GB 12/Grön Sputnik B895 av Asta Strömberg design.

En lite längre Sputnik-vas från Strömbergshyttan (36 cm) än den i förra inlägget, signerad "Strömberg B 895" och med grönt underfång. Tror denna färgkod benämns x74. Här är proportionerna som dom ska vara med lite tjockare väggar som gör att underfångsfärgen inte "lyser ut" i vasens kanter. Sputnikarna har en vacker och harmonisk design. Asta Strömberg inspirerades av de ryska raketerna som sköt upp de första Sputnik-satelliterna 1957 när hon formgav denna vas vid slutet av 1950-talet. Som tidigare nämnts är denna modell B895 inte designad av Gunnar Nylund, vilket ofta felaktigt uppges, utan av Asta Strömberg.

GB 11/Sputnik, Asta Strömberg - Strömbergshyttan.

Den här vasen med modellbeteckningen B895 kallades "Sputnik" och formgavs av Asta Strömbergs vid Strömbergshyttan under slutet av 1950-talet. Här är den i en variant med brunt underfång och i 30 cm längd. Vasen tillverkades i flera längder och både i rent klar, blåtonad Strömberg-kristall samt med färgade underfång. I Italien döptes den här tekniken med färgat underfång till "Sommerso", vilket jag tror betyder "nedsänkt" eller "insänkt". Färgen är alltså insänkt eller nedsänkt i den klara kristallen.

Ofta stöter man på uppgifter om att den här speciella Sputnik-modellen formgavs av Gunnar Nylund, men det är felaktigt. Jag har även sett att Gerda Strömberg uppges som formgivare ibland. Men det är alltså Asta Strömberg som formgett Sputnikarna och ingen annan. Den är ritad ungefär vid slutet av 1950-talet av modellbeteckningen B895 att döma.

Asta Strömberg började rita glas redan innan Gunnar Nylund kom till Strömbergshyttan 1952, och förnyade då sortimentet som Gerda Strömberg grundlagt under 1930- och 40-talen för bruket. Asta fortsatte sedan att rita modeller ända fram till mitten av 1970-talet, då Orrefors övertog ledningen och ägandet för Strömbergshyttan. Det kan ibland vara svårta att fastställa formgivarskapet för Strömbergshyttans glas då det sällan signerades med namn på formgivaren, utan mestadels bara med modellbeteckningen. En del modeller finns dock dokumenterade vad gäller formgivarskap, både med ritningar och angivelser på katalogbilder.

En annan modell som jag tror är av Asta Strömbergs formgivning är vasen B 936. Den brukar annars, precis som Sputnikarna, tillskrivas Gunnar Nylund. Vad jag grundar denna tro på är proportionernas likhet med Sputnikarna. Förhållandet med höjden för innerbottnens slut är samma för dessa båda modeller, ungefär 1/3 - 1/4 av vasens hela längd från ytterbottnen. B936 är bara bredare och har en oval form mot B895 som har en helt rund form. Annars lika i formspråk och proportioner.

Vad jag kan förstå av den här vasen så kan den vara av tillverkning före 1970-talet, och kanske ett prov? I katalogen från 1972 finns den i tre längder, 145mm, 270mm och 360mm. Jag har dock själv stått och värmt in sådanan här vaser åt mästaren Arne Abrahamsson vid mitten av 1970-talet i ännu längre storlek (42 cm). Förmodligen tillverkades den i andra storlekar (t.ex 30cm som här) vid slutet av 1950-talet eller under 1960-talet. Jag tror även att den bruna underfångsfärgen var mera populär och vanlig under 1950/60-talen än under 1970-talet.

Efter att Orrefors, som köpt Strömbergshyttan 1976, lade ner driften vid bruket 1979, fortsatte Sputnik B895, samt 114 andra av Strömbergshyttans modeller, att tillverkas vid Orrefors glasbruk. Uppgiften kommer från boken LINDEFORS - STRÖMBERGSHYTTAN 1876 - 1979, framtagen genom studiecirklar i ABF/Svenska Fabriksarbetareförbundet där man studerat Orrefors katalog från 1979 och hittat Strömbergshyttans modeller i den. Vissa även av Gerda Strömbergs formgivning 1930/40-tal och i Orrefors katalog presenterade som nyheter.

