GB35/Tre generationer design för SEA Glasbruk

ROCKET, vas 260 mm. Design Inge Samuelsson 1960-talet.
OFFICE, karaff och glas 140 mm. Design Rune Strand (1924-2000) 1980-talet.
DOUBLE, vas 370 mm. Design Liselotte Henriksen (1952-) 2007.

Rocket, Inge Samuelsson.

Trots nästan 50 år mellan lanseringen av Rocket och Double är alla tre glasföremålen från SEA väldigt lika i stil. Rena linjer och inga stora utsvävningar. Jag tror att det är ett koncept som sålt (och säljer) bra under årens lopp, alltsedan 1950-talet och fram till våra dagar. Dessutom, inte alltför dyr tillverkningsprocess. En tidlös design, kanske man kan säga? Den smälter väl in i den svenska designtraditionen med "Vackrare vardagsvara", god design i hög kvalitét till ett rimligt pris.

Office, Runde Strand.

Namnet SEA kom till genom att kombinera den första bokstaven i efternamnet på de tre ägarna, Inge Samuelsson - Sven Ernstsson - Tore Andersson. Glasproduktionen vid bruket hade funnits sedan 1953, då Ekeberga Glasbruk grundades på platsen strax utanför Kosta. Man gjorde mest råglas för ytterligare förädling av företaget Dekor- Etsning i Kosta. År 1956 togs Ekeberga glasbruk över av Samuelsson/Ernstsson/Andersson  och man startade upp ny tillverkning under namnet SEA.

Double, Liselotte Henriksen.

Sea glasbruk är idag ett varumärkesbolag i New Wave Group. Orrefors och Kosta-Boda är också varumärken i denna grupp. Produktionen vid SEA slutade 2007-2008, och i dag tillverkas allt glas under SEA-namnet i andra länder. Dessa tre glas är dock blåsta för hand vid SEA glasbruk utanför Kosta, före avvecklingen av produktionen 2007-2008.

GB34/Även i Finland blåstes det glas.

Finlands manuella glasindustri har gått samma öde till mötes som den svenska. Av de under 1950- och 60-talen så framgångsrika hantverksindustrierna finns idag väldigt lite kvar. Jag tror att ett av få bruk som finns kvar i Finland  är det i Ittala. Nyligen lade Ittala-koncernen ner bruket i Notsjö och flyttade all tillverkning därifrån till Ittala. Samtidigt drog man ner personalstyrkan kraftigt. Jag tror också att en stor del av Ittalas glas görs utomlands och maskinellt.

Ett annat bruk som under 1950- och 60-talen satsade på konstnärlig design var Riihimäen Lasi ca 10 mil norr om Helsingfors. Den manuella glastillverkningen där lades ner vid mitten av 1970-talet. En av Riihimäens designers som jag personligen tycker om är Aimo Okkolin. De här fyra vaserna bär dennes signatur.






Nr 1, 2 och 4 är  ur serien Nimipäivä (Namnsdag), och de första glasen i serien ritades 1959. Vas nr 3 är från Stromboli-serien, och årtal för designen är 1963 och framåt. Höjden på vaserna är 20 - 24 cm. Den här retro-designen av glas är väldigt populär idag, inte bara i samlarkretsar utan också bland yngre människor som inreder sina hem med glas från 1950-, -60 och 70-talen. Och min gissning är att det omsätts förhållandevis mycket pengar just på den här typen av begagnat glas. Man ser också att dagens designers av glas drar en del åt retro-hållet i sina former.

GB33/UNIK-OVANLIG SKÅL AV ASTA STRÖMBERG OCH RUNE STRAND

Jag tror att denna skål från Strömbergshyttan är unik, eller åtminstone tillverkad i mycket liten serie. Jag köpte den privat, men det verkar som den finns på bild i denna auktion efter Asta Strömberg, där flera unika glas såldes (du kan se skålen till höger i första bilden):http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=5121409

Den är signerad "Strömbergshyttan A.Strömberg R.Strand". Inget modellnummer (som anger att den är serietillverkad) finns. Liknande signering har en del andra unika alster av Asta Strömberg. Modellen dyker inte upp i mina kataloger, men jag har inga från mitten av 1960-talet. Så det kan möjligen vara en modell som tillverkats i serie, men i så fall utan det huggna mönstret. Att hugga mönstret i glaset med mejselverktyg, är inte bara svårt utan också ett stort och tidskrävande arbete. Ett faktum som också pekar på att just denna skål, med Rune Strands mönster, troligen gjorts i en mycket liten serie (eller ev är unik). Den kom förmodligen till vid mitten av 1960-talet, då Rune Strand arbetade vid bruket. Min bror arbetade som gravör vid Strömbergshyttan 1970-1977, och jobbade mycket med denna hugg/mejsel-teknik. Han säger att han ofta hade blodiga armbågar och var tvungen att gå omplåstrad på armarna efter arbetet.

Skålen är tjock och tung. Vikten är 5,2 kg! Bredd 260 mm, höjd 180 mm. En snygg och ren design, typisk för Asta Strömberg. Och ett mycket passande mönster av Rune Strand (på utsidan av skålen) med frostade konturer. En absolut förstklassig skål, både i design och tillverkningskvalitet som jag ser det. Den speciella huggtekniken är en uppfinning av Rune Strand under hans tid vid Strömbergshyttan 1963-1968, och jag har inte sett den på andra glaspjäser än Strömbergshyttans. Jag tror att de var ensamma om att tillverka glas med mönster i denna teknik.