GB 10/Gunnar Cyrén var formgivare för Strömbergshyttan vid slutet av 1970-talet!

Här kommer några glas från Strömbergshyttan, designade av Gunnar Cyrén vid slutet av 1970-talet. Det är en servis som heter Allmoge och kommer från tiden efter att Orrefors köpte bruket 1976 i ett försök att förnya utbudet. Efter ett tag ansåg dock Orrefors den blåtonade Strömbergs-kristallen som osäljbar, och började därför producera denna servis i en rökgrå nyans. Vilken som sålde bäst, den blåtonade klarkristallen eller den rökfärgade, vet jag inte? Vad man föredrar har säkert att göra med hur miljön i matsalen ser ut, kan jag tänka mig? Personligen gillar jag det svagt blåtonade glaset från Strömbergshyttan, mest därför att jag tycker formerna i glaset återges bättre för ögat än med en helt neutral/ofärgad kristall.




Designer till Allmoge är alltså Gunnar Cyrén, som var formgivare för Orrefors vid den tiden. Man ville modernisera Strömbergshyttans sortiment, särskilt det äldre servisglaset som i många stycken var ritade av Gerda Strömberg redan på 1930- och 40-talen. Cyréns Nobel-servis från Orrefors, påminner i grundformen om dessa Allmoge-glas ritade för Strömbergshyttan. I serien finns också selterglas, skålar och en ljuslykta. En annan servis som Gunnar Cyrén ritade för Strömbergshyttan är "Herrgård", vilken också fortsatte produceras på Orrefors efter att man lagt ner Strömbergshyttan 1979. Om man fortsatte produktionen av Allmoge vid Orrefors har jag dock inga uppgifter om.

Man introducerade också en ny dekal för Strömbergshyttan (en typisk 70-talsprodukt som jag ser), och i botten av glasen signerade man med ett S. Jag tror inte så mycket glas av Allmoge-servisen kom ut på marknaden innan Strömbergshyttan lades ner 1979. Vad jag förstått så verkar de i alla fall vara lite mera eftertraktade. Och det faktum att det är Gunnar Cyrén som formgivit serien, gör den säkerligen inte mindre värd.

GB 9/Josef Schott - Smålandshyttan.

                                  

                                                                                    




Smålandshyttan (1947 - 1976) var ett litet glasbruk strax norr om Johansfors vid Broakulla i Emmaboda kommun. Designer vid bruket under många år var Josef Schott, född 1915 i Marienbad (nuvarande Tjeckien). Schott utbildade sig vid konstskolor i Salzburg samt Berlin och efter andra världskriget flyttade han till Sverige där han först arbetade som smyckestillverkare. Senare flyttade han till Norge men återvände till Sverige 1955 och blev formgivare vid Smålandshyttan.

Han ritade många modeller för bruket, bl.a flera vaser med färgat underfång och reliefmönster i typisk "Schott-stil" som inte går att ta miste på. Men han tog även fram en del såna vaser i klarglas. Dom formblåstes och efterberabetades med sprängning och och kantslipning. Jag har även sett flera släta vaser med färgat underfång (även i drivteknik) som tillskrivits Josef Schott på Smålandshyttan.

Han sysslade även med måleri och skulptur och var bildlärare i Nybro. Schott avled 2009 vid 94 års ålder.

GB 8/En retro rad...

Några färgglada retrovaser! Enkel, snygg design utan några utsvävningar. Billigt, massproducerat och simpelt 1960-70-tal. Något dagens manuella glastillverkare kan lära av?





Från vänster: Grön Bergdala (kanske Borgarp el Jordahn?). Gul troligen Smålandshyttan (Schott?). Orange Lindshammar (Ander). 3 st röda Åseda (Borgström). Orange Bergdala (Borgarp el Jordahn?), Ljusblå Åseda (Borgström el Frisk?). Sist, orangeröd Bergdala (Borgarp el Jordahn?).

Att jag skriver Borgarp el Jordahn på Bergdalavaserna beror på att Bergdala glasbruk köpte Elmes formar 1970, när det glasbruket lades ner. Carl-Olof Borgarp och Kjell Jordahn var formgivare på Elme under 1960-talet, men även Lindshammars Gunnar Ander har ritat glas för Elme, så det skulle ju även kunna vara hans design?

Jag upplever den här rena, svenska retrodesignen som ganska populär bland den yngre generationen idag. Och nog tittar även dagens unga designers åt det hållet? T.ex Jonas Wagell i sin Trio vases, tillverkade i Kina. Säljs för ett par hundralapper på Designhouse Stockholm. Skulle vi inte kunna tillverka sånt här med ganska enkel manuell teknik här hemma i Sverige istället? Och till ett pris som inte bör skilja sig speciellt mycket från de Kina-producerade?