Nils/

GB 10/Gunnar Cyrén var formgivare för Strömbergshyttan vid slutet av 1970-talet!

Här kommer några glas från Strömbergshyttan, designade av Gunnar Cyrén vid slutet av 1970-talet. Det är en servis som heter Allmoge och kommer från tiden efter att Orrefors köpte bruket 1976 i ett försök att förnya utbudet. Efter ett tag ansåg dock Orrefors den blåtonade Strömbergs-kristallen som osäljbar, och började därför producera denna servis i en rökgrå nyans. Vilken som sålde bäst, den blåtonade klarkristallen eller den rökfärgade, vet jag inte? Vad man föredrar har säkert att göra med hur miljön i matsalen ser ut, kan jag tänka mig? Personligen gillar jag det svagt blåtonade glaset från Strömbergshyttan, mest därför att jag tycker formerna i glaset återges bättre för ögat än med en helt neutral/ofärgad kristall.




Designer till Allmoge är alltså Gunnar Cyrén, som var formgivare för Orrefors vid den tiden. Man ville modernisera Strömbergshyttans sortiment, särskilt det äldre servisglaset som i många stycken var ritade av Gerda Strömberg redan på 1930- och 40-talen. Cyréns Nobel-servis från Orrefors, påminner i grundformen om dessa Allmoge-glas ritade för Strömbergshyttan. I serien finns också selterglas, skålar och en ljuslykta. En annan servis som Gunnar Cyrén ritade för Strömbergshyttan är "Herrgård", vilken också fortsatte produceras på Orrefors efter att man lagt ner Strömbergshyttan 1979. Om man fortsatte produktionen av Allmoge vid Orrefors har jag dock inga uppgifter om.

Man introducerade också en ny dekal för Strömbergshyttan (en typisk 70-talsprodukt som jag ser), och i botten av glasen signerade man med ett S. Jag tror inte så mycket glas av Allmoge-servisen kom ut på marknaden innan Strömbergshyttan lades ner 1979. Vad jag förstått så verkar de i alla fall vara lite mera eftertraktade. Och det faktum att det är Gunnar Cyrén som formgivit serien, gör den säkerligen inte mindre värd.

GB 9/Josef Schott - Smålandshyttan.

                                  

                                                                                    




Smålandshyttan (1947 - 1976) var ett litet glasbruk strax norr om Johansfors vid Broakulla i Emmaboda kommun. Designer vid bruket under många år var Josef Schott, född 1915 i Marienbad (nuvarande Tjeckien). Schott utbildade sig vid konstskolor i Salzburg samt Berlin och efter andra världskriget flyttade han till Sverige där han först arbetade som smyckestillverkare. Senare flyttade han till Norge men återvände till Sverige 1955 och blev formgivare vid Smålandshyttan.

Han ritade många modeller för bruket, bl.a flera vaser med färgat underfång och reliefmönster i typisk "Schott-stil" som inte går att ta miste på. Men han tog även fram en del såna vaser i klarglas. Dom formblåstes och efterberabetades med sprängning och och kantslipning. Jag har även sett flera släta vaser med färgat underfång (även i drivteknik) som tillskrivits Josef Schott på Smålandshyttan.

Han sysslade även med måleri och skulptur och var bildlärare i Nybro. Schott avled 2009 vid 94 års ålder.

GB 8/En retro rad...

Några färgglada retrovaser! Enkel, snygg design utan några utsvävningar. Billigt, massproducerat och simpelt 1960-70-tal. Något dagens manuella glastillverkare kan lära av?





Från vänster: Grön Bergdala (kanske Borgarp el Jordahn?). Gul troligen Smålandshyttan (Schott?). Orange Lindshammar (Ander). 3 st röda Åseda (Borgström). Orange Bergdala (Borgarp el Jordahn?), Ljusblå Åseda (Borgström el Frisk?). Sist, orangeröd Bergdala (Borgarp el Jordahn?).

