 140 mm. Design Rune Strand (1924-2000) 1980-talet.
DOUBLE, vas 370 mm. Design Liselotte Henriksen (1952-) 2007.

Rocket, Inge Samuelsson.

Trots nästan 50 år mellan lanseringen av Rocket och Double är alla tre glasföremålen från SEA väldigt lika i stil. Rena linjer och inga stora utsvävningar. Jag tror att det är ett koncept som sålt (och säljer) bra under årens lopp, alltsedan 1950-talet och fram till våra dagar. Dessutom, inte alltför dyr tillverkningsprocess. En tidlös design, kanske man kan säga? Den smälter väl in i den svenska designtraditionen med "Vackrare vardagsvara", god design i hög kvalitét till ett rimligt pris.

Office, Runde Strand.

Namnet SEA kom till genom att kombinera den första bokstaven i efternamnet på de tre ägarna, Inge Samuelsson - Sven Ernstsson - Tore Andersson. Glasproduktionen vid bruket hade funnits sedan 1953, då Ekeberga Glasbruk grundades på platsen strax utanför Kosta. Man gjorde mest råglas för ytterligare förädling av företaget Dekor- Etsning i Kosta. År 1956 togs Ekeberga glasbruk över av Samuelsson/Ernstsson/Andersson  och man startade upp ny tillverkning under namnet SEA.

Double, Liselotte Henriksen.

Sea glasbruk är idag ett varumärkesbolag i New Wave Group. Orrefors och Kosta-Boda är också varumärken i denna grupp. Produktionen vid SEA slutade 2007-2008, och i dag tillverkas allt glas under SEA-namnet i andra länder. Dessa tre glas är dock blåsta för hand vid SEA glasbruk utanför Kosta, före avvecklingen av produktionen 2007-2008.

GB34/Även i Finland blåstes det glas.

Finlands manuella glasindustri har gått samma öde till mötes som den svenska. Av de under 1950- och 60-talen så framgångsrika hantverksindustrierna finns idag väldigt lite kvar. Jag tror att ett av få bruk som finns kvar i Finland  är det i Ittala. Nyligen lade Ittala-koncernen ner bruket i Notsjö och flyttade all tillverkning därifrån till Ittala. Samtidigt drog man ner personalstyrkan kraftigt. Jag tror också att en stor del av Ittalas glas görs utomlands och maskinellt.

Ett annat bruk som under 1950- och 60-talen satsade på konstnärlig design var Riihimäen Lasi ca 10 mil norr om Helsingfors. Den manuella glastillverkningen där lades ner vid mitten av 1970-talet. En av Riihimäens designers som jag personligen tycker om är Aimo Okkolin. De här fyra vaserna bär dennes signatur.






Nr 1, 2 och 4 är  ur serien Nimipäivä (Namnsdag), och de första glasen i serien ritades 1959. Vas nr 3 är från Stromboli-serien, och årtal för designen är 1963 och framåt. Höjden på vaserna är 20 - 24 cm. Den här retro-designen av glas är väldigt populär idag, inte bara i samlarkretsar utan också bland yngre människor som inreder sina hem med glas från 1950-, -60 och 70-talen. Och min gissning är att det omsätts förhållandevis mycket pengar just på den här typen av begagnat glas. Man ser också att dagens designers av glas drar en del åt retro-hållet i sina former.

GB33/UNIK-OVANLIG SKÅL AV ASTA STRÖMBERG OCH RUNE STRAND

Jag tror att denna skål från Strömbergshyttan är unik, eller åtminstone tillverkad i mycket liten serie. Jag köpte den privat, men det verkar som den finns på bild i denna auktion efter Asta Strömberg, där flera unika glas såldes (du kan se skålen till höger i första bilden):http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=5121409

Den är signerad "Strömbergshyttan A.Strömberg R.Strand". Inget modellnummer (som anger att den är serietillverkad) finns. Liknande signering har en del andra unika alster av Asta Strömberg. Modellen dyker inte upp i mina kataloger, men jag har inga från mitten av 1960-talet. Så det kan möjligen vara en modell som tillverkats i serie, men i så fall utan det huggna mönstret. Att hugga mönstret i glaset med mejselverktyg, är inte bara svårt utan också ett stort och tidskrävande arbete. Ett faktum som också pekar på att just denna skål, med Rune Strands mönster, troligen gjorts i en mycket liten serie (eller ev är unik). Den kom förmodligen till vid mitten av 1960-talet, då Rune Strand arbetade vid bruket. Min bror arbetade som gravör vid Strömbergshyttan 1970-1977, och jobbade mycket med denna hugg/mejsel-teknik. Han säger att han ofta hade blodiga armbågar och var tvungen att gå omplåstrad på armarna efter arbetet.

Skålen är tjock och tung. Vikten är 5,2 kg! Bredd 260 mm, höjd 180 mm. En snygg och ren design, typisk för Asta Strömberg. Och ett mycket passande mönster av Rune Strand (på utsidan av skålen) med frostade konturer. En absolut förstklassig skål, både i design och tillverkningskvalitet som jag ser det. Den speciella huggtekniken är en uppfinning av Rune Strand under hans tid vid Strömbergshyttan 1963-1968, och jag har inte sett den på andra glaspjäser än Strömbergshyttans. Jag tror att de var ensamma om att tillverka glas med mönster i denna teknik.