Nils/

GSB 7/Rädda Bergdala!



Bergdala 1960-tal (av etiketten att döma). Troligen "hyttdesign".

                                     

Som en del säkert känner till så gick Bergdala Studioglas i konkurs i slutet av förra året. Entusiaster har därför startat en blogg och en fond för att rädda glastillverkningen i den lilla byn strax nordost om Hovmantorp i Lessebo kommun. Man vill även ha idéer på hur Bergdala kan utvecklas i framtiden.

Manuell glastillverkning som det fortfarande är fråga om här, är idag ingen luckrativ verksamhet, och frågan är om det varit det sedan det maskintillverkade glaset kom in i bilden kring 1970? Grunden för de flesta, bruks- och servisglaset, försvann i snabb takt till lågpriskonkurenter med maskintillverkning som specialitét. Många glasbruk lades ner och mängder med jobb försvann under 1970-talets krisår. Den utvecklingen har fortsatt med neddragningar och nedläggningar som följd.

Av Orrefors-Kosta/Bodas stora koncern återstår idag t.ex bara bruket i Kosta, där under 100 anställda finns kvar efter neddragningarna förra året, då både Åfors glasbruk och anrika Orrefors gick i graven. Som jämförelse kan nämnas att bara vid lilla Bergdala arbetade som mest 120 personer en gång i tiden. Vid numera nedlagda Strömbergshyttan ungefär lika många under 1950- och 60-talet. Och vid de båda bruken i Orrefors och Flygsfors (som bara ligger 2km från varandra) arbetade 280 resp 240 personer vid samma tid, alltså hela 520 personer bara där! På den tiden gick man raka vägen till hyttan eller efterbearbetningen, när man slutat grundskolan. Alla fick jobb och framtiden blomstrade för glaset. Men idag är krisen större än någonsin. Inte fler än vad som jobbade på Bergdala och Strömbergshyttan tillsammans under storhetstiden, jobbar idag totalt inom glasriket i sydöstra Småland. Flera tusen jobb har försvunnit från 1970-talet och tills idag. 

Bergdala 1970-tal. Formen köptes från
Elme glasbruk som lagts ner. Höjd 19cm.
Design: Troligen Carl-Olof Borgart eller Kjell
Jordahn.



Bergdala troligen 1970-tal. Höjd: 18cm.
Okänd design.



Bergdala 1970-tal (av etiketten att
döma). Höjd: 29,5cm. Okänd design.

Den legendariske Elving Konradsson som var delägare (och ofta arbetande chef) vid Bergdala från 1970 till 1984, sade vid en intervju 1983 följande:
"Det är de korta serierna - unikum - den småländska glasindustrin ska göra för att hävda sig." Och visst har man slagit in på den linjen i t.ex Bergdala fram till nu. Men inte heller det tycks fungera. Så vad göra i framtiden? Ja frågorna är många och svaren svåra att ge, men kanske kan man hitta sätt att rädda glastillverkningen i Bergdala (och på flera ställen) om man slår sina kloka huvuden ihop och försöker komma framåt? Att ge upp är det inte tal om än. Du kan hjälpa till genom att skänka pengar till fonden som startats i  Sparbanken Eken AB Långasjö, Bankgiro:138-8255.

Nils/
 

GB 6/NYLUND-SKÅL FRÅN STRÖMBERGSHYTTAN I SPECIALTEKNIK!

Jag hittade en glaspjäs på modernistglass.com som är av samma modell som en skål jag själv har:

http://www.modernistglass.com/glasspieces/view/1998/interesting-art-glass-bowl

De undrade där vad det handlade om, och vem som låg bakom (trots signeringen "GN 39 SH"). Attribueringen är klar, Gunnar Nylund Strömbergshyttan, men nr 39 är nog bara ett provnummer. Min skål är dock inte signerad men har Strömberghyttans klistermärke. Jag fick skålen av min far och den gjordes (som det verkar) i samma grundteknik som de berömda Coquille-glasen från Flygsfors av Paul Kedelv. Det vill säga att man inte blåser luft i glaset utan arbetar från en massiv glaskula som beläggs med flera lager av glas, i Coquille-glasen flera färglager mellan de klara glaslagren.

Coquille-tekniken i korthet (hämtat från precisensåns forumtrådar):




1. Först fångades det an klart glas som formades till en massiv kula, det blåstas alltså aldrig in någon luft.
2. Därefter lades två lager emaljglas på toppen.
3. Ett lager tunt klarglas fångades an över hela kulan som därefter värmdes upp så den blev formbar igen.
4. Med en träbit (kallades "Povis" vid Reijmyre) trycktes en fördjupning i glaskulan.
5. Sedan värmdes kulan upp igen och fick sin slutliga form som t.ex. en vas, skål eller askfat.