Att jag skriver Borgarp el Jordahn på Bergdalavaserna beror på att Bergdala glasbruk köpte Elmes formar 1970, när det glasbruket lades ner. Carl-Olof Borgarp och Kjell Jordahn var formgivare på Elme under 1960-talet, men även Lindshammars Gunnar Ander har ritat glas för Elme, så det skulle ju även kunna vara hans design?

Jag upplever den här rena, svenska retrodesignen som ganska populär bland den yngre generationen idag. Och nog tittar även dagens unga designers åt det hållet? T.ex Jonas Wagell i sin Trio vases, tillverkade i Kina. Säljs för ett par hundralapper på Designhouse Stockholm. Skulle vi inte kunna tillverka sånt här med ganska enkel manuell teknik här hemma i Sverige istället? Och till ett pris som inte bör skilja sig speciellt mycket från de Kina-producerade?


Nils/

GSB 7/Rädda Bergdala!



Bergdala 1960-tal (av etiketten att döma). Troligen "hyttdesign".

                                     

Som en del säkert känner till så gick Bergdala Studioglas i konkurs i slutet av förra året. Entusiaster har därför startat en blogg och en fond för att rädda glastillverkningen i den lilla byn strax nordost om Hovmantorp i Lessebo kommun. Man vill även ha idéer på hur Bergdala kan utvecklas i framtiden.

Manuell glastillverkning som det fortfarande är fråga om här, är idag ingen luckrativ verksamhet, och frågan är om det varit det sedan det maskintillverkade glaset kom in i bilden kring 1970? Grunden för de flesta, bruks- och servisglaset, försvann i snabb takt till lågpriskonkurenter med maskintillverkning som specialitét. Många glasbruk lades ner och mängder med jobb försvann under 1970-talets krisår. Den utvecklingen har fortsatt med neddragningar och nedläggningar som följd.

Av Orrefors-Kosta/Bodas stora koncern återstår idag t.ex bara bruket i Kosta, där under 100 anställda finns kvar efter neddragningarna förra året, då både Åfors glasbruk och anrika Orrefors gick i graven. Som jämförelse kan nämnas att bara vid lilla Bergdala arbetade som mest 120 personer en gång i tiden. Vid numera nedlagda Strömbergshyttan ungefär lika många under 1950- och 60-talet. Och vid de båda bruken i Orrefors och Flygsfors (som bara ligger 2km från varandra) arbetade 280 resp 240 personer vid samma tid, alltså hela 520 personer bara där! På den tiden gick man raka vägen till hyttan eller efterbearbetningen, när man slutat grundskolan. Alla fick jobb och framtiden blomstrade för glaset. Men idag är krisen större än någonsin. Inte fler än vad som jobbade på Bergdala och Strömbergshyttan tillsammans under storhetstiden, jobbar idag totalt inom glasriket i sydöstra Småland. Flera tusen jobb har försvunnit från 1970-talet och tills idag. 

Bergdala 1970-tal. Formen köptes från
Elme glasbruk som lagts ner. Höjd 19cm.
Design: Troligen Carl-Olof Borgart eller Kjell
Jordahn.



Bergdala troligen 1970-tal. Höjd: 18cm.
Okänd design.



Bergdala 1970-tal (av etiketten att
döma). Höjd: 29,5cm. Okänd design.

Den legendariske Elving Konradsson som var delägare (och ofta arbetande chef) vid Bergdala från 1970 till 1984, sade vid en intervju 1983 följande:
"Det är de korta serierna - unikum - den småländska glasindustrin ska göra för att hävda sig." Och visst har man slagit in på den linjen i t.ex Bergdala fram till nu. Men inte heller det tycks fungera. Så vad göra i framtiden? Ja frågorna är många och svaren svåra att ge, men kanske kan man hitta sätt att rädda glastillverkningen i Bergdala (och på flera ställen) om man slår sina kloka huvuden ihop och försöker komma framåt? Att ge upp är det inte tal om än. Du kan hjälpa till genom att skänka pengar till fonden som startats i  Sparbanken Eken AB Långasjö, Bankgiro:138-8255.

Nils/
 

GB 6/NYLUND-SKÅL FRÅN STRÖMBERGSHYTTAN I SPECIALTEKNIK!

