GB 51/EN VAS MED LÅNG TILLVERKNINGSHISTORIA

Äntligen något nytt att visa. Ett bra tag sen sist. Mycket övertid på jobbet och andra projekt har gått före glasbloggandet. Men allt behöver inte ske så snabbt här i världen (precis som processen med att ta fram den vas jag visar i denna post). Saker och ting får ta sin tid helt enkelt.

Den här vasen började tillverkas ca 1919. Den blev inte färdig förrän 2010.

Visar här en vas som har en lång historia. När min farfar (graalteknikens uppfinnare och formgivare till ett stort antal av de tidiga graalglasen enligt Orrefors arkiv), Knut Bergqvist, 1928-29 flyttade från Orrefors till Lindefors (senare Strömbergshyttan) så tog han med sig ett antal graalämnen som han tillverkat. Några av dom var etsade med mönster och en del blev så småningom till färdiga graaglas vid Strömbergshyttan. Men detta inte förrän tiden löpt ut enligt kontraktet som Knut fick skriva på vid sin anställnings upphörande vid Orrefors, om att inte tillverka några graalglas under en viss tidsperiod. Även Vicke Lindstrand fick skriva på ett liknande kontrakt om att inte formge glas under en 10-årsperiod efter det han slutat sin anställning vid Orrefors 1940. En del av graalglasen som Knut färdigställde vid Strömbergshyttan, från ämnen tillverkade vid Orrefors, sprack dock vid avkylningen eftersom Orrefors kristall i ämnet inte passade att överdras med Strömbergshyttans kristall vid slutförandet. Det blev för stora spänningar i glaset.

Ämnet som Knut tog med från Orrefors till Lindefors 1928-29.

Min far Putte fick tre av de graalämnen som hade etsade mönster från Orrefors, och ett av dessa fick jag i arv. Färgerna i underfånget och det inetsade mönstret i överfånget är identiska med färgerna i ett graalglas från Agnes Hellners samling men som istället dekorerats med pilar och bågar samt fåglar, katalognummer 56 (i Orrefors arkiv graal no 821), komponerat av Edward Hald, mönsteretsat av Heinrich Wollman och utfört av Knut Bergqvist 1919. Men även mitt ämne skulle visa sig ha en mönsterkomposition av Edward Hald, då samma mönster återfinns på en annan vas som bär hans signatur.

Detaljbild av ämnet.

Jag tyckte ämnet skulle få ett bättre öde än att bara förbli ett ämne. Och då passade det bra att slutföra arbetet där det började, vid Orrefors Glasbruk. Därför åkte jag upp dit 2010, där Jon Beyer och Stefan Johansson under sommaren fortfarande bedrev glashantverk för turisterna. Jag frågade om de kunde göra ett färdigt graalglas av mitt ämne och det gjorde de gärna, men de vågade inte kombinera den gamla blykristallen från Orrefors och 1910/20-tal med den moderna bariumkristallen som används numera. Det skulle uppstå spänningar och förmodligen skulle glaset då spricka. Men de lovade att göra en vas utan att dra nytt glas över. Bara värma upp ämnet, välsa in mönstret jämnt och blåsa upp samt driva ut det till en liten vas. Enligt Jon så kunde man förr i tiden göra så när man skulle ta fram mycket tunna graalglas. Även i boken "Kärlek till glas - Agnes Hellners samling av Orreforsglas" finns en uppgift om att man ibland gjorde så när mycket tunna graalglas skulle tas fram. Så fick det bli även nu. Det är svårt att få glas att framstå riktigt bra utan specialbelysning, men här tycker jag att det blev godkänt.

Den färdiga vasen, komponerad och utförd av
Jon Beyer och Stefan Johansson 2010.
Mönster av Edward Hald ca 1919.

Ämnet är alltså tillverkat ca 1919 i Orrefors av Knut Bergqvist. Mönstret av Edward Hald och etsat på ämnet av Heinrich Wollman. Vasen är sedan färdigställd 2010 (ca 90 år senare) av Jon Beyer och Stefan Johansson, på samma plats där ämnet tillverkades. Cirkeln var sluten och jag måste erkänna att en tår föll på min kind när jag åkte hem med vasen från Orrefors den där försommardagen 2010. Tack Stefan och Jon för att ni hjälpte mig med detta!