GB32/Vaser av Anders Solfors för Strömbergshyttan - mitten av 1970-talet.

Två vaser från Strömbergshyttan och mitten av 1970-talet. Designade av Anders Solfors, vilken även tillverkat formarna för vaserna. Den första är 14,5 cm hög och 7,5 cm i kvadrat. Den andra är 16,5 cm hög och 12,5x8,5 cm i rektangelform. Formarna tillverkades i grafit och vaserna är fastblåsta i formen, slipade och sandblästrade. Dom fanns i några olika storlekar och modeller. Den första vasen har modellbeteckningen B1299.

Anders Solfors började vid Strömbergshyttan som gravörelev hos Rune Strand 1964-65. Efter militärtjänstgöring 1967-68 kom han in på Konstindustriskolan i Göteborg och gick där till 1972. Han blev erbjuden jobb på Strömbergshyttan efter utbildningen, men valde istället Hovmantorps Nya glasbruk där han både designade och graverade glas. 1974 fick han åter erbjudande att börja på Strömbergshyttan och antog det. Han designade, graverade och tillverkade grafitformar för tillverkningen. Solfors stannade där även ett tag efter att Orrefors tagit över driften 1976, men slutade innan bruket lades ner 1979 och ägnade sig åt andra konstarter några år. 1993 kom han åter till glaset då nystartade Studioglas Strömbergshyttan erbjöd samarbete. Den roligaste tiden  som yrkesverksam inom glaset enligt Solfors.

En vas av denna modell såldes nyligen på Tradera, med uppgift att Gunnar Nylund var designer. Jag tycker det är synd att dessa felaktiga uppgifter och myter om Strömbersghyttan sprids över internet. Jag förstår givetvis att det är lockande att försöka få ut mera för sina försålda varor, men är man inte säker på sin sak ska man i så fall skriva att det bara är vad man själv tror. I det här fallet är Anders Solfors odiskutabelt. Han har själv bekräftat att han både designat vaserna och tillverkat formarna för dom. Nylund hade också slutat designa för Strömbergshyttan när denna modell såg dagens ljus kring 1976-77. I katalogen från 1977 (utgiven precis efter Orrefors övertagande) har de sist designade vaserna nämligen nummer kring B1300 (alla modeller dessutom försedda med nya nummer enligt Orrefors system), så jag bedömer att de här modellerna av Solfors (varav en har modellnumret B1299 ingraverat) kom till alldeles före eller i samband med övertagandet 1976.

GB 31/B740 och B741 - Vaser i special-teknik av Gunnar Nylund, Strömbergshyttan 1955-56.

Två intressanta modeller av Gunnar Nylund, B740 och B741. Blåsta och handdrivna i en speciell teknik, vilket resulterar i mjuka bulor/ojämnheter över hela glasytan. Höjd 210 mm (B740) och 295 mm (B741). Jag har sett en annan vas liknande B740 men 350mm hög, i liknande teknik och signerad "Strömbergshyttan G Nylund 182A", i en antikaffär, troligen ett unikt experimentglas. Men dessa två vaser tillhörde ordinarie produktionen. Jag tror ändå att de är ganska ovanliga.

Nylund designade många glasmodeller under sin första period på Strömbergshyttan 1952-1956. Bl.a bortåt 200-300 modeller av vaser. Alla lanserades inte  under hans avtalstid fram till årsskiftet 1956-1957, utan även under  de följande åren som det ser ut. Denna slutsats drar jag av de dokument som sparats och som jag nyligen hittat bland materialet efter min far. Jag konstaterar också att vissa modeller de följande åren, designade av Asta Strömberg, var  utvecklingar på grundval av Nylunds glasmodeller. Hon gjorde ändringar, tog bort eller lade till detaljer, och förde formgivningen vidare, precis som med Gerda Strömbergs glas. Strömbergshyttan kunde göra så enligt avtalen tecknade tidigare med Gunnar Nylund, men man skulle också samråda med honom eller representant för hans firma, Gunnar Nylund AB, i så fall. Om Nylund skulle få provision för dessa förändrade modeller eller inte, statuerades dock inte i kontraktet. Men 1966-1967, då den överenskomna provisionstiden på 10 år efter kontraktets upphörande kom, ville Nylund kompenseras för de modeller som ändrats av Strömbergshyttan. En uppgörelse där Nylund kompenserades för detta gjordes 1967.

Som jag tolkar handlingarna, var Nylund inte engagerad som formgivare för Strömbergshyttan 1957-1966. Båda parter meddelade uppsägning av avtalet före utgången av år 1956 till 1957. I en anteckning från Strömbergshyttans advokat 1967 sägs också att Nylund inte var anställd efter 1956. Dessutom finns information i uppgörelsen 1967 vilken tyder på att det verkligen var så. Men från 1967 till några år in på 1970-talet ritade Gunnar Nylund glas för Strömbergshyttan igen, nu på frilansbasis. Det visar det sparade ritningsmaterialet. I den sparade mappen med ritningar och skisser av Gunnar Nylund som vi hittat efter min far, finns det heller inte något daterat mellan åren 1957 till 1966, vilket också styrker min fasta övertygelse att Nylund inte designade glas för Strömbergshyttan mellan dessa år. Om någon kan visa fakta som tyder på något annat, vill jag gärna se dom. Det är nämligen av stor vikt att glasrikets (och Strömbergshyttans) historia får vila på de fakta som finns och inte på lösa antaganden som saknar grund.