Jag hittade en glaspjäs på modernistglass.com som är av samma modell som en skål jag själv har:

http://www.modernistglass.com/glasspieces/view/1998/interesting-art-glass-bowl

De undrade där vad det handlade om, och vem som låg bakom (trots signeringen "GN 39 SH"). Attribueringen är klar, Gunnar Nylund Strömbergshyttan, men nr 39 är nog bara ett provnummer. Min skål är dock inte signerad men har Strömberghyttans klistermärke. Jag fick skålen av min far och den gjordes (som det verkar) i samma grundteknik som de berömda Coquille-glasen från Flygsfors av Paul Kedelv. Det vill säga att man inte blåser luft i glaset utan arbetar från en massiv glaskula som beläggs med flera lager av glas, i Coquille-glasen flera färglager mellan de klara glaslagren.

Coquille-tekniken i korthet (hämtat från precisensåns forumtrådar):




1. Först fångades det an klart glas som formades till en massiv kula, det blåstas alltså aldrig in någon luft.
2. Därefter lades två lager emaljglas på toppen.
3. Ett lager tunt klarglas fångades an över hela kulan som därefter värmdes upp så den blev formbar igen.
4. Med en träbit (kallades "Povis" vid Reijmyre) trycktes en fördjupning i glaskulan.
5. Sedan värmdes kulan upp igen och fick sin slutliga form som t.ex. en vas, skål eller askfat.

I denna Nylund-pjäs finns inga färgade mellanlager, men ett mönster av pulvermaterial i någon form, som jag inte tror är silver men något annat. Kanske vanlig glassand som tar tid att smälta och därmed behåller sitt korniga utseende under den korta tid glaset bearbetas innan kylningen? Jag tror att man rullat en annan glaskula i sandpulvret och därefter format kulan till en blomform (som i detta mönster), och därefter drivit den på toppen av den första glaskulan. Över har sedan ytterligare ett glasskikt fångats an. Då blir mönstret som här i två skikt och det ser ut som kanterna i mönstret vikts om. Det måste vara något sådant, annars blir det svårt att få de två lagrena att exakt matcha varandra.
När glaset formas till sitt slutliga uttryck trycker man en träbit i den övre delen av glaskulan, så att en skål/vas-liknande fördjupning bildas. Då kan man också låta glaset falla ut i naturliga former, eller med olika verktyg/metoder dra ut till önskad form, med flera invärmningar.

En ritning från 1950-talet, som jag tycker stämmer med dessa glas finns bevarad efter Gunnar Nylund vid Strömbergshyttan.  Den har flera olika modeller och serien är döpt till "Cumulus" (kanske en passande tilel med tanke på mönsterformen). Nummerserie 471 till 479 kan vara rena arbetsbeteckningar och förmodligen ingen modell för katalogerna? Jag vet inte om denna serie kom i produktion? Jag saknar kataloger från Nylunds mest aktiva period och hoppas kunna komplettera med dessa så småningom. Till dess får jag låta det vara osagt. Testserier kommer naturligtvis också ut på marknaden ibland, idag säljer t.ex Orrefors-Kosta/Boda mycket av deras provglas (även modeller som inte kommer i serieproduktion) i deras glastbutik vid Strömbergshyttan varje år.

Jag vill minnas att min far, Putte Bergqvist, vid något tillfälle nämnde att han och Gunnar Nylund experimenterat fram glas i en speciell teknik, och som han inte sparat något av, men som han av en händelse fick se en bit av hos grannen (vilken kommit över det på en auktion). Han köpte då glasbiten av honom och kanske är det just den jag visar nu och vars namne gjort ägarna till modernistglass.com så konfunderade? Här har dom i alla fall ett försök till förklaring av deras "mysterium", och jag har mejlat dom om detta. Storleken på mitt glas motsvarar dock inte proportionerna för pjäsen på modernistglass.com och dessa två överensstämmer inte heller med storlekarna på modellerna i ritningen. Min skål har följande mått:
Höjd: 9cm
Bredd: 16cm
Längd: 23cm
Men glasmodellen är designad av Gunnar Nylund på Strömbergshyttan under 1950-talet, det är i alla fall klart som kristall!
Därmed önskar jag de som läser detta ett Gott Nytt År!
Nils /