I denna Nylund-pjäs finns inga färgade mellanlager, men ett mönster av pulvermaterial i någon form, som jag inte tror är silver men något annat. Kanske vanlig glassand som tar tid att smälta och därmed behåller sitt korniga utseende under den korta tid glaset bearbetas innan kylningen? Jag tror att man rullat en annan glaskula i sandpulvret och därefter format kulan till en blomform (som i detta mönster), och därefter drivit den på toppen av den första glaskulan. Över har sedan ytterligare ett glasskikt fångats an. Då blir mönstret som här i två skikt och det ser ut som kanterna i mönstret vikts om. Det måste vara något sådant, annars blir det svårt att få de två lagrena att exakt matcha varandra.
När glaset formas till sitt slutliga uttryck trycker man en träbit i den övre delen av glaskulan, så att en skål/vas-liknande fördjupning bildas. Då kan man också låta glaset falla ut i naturliga former, eller med olika verktyg/metoder dra ut till önskad form, med flera invärmningar.

En ritning från 1950-talet, som jag tycker stämmer med dessa glas finns bevarad efter Gunnar Nylund vid Strömbergshyttan.  Den har flera olika modeller och serien är döpt till "Cumulus" (kanske en passande tilel med tanke på mönsterformen). Nummerserie 471 till 479 kan vara rena arbetsbeteckningar och förmodligen ingen modell för katalogerna? Jag vet inte om denna serie kom i produktion? Jag saknar kataloger från Nylunds mest aktiva period och hoppas kunna komplettera med dessa så småningom. Till dess får jag låta det vara osagt. Testserier kommer naturligtvis också ut på marknaden ibland, idag säljer t.ex Orrefors-Kosta/Boda mycket av deras provglas (även modeller som inte kommer i serieproduktion) i deras glastbutik vid Strömbergshyttan varje år.

Jag vill minnas att min far, Putte Bergqvist, vid något tillfälle nämnde att han och Gunnar Nylund experimenterat fram glas i en speciell teknik, och som han inte sparat något av, men som han av en händelse fick se en bit av hos grannen (vilken kommit över det på en auktion). Han köpte då glasbiten av honom och kanske är det just den jag visar nu och vars namne gjort ägarna till modernistglass.com så konfunderade? Här har dom i alla fall ett försök till förklaring av deras "mysterium", och jag har mejlat dom om detta. Storleken på mitt glas motsvarar dock inte proportionerna för pjäsen på modernistglass.com och dessa två överensstämmer inte heller med storlekarna på modellerna i ritningen. Min skål har följande mått:
Höjd: 9cm
Bredd: 16cm
Längd: 23cm
Men glasmodellen är designad av Gunnar Nylund på Strömbergshyttan under 1950-talet, det är i alla fall klart som kristall!
Därmed önskar jag de som läser detta ett Gott Nytt År!
Nils /

GB 5/Askfat - fingerskålar från Strömbergshyttan.



Formblåst askfat/fingerskål från Strömbergshyttan. Graverat hästpolomotiv i botten.

Dessa två askfat/skålar har samma form men olika tjocklek. Om det finns två olika modeller av samma form vet jag inte, men annars kan det vara så enkelt att blåsaren fångade an för lite/alt för mycket glas när skålen tillverkades, och att man ändå sparade den för tunna/för tjocka till sekundaförsäljning. Samma form har jag hittat i modellnummer H57 i en katalog från Strömbergshyttan daterad 1972, ett askfat som är 10cm enligt uppgift och som verkar vara mera likt det tjockare fatet i glastjocklek. Dessa fat är dock 14,5cm långa. Höjden är 3,5cm. Personligen tycker jag att den tunnare modellen passar bättre med gravyren.

Vem som är formgivare vet jag inte. Det kan vara Asta Strömberg eller Gunnar Nylund. Möjligen Anders Solfors vad gäller gravyren? I en katalog daterad augusti 1954 har jag dock hittat en assiett med gravyr i samma stil, modellnummer A22 och gravyrnummer C477. Min far Putte Bergqvist, som var hyttmästare på Strömbergshyttan från slutet av 1940-talet till nedläggningen 1979, har skrivit GN (Gunnar Nylund) vid denna modell i katalogen. Han bör rimligtvis ha suttit inne med förstahandsinformation om vem som formgivit vad under den tid han arbetade där. Men jag tycker ändå att hästpolomotiven är lite modernare än Nylunds mjuka 50-talslinjer.





Assiett med gravyr i katalog från augusti 1954. Modellen
tillskriven Gunnar Nylund enligt min far Putte Bergqvist

Under krisåren i mitten av 1970-talet (efter branden 1973 men före konkursen 1976) sålde Strömbergshyttan mycket glas till en amerikansk köpman och grossist av argentinsk börd, Julio Tanjeloff, som man såg som räddningen för bruket som var på obestånd (men som höll inne med betalningarna och även gödslade den amerikanska marknaden med sämre sekundaglas, och därför förvärrade situationen). Hästpolo är nationalsport i Argentina och kanske togs dessa gravyrer fram speciellt för affärerna med mr Tanjeloff som härstammade från Argentina?