GB 30/En Strömberg-inspirerad vas av Nylund i Marino-serien.

Vas på kub/cylinder från Marino serien.
28cm hög.
Design: Gunnar Nylund för Strömbergshyttan i juni 1954.

Vasen finns inte på bild i min katalog från 1954 (saknar därför uppgift om modellnummer). Antagligen eftersom Marino-serien inte lanserades före 1955. Nylunds skiss från 1954 visar en vas på kub, men den jag visar här har en cylinder-liknande fot. Jag tror att den blev billigare att producera utan slipad kub i botten (den var säkerligen svår nog att tillverka ändå med sin rundslipade topp). Därför kanske ingenjör Erik Strömberg beslutade att ändra designen? Kontraktet med Nylund tillät nämligen Strömbergshyttan att göra sådana produktions-relaterade förändringar. Men det är vad jag tror, inte obestridliga fakta.





Designen är annars ganska klassiskt med vissa moderna linjer. Den böjda toppen och kub/cylinderformade foten är en förnyelse av Nylund. Annars fanns det liknande avsmalnande vaser på fot i olika versioner i sortimentet sedan tidigare. Till exempel B362 och B396 av Gerda Strömberg, samt B446, B488, B501 och B507 av Asta Strömberg. Så här det Nylund som har inspirerats av Gerda och Asta Strömberg och lagt till sina egna detaljer, inte tvärtom. Vilket kanske kan komma som en nyhet för en del? Jag har ju tidigare skrivit om det motsatta, då en del nya modeller togs fram efter 1957 med utgångspunkt från Nylund-designade alster, vilket också ledde till att en uppgörelse om utökad provision för Nylund kom till 1967.

GB 29/Mera glas från 1950-talet av Gunnar Nylund för Strömbergshyttan.

Vas och skål på klack med lime-grön kupa.
1950-talet, okända modellnummer.

De här modellerna på klack av Gunnar Nylund har en snygg, lime-grön underfångsfärg i kupan. Även den ihåliga klacken är blåst med underfång, här är det mörkt vinrött under klarglaset. Kuporna har driven kant medan klacken slipats av för att bli absolut plan. Vasen är 21 cm hög medan skålen är 13 cm.

Tre modeller av vaser med vinrött/ametist X66 underfång.
Ca 1956-57. B729 - 160 mm, B799 - 240 mm och B798 320 mm.

B729 med underfånget ända upp i mynningen.
B799 med klarglas i mynningen. Annars samma form.
Möjligtvis något vidare mynning på B799.

B798. Underfånget slutar en bit nedanför mynningen.

B929, här i 230mm längd
och med underfångsfärg X58.

Gunnar Nylunds 1950-talsdesign är djärv och sticker ut i jämförelse med Gerda Strömbergs klassiska 1930-och 40-talsformer. Asta Strömbergs tidigt designade glas, kring 1950 och före 1952-53 då Nylund engagerades, har också det de mera klassiska Strömberg-dragen. Men även en del tidiga Nylund-alster ansluter till Strömbergshyttans klassiska former. Gunnar Nylund är dock  modern i sitt formspråk och kommer ganska snart att förnya och påverka Strömbergshyttans glasformgivning på ett radikalt sätt.

Glaset med färgade underfång (i Italien benämnt sommerso, "inneslutet") blir populärt även i Sverige på 1950-talet och flera designers ansluter till trenden, däribland Gunnar Nylund. Personligen tycker jag att Nylunds glas med färgade underfång tillhör de bättre, med sina snygga, harmoniska och delvis originella former samt väl balanserade färger. Flera andra bruk tycker jag tar i för kraftigt med färgskalan, men Strömbergshyttan under Nylund lyckas få fram en del vackert dämpade och lågmälda underfångsfärger som passar hans former bra.

Även åren då Nylund verkar ha varit inaktiv på bruket(1957-66) bär en stark prägel av hans egna design och former som kommit fram med inspiration av hans nytänkande 1950-talsglas. Som det verkar levde Strömbergshyttan gott på de modeller som kom fram under Nylunds första period vid bruket 1952-56, och på inspiration av hans glas. Man hade nog också en hel del alster av honom som låg och väntade och inte lanserades förrän en tid efter 1957. Under 1960-talet kom det sedan fram förhållandvis lite nya modeller vid Strömbergshyttan, och det tror jag berodde på att man kunde leva ganska gott på det som designats under 1950-talet. Kring 1970 verkar återigen aktivitéten på formgivningen ha ökat och även Nylund kom med en hel del nytt från 1967 och en bit in på 1970-talet, fast nu på frilansande basis.