En anekdot i sammanhanget är hur föreståndaren för sekundaförsäljningen på Strömbergshyttan, Holger Lindberg (allmänt kallad Lill-Holger), med varnande ironi kallade den "räddande" argentinaren för mr Tack och lov. Hela sekundalagret försvann i ett nafs till USA men betalningen uteblev och Asta Strömberg fick anlita advokater och resa till USA och förhandla för att försöka få ut något över huvud taget. Hur det gick med detta är nog svårt att ha en säker uppfattning om, men att det bidrog starkt till konkursen 1976 är nog ett faktum som är svårt att förneka. Likviditéten och värdet i företaget AB Strömbergshyttan urholkades i grunden när hela lagret försvann och betalningarna uteblev.

Ytterligare två askfat/skålar från Strömbergshyttan är de här formblåsta med mönster i botten, vilket förmodligen tillkommit direkt i formen.


Askfat/fingerskål från Strömbergshyttan. Formblåst med bottenmönster.

Möjligen kan det vara fråga om grafitformar, vilket också skulle tyda på att det är 1970-talsdesign? Det skulle också kunna vara så att de blåsts i träform för att sen direkt stämplas i botten mot ett planmönster i grafit? Jag arbetade själv korta perioder i hyttan på Strömbergshyttan vid mitten av 1970-talet men kommer inte ihåg vilka modeller som gjordes då eller hur allting kom till. Vet bara att grafitformar förekom och att det nog vore ganska svårt för formmakaren att tälja ut såna mönster i botten på en fast träform. Jag jobbade mest i servisverkstaden med Hilbert Karlsson och Jackie Thäck och värmde även  in åt Arne Abrahamsson i drivverkstaden. Blåsing av vaser, skålar och fat i fast form gjordes mest i de andra verkstäderna.

Samma form på skålarna/askfaten förekommer på skisser och ritningar av Gunnar Nylund. Formen finns på en skiss från 1950-talet och en liknande form med ett annat bottenmönster finns på en ritning av Gunnar Nylund daterad 1970. Jag håller därför på att det lutar åt design Gunnar Nylund, men kan givetvis inte vara säker. Man inspirerades ju av varandra i formgivningen och det skulle även kunna vara Asta Strömberg eller Anders Solfors. Jag får forska vidare och se om jag kan komma fram till en mera säker attribuering vad gäller de här faten.

Ritning Gunnar Nylund, 1950-tal.

Ritning signerad "Gunnar N. ritning 1970".

  

GB 4/ÄVEN I ALVESTA BLÅSTES DET GLAS!

             


Alvesta Glasbruk tillhör inte de mest kända eller omtalade i det småländska glasriket. Men även där kunde man blåsa glas. I höstas hölls en utställning på Kulturparken Småland (Glasmuséet) där en ung kille börjat samla glas från just Alvesta och även börjat forska i historien kring bruket, vem som formgivit vad etc. Såna initiativ är väl värda att uppmärksammas. Hittade själv ett glas från Alvesta, etikettmärkt och snyggt på en loppis. "Hela" 40 kr fick jag betala för den vasen med fot och ben i klarglas och långsmal kupa i gulbrungrönaktig färg (svårt att beskriva exakt i ord). Bilden blev bättre i svartvitt (jag gillar ju svartvitt vid annan fotografering) så den fick bli så här. Ska försöka skaffa mig en ljusbox hos Photax i Nybro för att fotografera glas i framöver är det tänkt, men glas kan göra sig även i miljö tycker jag. Kjell Andersson, som jag skrev om i förra bloggposten, tog fina bilder på glas som han ställde ut i naturen t.ex.

För att återgå till Alvesta så verkar det inte finnas mycket dokumenterat om glasbruket där, men det startades 1933 och driften upphörde 1977. Något hum om hur många som arbetade där har jag inte, bruket finns inte med i Glasbruksföreningens jubiléumsbok 1962, den bok som annars har uppgifter om antalet anställda vid glasbruken som var medlemmar i föreningen vid den tiden. Alvesta-bruket var tydligen inte medlemmar i den. Googlar man på Alvesta glasbruk får man heller inte fram mycket skrivet om själva bruket, däremot bilder på en del glas som man tillverkade. Hittade även en film på youtube från de sista dagarna vi glasbruket 1977. Om du läser detta och har något att bidra med så skulle det vara intressant att få ta del av det för att sedan kunna vidarebefordra till Fredrik i Alvesta.

Ha det fint!
Nils/